Skrivarvisioner

På toppen ...

2012-02-26T20:17:00.002+01:00

... av berget där jag bor - där har jag varit idag igen. Kunde inte avhålla mig från att ta några bilder på en älskad sol och dito träd.

Men fy f*n vad kallt det var däruppe. Tårarna forsade av vinden och fingrarna höll på att förfrysa. Men bilder blev det ändå. Trägen vinner.

Det kändes som om jag var en del av himlen, som om jag puffade runt på ett moln.

På nedvägen från toppen fanns det vackra iskristaller i olika formationer på marken.

I skugglinjen låg en liten kvist fångad och infrusen.

Igår kväll satt jag på en balkong - inomhus - på Intiman här i Stockholm och tittade på Galenskaparnas uppsättning av "Hagmans Konditori".

Upplevelsen var väl inte riktigt som jag tänkt mig eftersom de hade gjort själva framträdandet som en slags revy med mycket sång och dans.

Inte för att jag har något emot det - inte alls och de var superduktiga - men jag hade nog förväntat mig mycket mera sketcher och slagfärdiga repliker. Jag förknippar Galenskaparna just med det sistnämda.

Det var en väldigt trevlig och uppsluppen stämning. Jag blev bjuden och det gladde mig mycket. Tackar så för det!

Före Intiman blev det en utsökt middag på Pompei - kan man ha det så mycket bättre?

Men som sagt på dagen i dag var jag på toppen!

Allt för nu

Fega ur eller ...

2012-02-25T14:55:00.003+01:00

... inte? Tja - men lite bara - så här kommer ett delord ur manustiteln:

"...ljus"

Inget av stearin alltså.

Hoppas at du inte känner dig lurad nu. Ha en härlig lördag!

(bilden hämtad från nätet)

Allt för nu

Här är den ...

2012-02-24T23:05:00.002+01:00

... jag menar att jag har hittat den = titeln alltså. Men jag vet inte om jag ska avslöja den ändå. Ska jag? Vad tycker du?

I nästa inlägg - eller???

Allt för nu

Vilken häftig dag ...

2012-02-23T21:55:00.003+01:00

... eller vad tycks? Jag menar - när började tunnelbanan gå upp och ner under markytan? Det är ingen fejkad bild utan jag tog den bara rakt av. Klick!

Ännu en bild på samma tunnelbana och den går fortfarande under marken - och ovanpå samtidigt.

På den här bilden växer ett träd liggande på sidan ...

... här är samma träd som det ska vara.

Båda träden var lika verkliga eftersom det var precis det jag såg med mina ögon och samtidigt i mobilkameran.

Idag var det väldigt speciellt här i Stockholm eftersom det spöregnade mest hela natten och sedan blev det strålande sol och hög värme på dagen. Snö och is snabbtinade kan man väl säga. Det hör inte till vanligheterna att det ser ut så här - men idag så ...

Jag var bara på väg att handla när jag såg de här spegelbilderna och ville sedan föreviga dem. Sedan tänkte jag att jag gärna delar med mig av dem. Varsågod!

Allt för nu

Inget hafsverk ...

2012-02-22T19:58:00.003+01:00

... det här med att skriva manus. Noggrannhet lär vara en dygd och jag försöker allt jag kan för att leva upp till den.

Nu håller jag på med en genomgång till - vilken i ordningen? - eftersom jag ska skicka iväg manuset ännu en gång för en (sista) granskning till lektören.

Skriver upp alla ändringar jag gjort och gör sidhänvisningar mm så att det ska gå snabbare och lättare för lektören att se vad jag gjort för något sedan förra vändan.

Ännu är jag bara på sidan 48 och det är okej för jag har till slutet av nästa vecka på mig. Men ändå lär jag få ligga i om jag ska hinna - livet ska också ha sitt.

Det var inget hafsverk att driva upp den där blomman på bilden heller som jag hade på min balkong häromåret ... noggrann fick jag vara då med. Snart är det planteringsdags igen - fattar inte hur fort tiden flyger iväg ... svosch ... där var den ...

Allt för nu

Söker och finner ...

2012-02-20T23:13:00.002+01:00

... och söker igen. Ja - det är det här med titlar som gäller. Ju längre jag håller på ju säkrare blir jag på att NU har jag funnit den rätta ... det går en stund och jag googlar och då blir det till att börja om.

Helst vill jag ju inte att det ska komma upp sjutusen liknade sökobjekt på den titel jag ska välja.

Nu är jag tillbaka på ruta 1. Men det gör inte så mycket - än har jag lite tid på mig och i slutändan så kanske det presumtiva förlaget önskar en annan titel än vad jag har tänkt mig. Vi får se!

Bilderna tog jag inte förra året utan året innan med min gamla mobil, därav kvaliten. Spelar ingen roll - jag älskar 'mina' lindar lika mycket ändå!

Den som har hängt här ett tag vet att jag kallade "Trappan" för "Linden" i början - ska bli spännande att se vad det blir för titel i slutändan.

Du får gärna peppra med förslag!

Allt för nu

En vända igen till lektören ...

2012-02-19T22:27:00.002+01:00

... närmar sig med hast. Tror jag. Idag och ikväll har jag så att säga kommit runt och avslutat de råd och tips jag fick i det fantastiska lektörsutlåtandet som jag fick för några veckor sedan.

Under genomläsningen och den samtidiga redigeringen hittade jag precis som igår en liten men viktig bokstav som aldrig kommit på plats förrän nu. Det har stått förvinner istället för försvinner. Men nu är "s:et" funnet och placerat där det ska vara. Så glad jag blir när jag ser sådana missar.

Angående bilden som jag hittat på nätet - så finns det ett ord i det här manuset "Trappan" som bilden gestaltar och som jag på något sätt skulle vilja ha in i titeln. Men hittills har jag misslyckats med det.

Hur och på vad tänker du när du ser den här bilden?

För en stund sedan firade jag det här delmålet med att ha slutfört det jag föresatt mig beträffande lektörsutlåtandet - med en god middag och ett glas bubbel.

Men jag ska skrolla igenom manuset en gång till innan jag kan luta mig tillbaka och vara helt nöjd. Jo - just det, sedan väntar en runda till ... och sen ... blir det nog dags för en förlagsvända.

