torsdag 28 mars 2013

En särskild dag idag ...

 
... och därför plockade jag fram ett nagellack.
 
Förr - hade jag målade naglar varje dag, år ut och år in ...
 
Om jag någon enstaka gång tog bort lacket för att sätta på nytt efter några timmar så började det värka i naglarna ... oftast målade jag dem när jag lagt mig i sängen för natten. De fick torka medan jag läste en god bok.
 
Sedan mitt hjärta invaderades av hundar har det inte blivit särskilt mycket nagelvård - det är liksom ingen idé.
 
Men så kom då den här speciella dagen när jag skulle exponera mig på ett annorlunda sätt än vad som är brukligt för mig.
 
Jag låg som vanligt i sängen och målade naglarna i lugn och ro ... stod vid tvättstället och balanserade med fingertopparna i luften.
 
Lacket torkade medan jag satt vid köksbordet och tittade på solstrålarna som sken in genom mitt österfönster ... medan jag kammade och tuperade håret. Efter det gick jag ut med hunden ...
 
... sedan tog jag tunnelbanan in till stan - då först fick jag tid att kolla om nagellacket blivit avskaft någonstans. Det hade det inte ... kanske berodde det på att jag bara hann måla ett enda lager?
 
Hur gör du när du målar dina naglar?
 
 

GLAD PÅSK!

 
 
 

onsdag 27 mars 2013

Avbryta en telefonförsäljare med ett leende ...

 
... det är lätt, det gör jag varje gång jag blir uppringd av en sådan.
 
Så här går det till:
 
"Hej är det Ebba jag pratar med nu?"
 
"Ja, det är det."
 
"Jag heter X och ringer från XXX för att ... och jag vill därför ..."
Där drar försäljaren i allmänhet efter andan.
 
Det är då jag hugger av och säger glatt så här:
 
"Jag får VERKLIGEN tacka dig för att du ringer till mig - men vad du än vill erbjuda eller informera om så tackar jag nej. HA EN JÄTTEFIN DAG/KVÄLL!
 
Hittills har det fungerat varje gång och försäljaren säger automatist utan några försäljningsinvändningar:
 
"Tack så mycket ... ha en en trevlig dag/kväll du också."
 
Och därmed ler jag alltid och känner mig glad eftersom jag har inte varit ovänlig på något sätt.
 
Jo, jag har NIX men det hjälper inte om man är en tidigare kund - då har "de rätt att ringa".
 
Hur gör du för att bli av med telefonterrorister?

måndag 25 mars 2013

Jag tänker mycket på andra som väntar på sina förlagsavtal ...

 
... och jag vet hur man själv gläds när någon får sitt efterlängtade förlagsavtal ... samtidigt som ens eget hjärta sörjer lite grann.
 
Man kan säga att det är en grumlad glädje - en med en baksida.
 
Inte för att man missunnar någon annan på något sätt ... nej, aldrig det - aldrig.
 
JAG SER FRAM MOT DEN DAGEN NÄR ALLA FÖRFATTARVISIONÄRER OCKSÅ HÅLLER I DET DÄR PAPPRET SOM ÄR SÅ VÄRDEFULLT!
 
Till dess - kämpa på & ge aldrig upp = trägen vinner, det vet ju jag som nu har fått mitt avtal och som ska få hålla min egen bok i handen ... vad det lider

SKÅÅÅÅÅL & GRATTIS KATI - förlagsavtal idag!

 
Av hela mitt hjärta vill jag höja min skål idag till Katis ära - nu har hon också sitt eftertraktade FÖRLAGSAVTAL i handen och vi alla får snart möjlighet att läsa hennes debutverk.
 
 

GRATTIS & HURRA!!!

 

På en kurs blev jag j*kligt upprörd!

(Bilden: en kristall som jag köpte i Prag för länge sedan)
 
 
 Det var sista gången på kursen och studieledaren avslutade med orden:
 
"Tro INTE att ni blir utgivna - för det kommer ni inte att bli."
 
Jaså, tänkte jag - varför har vi då ägnat hela den sista timmen åt att gå igenom hur vi ska bära oss åt för att få det hett efterlängtade förlagskontraktet? Va? Va? Va?
 
Faktum är att jag blev riktigt förbannad av det där uttalandet.
Det kanske var det som var meningen?
 
