... den senaste veckan. Behövde tanka ord - inte bara förmedla dem.
Den här boken JAG ÄR KVAR HOS ER av PETER POHL köpte jag redan i höstas. Det är en ungdomsbok - att jag fastnade för den berodde på att en av hans andra böcker blev filmatiserad förra året. Filmen hette "Jag saknar dig" och därmed väcktes intresset för den här författaren.
Men tillbaka till den här boken JAG ÄR KVAR HOS ER. På den inre fliken längst fram finns några pressklipp, jag citerar Anita Johanssons på Helsingborgs Dagblad:
"I en sådan bok är man så nära livets hjärta, så nära det som kallas död, där sorg och glädje går hand i hand och så mycket av ytverk och föreställningar skalas av, att alla ord, utom berättelsens egna, känns otillräckliga."
Mina egna ord om boken:
Så på djupet berörande och sorglig. Jag grät väldigt mycket eftersom mina tankar och känslor hela tiden berörde det jag själv upplevt i livet och samtidigt det jag har skrivit om i min ännu ej antagna bok. Men också glädje när jag minns alla goda minnen med de nu ej längre levande anhöriga. Och jag ska heller inte förglömma tacksamheten att just jag fick ha dem nära mig - iallafall för ett tag.
Det är underbart att kunna unna sig en läsvecka då och då.
Och sådan tur jag hade - tre BRA böcker på rad:
Alltid du/Pernilla Alm, Sonjas sista vilja/Åsa Hellberg och så Peter Pohls bok - bättre kan det knappast bli!
Allt för nu
Att läsa är en källa av värdefulla ord och tankar. Härligt att du låter dig inspireras.
SvaraRaderaKramar!
Jag skulle också vilja ha en läsvecka, min hög bara växer ...
SvaraRaderaAnneli: Ja det är som att ge och ta och få på en och samma gång. Många och det blev!
SvaraRaderaKramar
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaÅsa: Ja du vet det är sånt där man tar sig på bekostnad av annat ... tyvärr blir det iallafall inget skrivet när jag läser.
SvaraRaderaFörr läste jag bara på semestrarna - nu har jag bara semester vart 9:e år ...
Ebba; tusen tack för att du kom idag. Jag och Nina tittade efter dig, men då hade du nog REDAN åkt "västerut".
SvaraRaderaDet är en väldigt stark bok. Jag grät mig konstant genom hela boken. Det är nog åtta år sedan jag läste den, sedan lånade jag historian och la in en liten del av den i en pjäs jag skrev som heter "Medan vi väntar på det sista andetaget". Tycker faktiskt denna boken är bättre än "Jag saknar dig".
SvaraRaderaÅsa: Jag är bra på att åka åt det hållet och snabbt också!
SvaraRaderaMonika Häägg: Ja den är stark, blir inte förvånad att du grät mest hela tiden.
SvaraRaderaJag har inte läst "Jag saknar dig, jag saknar dig!" Bara sett filmen ännu så länge ...