Allt för nu

Redigera och hitta ...

2012-02-18T20:42:00.003+01:00

... den felande länken, ordet eller bara den där lilla lilla bokstaven - ja, det kan ta tid.

Vet inte hur många gånger som mitt manus "Trappan" blivit genomläst vid det här laget. Ändå hittar jag överraskande nog den där gulliga, ulliga och missade bokstaven som står på tå, som vill vara med de andra svarta, som vill bli likadan som de.

Kom då ditt lilla "e" säger jag. Kom in här i ledet för inte kan ordet föreställer klara sig utan dig.

Här har det stått förställer i flera månader under tiden du lilla "e" inte sagt ett endaste pip. Välkommen in i ledet på din plats. Välkommen!

Allt för nu

Ett liv har släckts ...

2012-02-17T15:13:00.004+01:00

... i natt. Det var min älskade styvsyster som fick ge sig i kampen mot cancern. Hon blev blott 68 år. Hon var "min" från det jag var 9.

Den där jävla kräftan tog hennes lillasyster förrförra våren då hon var endast 58 år ung.

Mina älskade styvsystrars far dukade också under av samma fruktansvärda sjukdom - men det är en del år sedan.

Trösten jag har, är att min högst älskade styvfar - slapp se sina egna döttrar dö - det skulle ha tillintetgjort hans hjärta, krossat honom. Ha, vilken jävla menlös tröst!

När jag ser en porslinskatt eller fler tänker jag alltid på min styvsyster vars liv släcktes ut inatt. Hon är, jag menar var en samlare av dem. De är, ja de är - så många att jag inte ens kan räkna dem om jag så skulle hålla på en hel dag.

Nu ska jag tända ett ljus för Svante, Suzanne och Solveig - som bara genom att vara till berikade mitt och andras liv.

Allt för nu

Vinprovsnjutning ...

2012-02-16T23:30:00.005+01:00

... blev jag huxflux bjuden på ikväll. Mums! Började med Cava och efter det, i samma "balja" fanns det mest champagner ...

... det här blev min favorit.

Ja - det fanns ju tilltugg också - som goda ostar, tryffelsalami, anklever och ostron ...

... bordet med de röda vinerna var långt och vinresan började i Italien, vidare till Spanien och avslutades med en supermumsig Amarone från Italien då förstås ... det bästa sist.

... jag kom inte tomhänt därifrån ... Men hoppsan nu blev det ingen bild på de vita vinerna - kan bara säga att av de sju som fanns på det bordet så var det en Riesling 2009 som var den bästa och den sämsta var en Pinot Gris 2009

Det här var en angenäm kväll - den gör jag gärna om! Sa jag att provningen var en sk "De Luxe"?

Allt för nu

Vässa pennor och söka titel ...

2012-02-15T22:21:00.002+01:00

... är så roligt. Det är också en speciell känsla att hålla i en nyvässad blyertspenna. Tillbaka till rötterna på något vis. I allafall var det där mitt skivande började - med pennan mellan tummen och pekfingret när det var uppsatsdags i skolan.

Det där med titelsökande kan jag hålla på med hur länge som helst - verkar det som. Det är som att flyga från blomma till blomma och känna nektarns sötma - bara vilja ha mer och mer. Bättre därborta på smörblomman än på liljorna - men syrenerna då, som doftar så gott ....

Här är jag nu i mitt titelsökande - mellan trappan och linden ... kanske finns det nå't bättre ...

Allt för nu

Till Dig från Mig = Alla!

2012-02-14T19:53:00.002+01:00

Bara en gång om året finns det en speciell möjlighet att visa sitt hjärtas inställning - så idag passar jag på.

Eftersom mitt hjärta inte är upptaget av att bara visa en enda människa min kärlek så gör jag det till Dig och alla andra. Ta åt Dig nu!

(Bilden är lånad från nätet)

Allt för nu

Manusvilardag när posten kom ...

2012-02-13T19:28:00.002+01:00

... idag för då fick jag istället orsak att glädjas över min 'bästis' omtänksamma tanke om mig och min numera döde men fortfarande lika mycket älskade vovve 'Razz'. Han som var min allra bästa vän.

Den här bilden kom i ett stort kuvert och jag visste inte något om att den skulle komma.
Jag blev extra glad och mycket rörd eftersom jag inte har en enda bild från vår sista semester i somras, min mobil ville inte det.
Det är något särskilt med att en av de allra sista bilderna på 'Razz' är just härifrån tjärnen.
Det var precis där som han som ettåring försvann ifrån sin husse. Jag var hemma och fick det ödesmättade samtalet att 'Razz' försvunnit. Körde som en vettvilling upp till tjärnen - det var några mil från där vi bodde - platsen var en obebodd, djup Dalaskog. Århundradets åskväder började när jag stannade bilen på en minimal skogsväg.
I åtta timmar i ett sträck skrek jag bort min röst, utom för en liten stund när jag inte fullt så gällt talade med polisen och sedan gjorde/ritade/skrev egna *Efterlysningar* som jag smackade upp på stoppskyltar, avtagsskyltar, på bygdegårdsväggar ... överallt.
Jag kunde omöjligt låta bli att leta i skogen runt tjärnen. I huvudet gjorde jag upp ett slags rutmönster så att jag kunde valla av en kvadratmeter i taget ... jag gick runt varenda sten, trädstam och rotvältor.
Mobilen ringde - dålig mottagning - samtalet bröts ... någon sa: "... på andra sidan Dalälven vid bron ... såg *Efterlysningen* ... avtagsskylten till Intrånget ..."
Körde de där milen fram till Dalälven i sakta mak, ögonen kollade av och sökte bredvid på vägen. På andra sidan bron mötte jag bilar som krypkörde ... något har hänt, tänkte jag. De har sett något ... min Älskade hund??
Överst på backkrönet såg jag en svans på en välbekant bakdel som försvann in i skogen på höger sida.
Skulle jag gasa eller bromsa ... gasade, bilen studsade in på en smal skogsväg när jag tvärnitade och samtidigt öppnade bildörren ... skrek med en röst som inte längre fanns ... hoppade ur ... hunden vände sig för att titta efter vad det var ... såg sin matte och rusade in och upp i hennes famn.
Jag tror att det var vår allra ljuvligaste stund tillsammans i våra liv.
Från den dagen förstod jag verkligen att han bara var till låns. Sedan dess var varje sekund tillsammans en gåva.
Min 'bästis' M's ord är för mig så sanna:

Den här bilden som M nu skickat till mig - tog hon där vid samma tjärn i somras och det var på dagen 6 år efter att 'Razz' försvann ... inte visste vi då att han drygt två månader senare skulle vara död på grund av en elakartad sjukdom.