Vad vet jag?
 Men orden har följt mig sedan dess som ett mantra. Argt har jag tänkt för mig själv
 
"Jag ska nog visa att jag kan!"
 
 
Studieledarens uttalande var sant i en mening - ingen av oss kursdeltagare blev antagna på en gång ... det tog sin tid.
 
En glasbit ser inte ut som en slipad diamant bara för att den är av glas - den behöver bearbetas och slipas till innan den glimmar vackert.
 
 
 
 

söndag 24 mars 2013

Synopsis skrivet till nästa manus ...

 
... och jag kallar det för: "Da Capo"
 
 
Men jag kanske istället borde ha slutredigerat manuset som ska gå till tryck så småningom?
 
Men förläggaren har inte sagt något om det ... jag fick höra att manuset var väldigt färdigt ... så jag avvaktar lite.
 
 
Innan jag skrev det här senaste synopset så har det hållit på uppe i skallen ett bra tag. Det är så jag funkar.
 
Bilden illusterar att huvudkaraktären är strikt och till synes formad på utsidan - men desto mer bucklig inuti.
 
Av bara farten blev det ca 600 ord i ett nytt "Da Capo-dokument" också - ja, när jag ändå höll på.
 
 
DET ÄR SÅ ROLIGT ATT SKRIVA - igen!
 
 

fredag 22 mars 2013

Hej Bokmässan 2013 ...

 
... och jag trodde att jag var ute i ganska så god tid ... men det kunde jag glömma även om jag till sist fick tag på ett lämpligt hotellrum.
 
Men hunden då?
Även det fixade sig vid ett telefonsamtal - vilken tur!
Alltså - han följer inte med på resan.
 
Resan ... just det - det måste jag också kolla upp ...
 
Hoppas att vi ses i september!
 
 

onsdag 20 mars 2013

Hur svårt kan det vara att beställa hotellrum?

 
Lätt som en plätt säger nog de flesta.
 
Även jag höll med om det ända tills jag skulle betala med VISA.
 
Jag tog fram bankdosan - ja, jag ville ju göra ett säkert köp.
 
Samtidigt sköljde ett illamånde över mig och ögonblicket senare satt jag där med tidernas migrän.
 
Jag som så sällan har migrän nu för tiden - typiskt!
 
Vad hände?
 
Jag slog naturligtvis in koden som tillhör det vanliga bankkortet en gång, om och om igen tills det stod: PINKODEN SPÄRRAD!!!
 
Så där ja - så duktig så!
 
Ringde hotellförmedlingen, ringde banken och höll huvudet mellan händerna.
 
 
Är du också lika klantig som jag ibland - eller är jag ensam om det?
 
 
 
 
 
 
 
 

tisdag 19 mars 2013

Jag har fått en fraktur ...

 
... men lugn bara lugn - det är en tandfraktur så jag har inga problem med att skriva, stå och gå.
 
Men det gör förbenat ont ändå - tack läkemedelsfabrikanterna för Voltaren och Alvedon! Och Kåvepenin!
 
Jag ringde till tandläkaren och det gör jag inte i första taget, men fick uppgift om att han inte var där ... det lät lite svävande så där ... ville inte snoka, så jag frågade inte ...
 
Min tandläkare Göran L och jag träffades för 28 år sedan när jag hade en gräslig tandvärk, en sådan där sort som gör att man inte kan svara på tilltal eller ens nicka.
 
Och det är just den rotfyllda tanden (jag har bara en sådan) - som nu fått en fraktur.
 
Jag ville då för 28 år sedan att han skulle dra ut tanden ... men han framhärdade på sitt stillsamma och pedagoiska sätt att det vore bra om den fick sitta kvar eftersom tänderna bredvid annars gärna börjar "vandra omkring".
 
Aldrig kunde jag väl tro att jag skulle få ha den där tanden kvar i så många år. Tack Göran!
 
Men hur gick det för mig nu då med min tand- och huvudvärk?
 
Jo, Göran har sin klinik ihop med sin fru och hon förbarmade sig över mig i eftermiddags.
 
Efter röntgen och ett visst pillande, jag var cool och sa ingenting jag skrek a-jjjj-ajjjj - kunde Marie lätt konstatera att det var en tandfraktur OCH en ordentlig inflammation ...
 
Nu hoppas och tror Marie att Göran ska vara frisk nog att dra ut tanden om någon vecka eller två.
 