Jag kan inte låta bli att så här i efterhand lägga märke till det som M nämner - att linan lagt sig som ett hjärta.

Då tänker jag osökt på Lady & Lufsen - när de sätter sina tassar i det ritade snöhjärtat - det vi alla brukar se på julafton - är man obeservant så ser man min stövel som ännu inte hunnit sätta ner sin sula inne i hjärtat ...

(PS. 'Razz' var aldrig rädd för åska eller smällare varken före eller efter den gången han förvann - aldrig någonsin under hela livet. Förresten han var inte rädd för någonting ... DS.)

Var mån om varandra - glöm inte att alla våra liv är en gåva<3

Allt för nu

Därför finns just jag ...

2012-02-12T18:03:00.005+01:00

... även mina barn och barnbarn. Jag menar då på grund av att min mamma och pappa täffades, fattade tycke för varandra och sedan ... ja ni vet. De gifte sig för 65 år sedan. Pappa var 27 och mamma 7 år yngre.

Den här brudgummen var redan då en belevad man när han ingick sitt andra äktenskap och han var upp över öronen förälskad i flickan som skulle bli min mamma. I breven han skrev till henne under sin utlandstjänst stod det "Älskling" med stor bokstav på var och varannan rad.

Han levde i 85 år min söta pappa. När han dog hade han varit skild från min mamma i 47 år.

Den här brudens hjärta var egentligen upptaget av en annan mans kärlek, men de tu fick aldrig varandra annat än platoniskt.

Som blivande fru till den man som skulle bli min far - gjorde hon det allmängiltiga och klassiska för att bli accepterad i den dagens samhälle. Magen doldes väl bakom brudbuketten. Ovetande om det låg min bror ännu ofödd innanför klänningstyget.

Min mamma är nu fyllda 85 och har varit änka sedan 1994. Hon hann vara gift med min styvfar i 34 år (hon gifte allstå om sig med en annan man ett par år efter skilmässan från min pappa).

Pappa han hade redan två barn när han och mamma träffades. Sin första dotter fick han på sin egen 17-årsdag! Jag är hans tredje dotter och jag var den som föddes sist av alla hans barn. Alla vi fyra fick likadan näsa som pappa och min farmor gav den i arv till honom.

Nu vet också du att jag finns på grund av att pappa mötte mamma ...

Allt för nu

Sällan haft sååå roligt ... dialogdubbeln ...

2012-02-11T22:47:00.002+01:00

... gick av stapeln idag. Ja, alltså så här gick det till.

Mitt manus, utskrivet i två exemplar. Sedan var alla dialoger markerade med överstrykspennor i olika färger.
Ett exemplar var redan klart när X kom och vi satte igång att göra det andra färdigt tillsammans.
Sorterade och gjorde allt klart i buntar.
Matlagningspaus/Middag avnjutet med utsökt vitt vin.
Läsning och det var nu det roliga började ...

Hur knasig kan en historia bli utan att man läser handlingen som finns emellan dialogerna. Jag säger bara: TESTA!

Han, X - visste ju inget alls om själva storyns uppbyggnad. Ändå hade han många "roller att spela".

Till exempel utspelade sig en liten del av handlingen på en mycket sorgsen begravning och vad hände när vi läste?

Gapflabb är bara förnamnet. Jag - vi, kved och glädjetårar forsade. Hur tokigt som helst. Befriande! Ibland var det omöjligt att fortsätta. Skrattet bara välde fram, om och om igen. Ögonen blev som tårfyllda springor och det var omöjligt att läsa vidare. Det - skrattet - måste få klinga av ordentligt innan det gick att skärpa till sig ... så där höll vi på i timmar!

I slutet frågade X på allvar ändå: "Framgår det av dialogerna vem "boven" är - eller ska jag gå härifrån sedan och inte få veta?"

Om jag bara vetat om tidigare att ett sådant här "dialogarbete" kan vara så roligt - ja, då hade jag gjort det med mitt första manus också. Men det är ju inte försent ännu. Får bjuda X på ett knippe markingspennor i olika färg, middag med vin och genomläsning. För roligare än så går det inte att få.

Ett gott skratt förlänger livet, sägs det. Prova själv - du har inget att förlora. Jag menar skriv ett manus bara ...

Allt för nu

Laddar ...

2012-02-10T22:42:00.002+01:00

... inför morgondagens högläsning av dialoger. Där ska han stå och läsa - där ska jag stå och läsa = maratonläsning. Blir säkert många timmar. Tror inte att de alla blir genomlästa på en enda dag.

Före allt det där borde det dammsugas. Inte manuset. Golven. Ska gå på och över dem under högläsningen.

Gör alldeles för ont i ryggen. Det är alldeles för sent på dygnet. Puh! Vilken tur jag har. Slipper.

Aj, aj - imorgon är en annan dag. En ny. Dammsugaren vi ses väl då? Okej .... kanske ...

Allt för nu

Vackra ord av lektören om mitt skrivande ...

2012-02-09T17:22:00.002+01:00

... som berörde mig så djupt. Jag vill dela med mig av dem här:

"Det händer att man använder en blomknopp som symbol för det utvecklande självet. Karin Boye visste vad hon pratade om när hon diktade att det gör ont när knoppar brister. Jag skulle vilja beskriva dina tillbakablickar precis så poetiskt, som kronblad som öppnar sig med mycket smärta. Man vet inte vad som döljer sig längst in. Jag inbillar mig att det är sanningen, eller självet, det man har med sig hela livet."

Nu har jag inte skrivit någon dikt - däremot ett romanmanus - men liknelsen här ovan gör mig så ofantligt ödmjuk inför mitt eget skrivande.

Samtidigt är jag förundrad över att någon annan kan se på mitt skrivande så som de där meningarna beskriver.

Stort!

Allt för nu

Dialoger, dialoger ...

2012-02-08T20:19:00.003+01:00

... och sedan en dialog! Går igenom varenda en i hela manuset. Manuset är på 261 sidor - med breda marginaler.

Andvänder överstrykspennor ... tar tid bara att göra markeringarna eftersom jag gödlsat med dialoger manuset igenom och så ska det vara.

Det här tar tid.

Bara att skriva ut hela bibban tog drygt två och en halv timme, borträknat byte av färgpatron och att varje j*kla A4-papper måste säras på annars packar min lilla, lilla skrivare ihop och då tar utskriften dubbelt så lång tid.

Men det här är ett kärt arbete - nu har jag struktur och vet i vilken riktning jag ska gå efter att jag tagit del av lektörsutlåtandet. Rekommenderas - om det är någon som tvekar.

"Hej Dialoger här kommer jag!"

Allt för nu

LEKTÖRSUTLÅTANDE - tårarna ...

2012-02-07T19:54:00.004+01:00

... strömmade, nej det är inte sant de sprutade! Och det pga lektörens dunderpositiva omdöme beträffande mitt manus "Trappan".

Det har tagit många timmar att samla mig från den här glädjechocken - var säker på det.

Jag drar ihop och förkortar utlåtandet (men det blir långt ändå!) - för jag bara måste få dela med mig.

Ebba, du får inte ge dig förrän det här manuset är utgivet. Det finns så mycket gott att säga att jag inte riktigt vet var jag ska börja. Jag har några få synpunkter på vad du kan slipa till, annars känns det väldigt "färdigt".
Texten står för sig själv.// Det känns trovärdigt, även om det finns detaljer som skulle kunna uppfattas som tillrättalagda, som ... // Det bidrar till något kittlande mytiskt, samtidigt som det förstärker temat i din berättelse. För mig handlar det om identitet, helhet och separation, liv och död. Jag tänker på mytologins ...//... en jordisk och en gudomlig. När ...//
Det enda jag egentligen tycker du ska se över är att ännu mer särskilja tilltalet i dialogerna så att det blir en större skillnad på den vuxna respektive den yngre rösten i tillbakablickarna.
Jag vill verkligen berömma dig för din förmåga att hålla läsaren på halster. Inte ens när ...//"när ... ser ... i trapphuset" faller poletten ner hos mig, så säker är jag på att jag misstänker rätt person. Avslöjandet av den som jag inte misstänkte skapar en intrig med helt andra proportioner än man föreställt sig. Flera frågetecken rätas ut i ett enda slag, utan att du behöver förklara närmare ... som när du skriver om att systrarna särbehandlas. ...// ... Det är diaboliskt att förväntas visa tacksamhet när man egentligen blivit bestulen. Mycket skickligt och levandegjort.
Miljöbeskrivningarna känns trovärdiga.
Karaktärsbeskrivningarna känns autentiska.
Jag vill också ge dig en eloge för alla träffande liknelser och målande metaforer, men framförallt de erotiska beskrivningarna. Det är hudlöst, autentiskt och mycket modigt.
Se över dialogen. Tajta till den och låt tystnaden tala. Du är som sagt väldigt nära målsnöret.
Ge dig inte som sagt. Dra dig inte för att skicka till de stora förlagen.

Vad ska jag säga? Tillägga? Bara att jobba vidare med dialogerna och lite annat pet.

Jo, det finns något mer - jag fick ett mail lite senare från lektören :

"Jag tror hur som helst att du får vara beredd på att ställa upp på författarkvällar och berätta hur man fiktionaliserar, alltså hur man förhåller sig till verkligheten och dramatiserar. Jag kan ju bara konstatera att du lyckats med det. Kanske får du också berätta hur läkande det kan vara att skriva. Livräddande som du säger."

Inte så konstigt att jag gråter av lycka och känner mig grymt ödmjuk - eller hur?

Allt för nu

Uppdatering ...

2012-02-06T15:25:00.002+01:00

... om min lilla Princess. Jag har fått några bilder från fodervärden som jag gärna delar med mig av här på bloggen.

Hon är så lycklig (numera) när hon bor ihop med en massa kompisar och slipper vara på solokvist med mig.

En av hennes vänner är katten och de gillar varandra stenhårt. Det finns en till katt i familjen och de är också på god väg att bli kompisar.

Den lilla vovven i rött - ja, det är Princess som numera kallas för Lovis när hon bor hos fodervärlden, men Princess heter hon ju fortfarande i stamtavlan förstås.

Varghunden heter Malva och hon är Lovis bästis, de bor tillsammans och mitt-emellan-hunden - det är Felix. Han är daghund i familjen och är där två dagar per vecka.

De som inte är med på bild - är de fyra 'tvåbenta' barnen - Lovis ÄLSKAR barnen och de henne.

Det här är sagan som blev sann och det hade varit oerhört själviskt gjort av mig att behålla Princess Lovis för mig själv.

Nu är vi båda lyckliga istället - men var och en på sitt håll. Kan väl inte vara mycket bättre än så?

Jag tycker att Lovis, Malva och Felix färgmässigt matchar varandra så bra - du med?

På fotot med katten syns verkligen Princess Lovis ovanliga teckning. Det ser ut som om hon har ett vitt pärlhalsband på sig. Naturligtvis värdigt en liten prinsessa, vad annars.

Allt för nu

Trixat med bloggen ...

2012-02-05T14:59:00.003+01:00

... i natt. Kanske ser ut som du ser dubbelt här men det är bara ett foto. Det ena gav det andra när jag häromdagen fotade en bild som skulle återge de känslor jag hade i magen då (ja fortfarande!)

Jag blev så förtjust i den bilden att jag gärna vill se den varje dag. Därav trixandet.

Men fotot som ligger till grund för bloggens nya utseende blev inte bara till av sig självt. Faktsiskt så har jag trixat med den också. Så här gjorde jag från början:

Plockade fram barnbarnens glaskulor (mina barn har också haft dem för lääänge sedan) - och en spegel, la alltihop på en stolssits, riktade två lampor mot objektet.