Jag fick veta att han slitit av lårmuskeln och att han var på ett läkarbesök samtidigt som jag låg i tandläkarstolen ...
Hur det där ska gå ... att han återkommer i arbete inom en vecka ... tja det återstår att se!
 
För övrigt har jag alla mina tänder intakta ... ännu så länge.
 
Hur är det med dina bissingar?
 
 

måndag 18 mars 2013

Jag gillar att leka ...

(Bilden är delvis lånad från MATTON)
 
 
... och testa olika saker som har med skrivandet att göra.
 
Igår kollade jag på bilder från ovan nämnda MATTON och kunde inte låta bli att skriva ut en bild som jag blev förälskad i.
 
Bilden i inlägget här är bara en åttondel av det A4-format som jag skrev ut den i.
 
Oh - vad den blev fin sen då!
 
Bara för det så tog jag fram en pocketbok och vek min A4 runt den så att baksidan blev en del av hela boken.
 
Det blev som en riktig bok. Min bok!
 
Nu sitter jag här och leker att den finns i verkliga livet. Jag förställer mig att det finns front- och baksidetexter ...
 
Ja, har man inget annat viktigt för sig så kan man leka ... som jag!

söndag 17 mars 2013

Nu vill jag ha skoj ...

 
... någon dag så att jag får orsak att smälla champagnekorken i taket innan det blir en massa plusgrader på balkongen.
 
Jag har ingen lust att dricka ljummen och solskensvarm skumpa.
 
Det finns två olika anledningar till att fira med champagne OM FÖLJANDE SKULLE INTRÄFFA - vilket det inte har gjort ännu:
 
Förlagskontrakt & att hunden blir friskförklarad
 
 
Men fram tills att min önskedröm inträffar så fortsätter jag att glänta på balkongdörren för att kolla att inte flaskan frusit sönder - det vore ju isåfall förj*vligt - eller hur?

fredag 15 mars 2013

Jag hakar på med dagens fråga om rökning ...

 
Jag blev berörd av spörsmålet när jag läste Åsas blogg idag (http://hellbergcoaching.blogspot.se)
och jag gjorde en lång kommentar där. Men det kändes som om jag inte var färdig med rökningen bara för det.
 

 
Här sitter jag och min älskade styvfar Svante, vi var rökarna i familjen. Jag är 19 år (1970) på bilden och hade redan rökt i 6 år.
 
På grund av en stor kärlek slutade jag röka när jag var 32.
 
Det fanns andra argument i min omgivning om att sluta röka:
 
Det är för dyrt - det brydde jag mig inte om, det fanns alltid pengar till cigaretter och det var något jag prioriterade.
 
Man förkortar sitt liv - ja, man ska alltid dö någongång, vad spelar fem år mindre - för roll?
 
Man åldras i förtid - Jaha, vad är det med det?
 
Det var de enda argumenten på den tiden. Men att röken påverkar moderkakan vid en graviditet var det ingen som sa ... eller vad man gör sina barn för otjänst vad det gäller inlärning etc.
Och att de och andra icke-rökare blev drabbade av passiv rökning - det fanns inte på kartan under 60- och 70-talets början.
Jag rökte i bilen, i sängen, på jobbet, under konferernser, you name it - jag rökte överallt och alltid.
På BB fanns det särskilda rökrum för oss nyförlösta mammor!!! Fatta det?
 
När man är ung kan man omöjligt förstå hur värdefullt livet fortsätter att vara även efter 60, jag har tänkt att leva tills jag är 98 1/2 - minst!
 
Åsa nämnde att hon inte ser så många rökande människor. Det gör jag.
Särskilt sedan det öppnade en "äldrevårdsfirma" på min gata - och jag måste säga att jag aldrig tidigare har sett så många rökare på ett och samma ställe.
De kliver ur sina många bilar, som de felparkerar och hinner knappt få upp bildörren innan de börjar blossa.
Sedan står de utanför entrédörren i klasar och drar i sig sina förtidiga dödar eller sjukdomar som leder till deras kommande död.
 
Det finns en livsmedelsbutik på hörnan av min gata - där utanför står det ständigt, i alla fall varje gång som jag är ute med hunden som ju varit valp under lång tid - en man som röker sådana där äckliga cigaretter som jag inte kommer ihåg vad de heter. Runt den platsen där han brukar stå finns det drivor med fimpar!
 
På den andra hörnan på mitt hus finns en pizzeria och gissa hur det ser ut utanför den.
 
De här 30 åren som jag varit rökfri har jag njutit av att slippa stinka så som man gör som rökare.
 
Jag blev otroligt glad när det blev rökförbud på restauranger etc så att jag slapp rusa hem och slänga kläderna i tvättmaskinen samt tvätta håret det första jag gjorde när jag varit ute och ätit på lokal.
 
MIN ÄLSKADE STYVFAR SVANTE - DOG I CANCER OCH BÅDA HANS DÖTTRAR (mina bonussystar) DOG BÅDA I LUNGCANCER. Båda var rökare och de var bara 58 respektive 68 år gamla vid sin död.
 
Tänk om de bara förstått hur det skulle gå?!
 
 

torsdag 14 mars 2013

Vilka glajjor jag hade ...

 
i slutet på 70-talet!
Jag sitter och lägger VVS-ritningar i nummerordning - ritningar som jag själv ritat.
När fotot togs hade jag ingen aning om att jag senare skulle träffa en svensk man på Malta. Inte heller att vi skulle vara ett par i fem år och att vi sedan skulle dela på oss ... Men - sagan är inte slut där, utan ...
 
 
Det blev en nytt kapitel i våra liv, men först 25 år senare ...
 
 
 

 
Här är jag äntligen hans maka och det för allra första gången ...

 
Vi vigdes på ett slott, i Greve Bielkes rum.
Och vi hade hela slottet till vårt förfågande - även balkongen mot slottsgården och sjön ...
 
 
Tänk vad bilden på ett par glasögon kan få liv på minnena!

onsdag 13 mars 2013

Vår omvälvande dag på min dag ...


 
... började redan vid 06.00 med ett sms-grattis på födelsedagen, ett tel.samtal och sedan har jag överösts med flera sms-gratulationer och postkort. För att inte tala om hur många som grattat mig på FB. Jag blir ödmjuk över Er generositet och jag tackar Er alla.
 
Jag blev sedan rörd till tårar när jag öppnade kuvertet från min dotters familj.
 Lilla dotterdottern Ida hade textat mitt namn så fint, så fint (hon är bara 4), hon hade valt det köpta kortet till mig, sin mormor och sedan låg det en vacker teckning bakom kortet som var undertecknad, eller övertecknad kanske det ska vara, med hennes namn.
 
Teckningen föreställer: Regnbåge, sol och banan enligt den lilla konstnären.
 
 
Vi, Qillen och jag åkte till Bagarmossens Djursjukhus på förmiddagen eftersom han haft återkommande magproblem med blödningar.
 
 

 
Kolla ett så fint bandage han fick efter blodprovstagningen.
 
Jag måste berätta att Qillen var dagens stjärna även om det var jag som fyllde år.
 
Han satt där på det höjbara undersökningsbordet utan att darra (ja, vi tränade fyra gånger innan veterinären kom in i undersökningsrummet ...) och sedan höjde veterinären upp bordet som om det var en hiss.
Och Qillen han satt där han satt, lugn som en filbunke. "Vetten" klämde och kände överallt.
 
"Vetten" gick och in kom en skötare som skulle raka hans ben och sätta en nål till de tre rören som skulle tas med blod.
Vad gjorde dagens stjärna ... ingenting han bara satt där som Ferdinand och luktade på sin mattes hår. När sista röret fylldes på så la han sin långnos på min nacke och suckade stilla.
 
 

 
 
Han fick sedan hoppa ner från undersökningsbordet och en sekund senare så tyckte han att det tjusiga bandaget skulle bort ... bort ...

 
Här visar stjärnan för dagen sitt stiliga ben efter rakning och nålstick
 

 
 
Eftersom jag fyller år idag så fick Qillen en present - en gräsandshane som tutar istället för piper som de flesta andra hundleksaker gör.

 
Och han älskade anden på en endaste gång.
 
"Ska du inte ta anden matte?" säger hans blick, eller hur?
 
 
PS Man kan se på bilderna att Qillen gått ner nästan 5 kilo sedan 2 februari. Jag befarade att han skulle bli inlagd idag för att få vätska och näringsdropp ... men han fick följa med hem igen ... så lycklig jag blev över det, en bättre present kunde jag inte få idag DS

tisdag 12 mars 2013

Hur gott som helst!