Sedan blev det till att klura ut hur jag skulle hålla mobilen för att inte själv komma med på bilden eller få med taklampan samt tavlorna och samtidigt inte förlora ljuset ... skrattade för mig själv - tänk om någon skulle ha sett så jag höll på ...

Av en sådan här bild meckade jag sedan i datorn så att den blev som den ser ut nu.

Vad tycker du?

Blev bloggutseendet bra?

Färgerna?

Text?

Jag är oerhört tacksam om du vill ge lite feedback så att jag inte trixar till det igen och det sedan inte är något att ha.

Allt för nu

På Kims "begäran" ...

2012-02-04T22:21:00.003+01:00

... kommer här en bild på mitt ekipage som det ser ut när jag har handlat. (Någon bild på mig personligen behövs inte, det är bara att kolla in här till höger så vet alla hur jag ser ut - även när jag handlar:))

Idag var det alltså dags igen för att ta fram vagnen eller sulkyn är det väl egentligen - det är tio dagar sedan jag fyllde på kylskåps- och skafferiförråden. Jag försöker minimera inköpen.

I en av kassarna ligger det två förpackningar med färska jordgubbar - det är sådant jag kostar på mig eftersom jag försöker hålla mig borta choklad och godis. Nono - jag haaar ätit choklad den här veckan men den var inhandlad för många veckor sedan ...

Kuriosa: Av någon outgrundig anledning så har jag pratat med ett x i telefonen i mer än två och en halv timme - fråga mig inte varför - men så blev det och det var inte oävet om man så säger. Även jag är en människa!

Allt för nu

LEKTÖRSORD - STORA ...

2012-02-03T18:24:00.002+01:00

... fick jag per mail idag. Lektören skrev b la så här:

"Ebba, vill ge dig en delstatusrapport. Läser ditt manus med stor behållning. Jag upprepar: STOR behållning."

Nu är det inte jag som hittar på att STOR stod med versaler - lektören skrev så!

Tills dess att jag får hela responsen från lektören nästa vecka kommer det att pirra och rumla runt i magen av förväntansfull glädje.

Jag har försökt att åskådliggöra det med fotot som jag tog för en stund sedan ...

Bäst att fokusera så att jag har målet klart för mig. Äh, det där var skitsnack bara - klart jag vet vart jag är på väg ... till din bokhylla, till din hand ... inför dina ögon ...

Allt för nu

Dagar utan bokstäver ...

2012-02-02T14:47:00.005+01:00

... finns det och en sådan dag är det idag förutom här på bloggen då'ra. Här ovan är ett litet axplock av vad som finns i min mage nu. Det är dubbla mediciner mot ryggvärkshelvetet, en mot en inflammation i handen och så en liten tröst i form av en ruta mörk choklad (jag skiter om om det blir migrän ovanpå allt det andra). Sorry - Voltarenen ligger inte i magen den sitter förstås på huden!

Det blev inte heller många knop vad gäller bokstaverandet häromdagen när jag var på det här stället.

Underbart att sådana ställen finns, men underbarare vore om man slapp ha orsak att gå dit.

Men det var här jag till sist nu hamnade efter att jag för ett år sedan sökte på vårdcentralen för min plötsligt uppdykande tinnitus. "Min tinnitus" - gah - vill inte ha den!

Tinnitusen visade sig komma från ena örat bara. Men det spelar mindre roll för det tjuter konstant i hela huvudet. Jag har i vilket fall fått fantastiska undersökningar - heja sjukvården!

De där undersökningarna visade också att jag har en hörselnedsättning på samma öra. Buu ...uuu ...

Men den ska jag få hjälp med framöver - otroligt va! Va sa?

När jag var hos specialistläkaren såg han i mina ögon också. Han sa att den ena pupillen var större än den andra så nu vet jag vilket öga jag ska hålla öppet när jag flirtar - men det gör jag ju aldrig ...

Nu för tiden ligger "KAROLINSKA" lite överallt i den här stan. Hörselrehab finns på Rosenlunds sjukhus på Söder.

Superbra för då kunde jag ta ett foto genom fönstret från 9:e våningen där jag var och den här gången går det ju inte att missa att det är GLOBEN därborta i horisonten. Visst?

Medicamenterna tillsammans med liggning på soffan har hjälpt lite grann - yey!

Allt för nu

Manusläsning i annat format ...

2012-02-01T15:05:00.000+01:00

... blev det verkligen när jag läste den i min iPhone. Att jag gjorde det berodde på att ryggen värkte och jag la mig en stund på soffan men kände att jag ändå ville vara effektiv. Jag läste texten högt i det manus ("HÄNDA") som jag just för tillfället skriver på.

Njae - det hackade i läsningen, måste formulera om en del meningar och kapa första delen av inledningen.

Efter en stunds läsning och funderande gick ögonen bokstavligt i kors. Behövde gå ut och se på något annat. Gick upp på höjden, ja den är verkligen ganska hög. Tog en bild (den översta) ut över hela Stockholm. Åh - vad jag älskar min stad.

Tyvärr försvinner en del av verkligheten på fotot - men någonstans på mitten där så finns faktiskt Globen - lovar och svär att det är dagsens sanning.

På kanten av höjden ståtar vackra kala vinterträd. Dem kan jag aldrig titta mig mätt på trädfreak som jag är.

På den här bilden har det blivit ett litet färgfenomen, om du ser den blå punkten och det gröna som ligger som ett mjukt band som försvinner i vänsterkanten.

Här kan man också se toppen på höghustaken bakom träden - då förstår du att jag är en bra bit upp på toppen.

Sedan vände jag ryggen åt de stilfulla träden och gick (inte åkte) nedför pulkabacken på andra sidan. Bra balansträning kan jag lova och jag ramlade inte en endaste gång. Puh ...

Att jag hade manustexten i min iPhone beror på att när jag skrivit en stund på datorn så skickar jag ett mail till mig själv - sedan öppnar jag bilagan i mobilen.

Ett utmärkt sätt att se texten på ett annorlunda sätt som gör att fel och sådant som är ologiskt framträder tydligare - ja faktiskt trots att texten är ganska så minimal eftersom jag inte heller vänder på telefonen utan har den i normalläge.

Har du något bra trix för dig för att se din egen text ur annat perspektiv?

Allt för nu

Att läsa en bild ...

2012-01-31T10:43:00.003+01:00

... kan vara hur spännande som helst. Bakgrunden till de här berättande bilderna är att ljuset var så starkt att mina ögon tårades. Vinden virvlade runt och jag bländades mycket - i verkligheten såg jag knappt vad jag fotade förutom att det fanns isformationer där förstås.

Allra först tänkte jag strunta i att fota alls, tyckte det var meningslöst men något "tvingade" mig ändå att ta flera bilder på samma motiv. När jag kom hem och såg i datorn vad som fanns i bilderna så rös jag.

I den översta bilden här ovan skönjas i mitten till vänster en slags långsmal figur som nästan ser skrämmande ut ...

Inne i det andra fotot har figuren fått något rundare former. Vad kan det vara?

Här i den tredje bilden ser jag ett tydligt öga, en nos och ett öra ovanför en långsmal hals med ett vitt bröst inunder. Dessutom ser jag framben, ett bakben och en lite rundad kropp.

Kan du se det jag ser?

Det går att klicka på bilderna så blir de större.

Jag känner vördnad över ett sådant här fruset ögonblick i naturens skådespel. Jag blir lycklig av att det går att avbilda med ett enda klick.

Det kan behövas en viss fantasi att läsa en bild men om man gör det, kan det bli hur spännande som helst, eller?

Allt för nu

Världen är liten, så liten Susanne Boll ...

2012-01-30T13:04:00.001+01:00

... som skrivit boken MORGONGÅVAN. Det är förunderligt hur vägar kan korsas på flera än ett sätt.

För det första så har jag rört mig otroligt mycket i Morgongåvans beskrivna miljö på alla de ställen som karaktärerna rör sig på. Jag flyttade från Kungsholmen för några år sedan, min exmake bor fortfarande kvar i samma lägenhet.

För mig var miljön alltså kristallklar och tydlig, jag såg allt som på film - även det som skrevs om Vasastan eftersom jag dessutom är infödd Stockholmare.

Bokens intrig upplevde jag som tydlig och klar. Lätt att följa, med tanke på att varje karaktär hade sitt eget kapitel med sitt eget namn under. Det är en balansgång att ge mig som läsare lagom mycket information så att jag hänger med och känner mig smart.

Till en början var det kanske en smal spång att balansera på, men ju längre in i handlingen så blev det en ganska bred planka att gå på utan risk att ramla ner. Mer om det senare i inlägget här.

Språket var inte svårt på något sätt, rent av tilltalande. Ville gärna läsa vidare, helst läsa ut den på en gång. Nu är jag ingen snabbläsare - men jag läste ändå ut den på kort tid. Bra!

Upplägget tyckte jag mycket om, själva storyn och karaktärernas namn också. Ett plus för de ibland insprängda korta meningarna.

Titeln - nja, jag hade köpt den tidigare om jag kollat vad andra bloggare tyckt och sagt om den. Jag uppfattade titeln MORGONGÅVAN som en titel som drog åt det romantiska hållet och en bok i den genren kommer sist på min läslista.

Jag borde ha läst baksidetexten! Där ser man hur viktig den är - om jag läst på baksidan, ja då hade jag köpt den direkt.

Eftersom jag på Ann Ljungbergs Skrivarmingel (12 januari i år) personligen hörde Susanne berätta om boken så tvekade jag däremot inte en enda sekund att köpa och läsa den.

Jag är ingen recensent, men skriver själv så kanske är det därför jag lagt märke till någon småsak som jag vill nämna. Men inte för att låta negativ - inte alls, så får man inte ta det.

Jag hade önskat att intrigen skulle ha spretat lite mer än den gjorde, jag uppfattade den som en anings för tillrättalagd. Nu vill jag inte berätta handligen eller ta något exempel eftersom jag inte vill förstöra för någon som inte läst boken ännu.

Om jag säger så här: Hela boken igenom fick jag utan överraskning en höger - och en vänsterhandske. Oh, om jag då och då hade fått prova mig fram med två högerhandskar istället, leta lite efter den vänstra ett tag.

Men de handskar jag fick var ändå väldigt sköna och mjuka inte tu tal om det.

Nu när jag ändå är igång med "petet" - så finns det många, många 'började' och 'medan' och jag är övertygad om att Susanne's nästa bok är rensad från de upprepningarna. Jag ser sådana ord som jag själv ofta använder och ändrat på i mitt manus. Hade 22 'började' i mitt råmanus, men efter att jag gjort Words genomsökning är de nu minimerade till två stycken av 67 800 ord. 'Plötsligt' är också ett sådant där nono-ord - jag har inte ett enda plötsligt såg jag när jag kollade. Man lär sig.

Ett stort plus var att jag ända till sista sidan var engagerad och jag blev mycket berörd, vilket jag uppfattar som positivt. Trodde inte att jag skulle gråta - men det gjorde jag, yeh! Jag kommer aldrig att glömma den - den är levande för mig.

En väldigt bra debutbok - ingen tvekan om det! LÄS DEN!!!

From februari 2012 (snart alltså) finns den som e-bok för försäljning på HOI Förlag - House of Independents (http://hoi.se)

Hänvisar också till http://www.susanneboll.se

... för det andra - det där med att världen är så liten ... jag brukar varje dag hänvisa på Facebook om mina inlägg här på bloggen.

Efter att jag skrivit på bloggen om att jag träffat Susanne Boll IRL på Anns mingel och köpt boken Morgongåvan så kom det en kommentar på FB från en av mina vänner som inte alls finns där på grund av mitt skrivarintresse. Nejdå, hon finns där eftersom vi är mycket nära vänner sedan många år ...

Till saken, min vän skrev:

"Henne (Susanne) känner jag genom mitt barn och hennes barn ... vi bor inte så långt från varandra ... !"

Förunderligt kan man utan tvekan säga - världen är verkligen liten, så liten - iallafall för oss tre!