(bilden från nätet)
 
Visst ser det ut som riktiga/vanliga pannkakor?
 
Men det är det inte alls.
 
Det är pannkakor gjorda på havremjöl. Var får man tag på havremjöl undrade en annan jag?
 
Det är bara att ta de vanliga havregrynen och mixa dem till fint mjöl.
 
När jag hade gjort det blandade jag havremjölet med ägg och extra äggvitor, mjölk, saltade lite och hade i några hallon/blåbär i smeten.
Därefter stekte jag dem så som man jag brukar.
 
Hur de smakade?
 
GUDOMLIGT!

 (bilden från boken ISO-Dieten)
 
Jag hittade receptet i boken ISO-Dieten.
Det som är positivt med den är att den är glutenfri.
Inte för att jag är intolerant - men havre innehåller betydligt långsammare kolhydrater än vad vete gör. Det vet väl alla?
Det är inte heller något vitt socker eller annat sötningsmedel de här pannkakorna. Jag som älskar den där brytningen av salt och socker i vanliga pannkakor - men det ska jag säga att jag inte saknade sockret ett dugg.
 
Receptet till 1 portion kommer här:
1 dl havremjöl (alltså mixade havregryn)
2 ägg
2 äggvitor (jag sparade äggulorna, stekte dem sedan - gott till tonfisksallad mm)
1 dl minimjölk
3 1/2 dl hallon (eller andra bär)
Salt
 
Blanda äggen och mjölet. Häll i mjölken och en gnutta salt (jag tog mer än en gnutta) och rör till en jämn smet. Blanda ner några hallon i smeten. Stek två till tre små pannkakor i en liten teflonpanna. (Jag tog lite rapsolja i pannan!)
Servera med hallonen
 
Det blev fem stora pannkakor och jag orkade bara äta upp tre!
 
Det passar bra - då har jag två kvar till morgondagens frukost innan jag ger mig iväg till Bagarmossens Djursjukhus för att de ska göra en utredning av vovven Qillens mag- tarmproblem.
 
 
Gillar du också pannkakor?
 
 
 

måndag 11 mars 2013

Flera nätter i rad ... hästbiten ...

(bilden från nätet)
 
... ja, först har jag blivit jagad av hästarna och sedan har de huggit tag i mina arm.
 
De har stegrat sig och varit hotfulla.
 
Så konstigt när de är sådana vackra varelser.
 
JAG UNDRAR VAD DET HÄR UPPREPADE DRÖMMARNA BETYDER.
 
Någon som vet?

fredag 8 mars 2013

Hur gick det här till?

Veckan börjar nå sitt slut, det är fredag och jag har mest slitit på nattlinnet. Det är inte en bastant variant av bomull, utan det är av siden och det är svart.
Igår satt jag upp i alla fall - Yeh!

Den där hundutställning i helgen ... ja, jag hoppas att det går bra för min uppfödares  övriga hundar. Trots att jag redan betalt 430:- kommer vi inte att delta. 

Nu satsar. jag på att vara Fit For Fight till på måndag.

Jag har bestämt att vi, Qillen & jag - ska vara friska framöver för vi har massor att göra - det ska bli SÅÅ kul!

Happy fredag!

tisdag 5 mars 2013

Jag har haft tur och sluppit bli smittad, men nu ...

... ligger jag däckad i sängen med feberkrig i kroppen.

Tänk att jag klarat mig ett helt år ändå! Den här vintern har annars varit en lång säsong med mycket sjsjukor för de flesta. Jag hade hoppats på att slippa, men nu är det som det är.

Jag känner mig lite ynklig när jag på darrande ben vinglar ut på promenad med vovven och han verkar undra vad jag håller på med. Han är så söt och go!

fredag 1 mars 2013

Om lyckan står mig bi ...

 
Ida, 4 - på väg till danslektion

 
Leah, 4 i S:t Anna skärgård

 
John, 8 och Robin, 13 (o. Leah igen) - i S:t Anna Skärgård
 
 
... imorgon så kommer jag att få träffa, mina rikedomar - mina barnbarn tillsammans på ett och samma ställe.
 
Även deras föräldrar och barnbarnens morfar/farfar också förstås - precis så som skedde i somras.
 
Visst ja - morfar/farfar skulle visst introducera en annan person i vår storfamilj också ... får se hur det avlöper.
 
Spännande!