Allt för nu

Skrivarträff i ljuvliga Stockholm ...

2012-01-29T18:34:00.002+01:00

... igår (lördag) - då samlades ett gäng från sommarens Skrivarsafari på ett alldeles speciellt ställe och utförde olika skrivuppgifter. Vi värmde upp med att ta en mening från boken "365 BÖRJOR". Det blev både glada skratt, tillrop och allvar när vi sedan läste upp för varandra det vi skrivit. Vi skrev på tid.

Nästa uppgift blev att spåna och hitta på. Vi tittade oss runt på det ställe vi var och hittade på olika karaktärer - ex.

"Vaniljsåskillen" Micke, 27, fd kriminell, numera nyanställd och ambitiös på arbetsplatsen samt gay.

Saga, 61 kassabiträde, grå knut, glasögon och gift sedan 5 år med chefen och ägaren Torsten, 65,5.

Betty, 35, kallskänka.

Huttande Angela, 48, stamgäst.

Något som var nytt på det här stället tog vi med också och det blev en scen - ja, en sådan man uppträder på med mörkröd sammetsridå alltså.

Sedan var det bara att skriva fritt med det här som bakgrund i 30 minuter.

- Det blev ännu mera skratt under uppläsningarna och en del som man rös av för att det var så otroligt fint skrivet och gestaltat.

Vi åt också en massa smarriga saker: Räkmackor, köttbullsmackor, bakade potatisar och tog fikapaus med äppelpaj, choklad beskvi och annat mums.

Här sitter StenO - vi kallar honom så - och använder sin penna. Det blev många trevliga ord.

Lisa var allert och hängde på när vi spånade fram karaktärerna. A ritade och skrev ner "baklandet" åt oss.

Anna - hon skrev så roligt så vi kved sedan när hon läste upp det. Så härlig hon är!

Jag själv fick bara vara med på en halv bild - det kan ju bli för mycket annars, eller hur?

Nästa Skrivar(safari)träff beräknas i mars, datum ej spikat ännu.

Vi diskuterade också om att försöka göra en större grej längre fram med flera deltagare - som att hyra in oss på någon båt, slott eller vad nu någon kan komma med förslag på ...

Vi har varit en trogen liten skara på 5 - 6 st de senaste träffarna - men hoppas på att de övriga i safarigänget ska kunna närvara - vi längtar efter Er alla ... häng på!

Allt för nu

Motiveringen gjorde mig rörd ...

2012-01-27T12:45:00.002+01:00

... ja nu när du själv har läst den så förstår du väl? Utan överdrift kan jag väl säga att min dag blivit förgylld av den här fina gesten.

Motiveringen har jag fått av Nina som har bloggen: http://ninasskrivarlya.blogspot.com och den hängde ihop med den här underbara ONE LOVELY BLOG AWARD.

TACK goaste Nina för att du tänkte på mig, din motivering gjorde mig både lycklig och ödmjuk.

Det här med bloggvärlden är ett fantastiskt fenomen som ger livet en extra krydda.

I min tur vill jag gärna dela med mig av den här awarden eftersom det alltid är speciellt att få en sådan. Det är lyckligare att ge än att få, sägs det och jag håller med helt och fullt. Dem jag skickar den till är:

Helena (http://frndrad-frvandlad-frdlad.blogspot.com): För ljuset du sprider i blogsfären, de fina eftertänksamma inläggen och de varma och empatiska kommentarer du själv gör här hos mig.

Eva-mångmamma (http://hemsktmycketbarn.blogspot.com): För att du är en fantastisk människa som knepar och knåpar med det mesta och får ihop det på något för mig okänt sätt.

Monika (http://monikahaagg.blogspot.com): För att du på alla sätt verkar så levande och för att du så generöst delar med dig av dina tankar och planer både genom böckernas, musikens och naturens underbara värld.

Anneli (http://tryingtofollowmydreams.blogspot.com): För att du är den du är i min värld och för att du är nära genom cyberspace fastän att du är så långt borta geografiskt sätt. Det går inte en enda dag utan att jag kikar in hos dig för att få ta del av det du så oreserverat bjuder på. Jag vet att det är många, många som läser din blogg - men det känns ändå som om det är till mig.

Det finns massor av bloggar som på alla sätt är förtjänta av den här awarden - men "less is more" och jag har en förhoppning om att de som jag har skickat till i sin tur kommer att skicka den vidare. Det blir ringar på vattnet ...

TACK ännu en gång Nina för det vackra du skickade och sa!

Allt för nu

Min vinst ... har kommit!

2012-01-26T17:05:00.005+01:00

Den anlände genom brevinkastet i ett silvergrått kuvert. Avsändare: Raraste Anneli på bloggen http://tryingtofollowmydreams.blogspot.com. Mitt hjärta dunkade av förväntan och längtan.

Det låg mer inuti än självaste vinstarmbandet inslaget så fint. Titta här bara, det är dukat till fest!

Egentligen tål jag inte choklad (migrän) men vad tusan - är det fest så är det! Mums - försökte suga långsamt, men glupsk som jag är på dylika ting försvann den fort. Åhh, så gott det var!

Som av en händelse råkade jag ha ett par örhängen liggande sedan många år som passade utmärkt till det vackra armbandet. Är det verkligen en tillfällighet? Det tror inte jag - tror att det var meningen att vinsten skulle komma just till mig.

Åh Anneli - jag gillar inte alls armbandet - jag ÄLSKAR det!!!

TACK ännu en gång för att du gjorde den här utlottningen och att turen var på min sida!

Allt för nu

Kärlek/Makt, Kärleksmakt ... egen skrivtid ...

2012-01-25T18:00:00.000+01:00

... det går ypperligt att leka med de här ordens innebörd. Ofta är förhållandet mellan Kärleken & Makten dikotomiskt. Om det verkligen uppfattas som ett motsatsförhållande är frågan: "Vad innebär det?"

Utan att krångla till det för mycket går det förstås bra att ta ett exempel, så är det upp till var och en sedan att avgöra vilket som passar.

Exempel:

Du sitter i det lilla matrummet där du ordnat din egen skrivplats, du har en deadline och alltså massor att skriva.

Genom hallen, som är lång, hör du att maken/partnen/kärestan sätter på tv:n där borta i vardagsrummet. Du kan inte se in dit. Ljudet är först ganska lågt sedan höjs det. Skönt då har han något intressant att titta på, du behöver inte ha dåligt samvete tänker du. Du åker in i din skrivbubbla, trivs med att vara där och flyta omkring bland orden.

Du hör någon ropa. Försöker ignorera, bli kvar i bubblan. Vill desperat vara där utan störningar. Kollar på klockan, du har suttit för dig själv i det lilla matrummet i en kvart. Rösten som ropar blir högre:

"När är du klar med det där?"

Det blir ett litet, litet hål i bubblan. "Inte ännu på ett bra tag - det här tar tid."

"Men kom får du se, det är ett cykellopp i Frankrike - jätteintressant. Du MÅSTE bara se det här!"

Bubblan får ett större hål, så stort att det går att köra in en långtradare med två släp.

"Inte nu ..." Du motar ut långtradaren, lappar igen hålet.

"Du vill alltså inte vara med mig?" Ljudet sänks. En paus. Han väntar på svar.

Den jävla långradaren tjuter med sitt signalhorn, vill med full fart köra in i bubblan igen. Du håller emot.

"Du älskar mig inte - jag förstår det eftersom du inte vill vara bredvid mig här i soffan."

Bubblan spricker - plopp!

"Om du vill vara nära mig så kan du väl komma hit till matrummet, sitta här under tiden jag skriver. Du vet ju hur mycket jag älskar dig - säg?"

Ljudet höjs, tv-speakern Jakob Hårds röst låter högt i dina öron ... du och orden sitter kvar i matrummet utan bubbla.

Kärleksmakt? Från vems sida. Dikotomi - kanske? Hur ser du på det hela? Och vad skulle du göra åt saken?

Allt för nu

Att bry oss om varandra ...

2012-01-24T15:25:00.004+01:00

... är lätt att göra om det inte kostar för mycket. Om vi har/tar oss tid. 24 timmar. Lika för alla. En del prioriterar hårt, andra slipper det beroende på omständigheter. Mycket beror på var i livet man befinner sig.

Jag är i en annan del än vad jag tidigare befann mig i - tidigare.

Vad vill jag säga?

Att jag tog mig tid att ringa upp en av de bloggerskor som tidigare varit flitig och skrivit mängder med inlägg men som nu varit tyst under ett bra tag.

Jag ville utbyta några tankar, höra hur det är nu, berätta att jag saknar och att jag bryr mig om.

Hon blev glad att jag ringde fastän att jag störde henne i det hon höll på med. Hon tog sig tid! Vi pratade en god stund, skojade och pratade om allt möjligt. Mycket om att skriva böcker och att läsa dem. Fick ett boktips - ska kolla upp det.

Jag frågade om det var okej för mig att skriva här på bloggen att vi pratat idag, jag vet att det inte bara är jag som tänker på henne - ofta.

"Visst, sa hon - men inga detaljer, speciellt inte om mitt ev. hälsotillstånd."

Jag svarade: "Inga problem, jag hör ju hur bra du mår Maria (Engelwinge)."

Mitt 24-timmarsdygn är fortfarande lika långt/kort - men mycket mer innehållsrikt än innan jag tog mig för att bry mig om en medmänniska som berört mig - mycket.

Allt för nu

Jag har vunnit!!!

2012-01-23T16:48:00.000+01:00

Och jag ser det som en dyrbar gåva att jag fick vara med i utlottningen när Annelis blogg (http://tryingtofollowmydreams.blogspot.com) fyllde 2 år.

Jag började naturligtvis (för så gör man väl?) - att gråta för att jag blev så rörd och glad.

Det här SWAROVSKI-armbandet kommer jag bära med stor glädje och stolthet.

Så snart jag får tillfälle kommer jag att berätta hur det gick till när jag fick vara med i utlottningen av armbandet och att det var just jag som blev den lyckliga vinnaren:-)

Tack raraste och sötaste Anneli för gåvan - du kommer vara och är (ändå) alltid i mina tankar:)

Hur ska jag nu avsluta den här glädjestunden? Som alltid annars för enkelhetens skull kanske:

Allt för nu

Utmaningslista ... även hos mig ...

2012-01-22T19:40:00.002+01:00

... och den har jag fått från Anneli (http://tryingtofollowmydreams.blogspot.com) så nu är det bara att sätta igång:

1. VAD GJORDE DU FÖR 10 ÅR SEDAN:

2001 var ett fruktansvärt år i vår familj men också i världen. Så 2002 blev ett nydanande år, ett år som gjorde skillnad. Fastighetsannonser lästes. Åkte från Stockholm där jag och maken alltid hade bott, till Dalarna - inte som turist alltså. Gick på visningar. Fixade snabbt som ögat ett banklån. Skrev kontrakt. Huset var på 160 kvm. Tog med mig mamma som fick två rum, eget badrum, stort förråd, egen uteplats mm. Packade ner hela hemmet, inte ett frimärke skulle lämnas kvar. ALLT skulle vara med på ett enda flyttlass. Done!

2. VAD GJORDE DU FÖR 1 ÅR SEDAN?

Njöt av att jag just skickat in mitt första manus till förlag. - Väntade på att bli publicerad (jo, det är säkert!) - Fick också någon refusering (va?) - Gladdes enormt åt att jag alldeles själv kunde fixa till en blogg och överöstes av gensvaret därute i Blogglandia. - Tillät mig att känna efter hur jag mådde (dåligt!) - Gick till läkaren och fick veta att jag var väldigt sjuk, b la var det sköldkörteln som löpte amok, hade medicinerat sedan 1988, men nu spårade allting ur och så var det D-vitaminbrist som var mycket allvarligare än jag någonsin kunnat tro (allt är i balans nu!:-) Började på ett nytt manus som jag skickade till lektör - idag.

3. FEM SNACKS DU GILLAR:

Nötter. - Morötter - och gurkstavar med dip av yoghurt, salt och mynta. - Brieost på sked med valnöt och honung. - Russin. - Saltlakris - gärna till ett glas vitt vin (Sant!)

4. FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:

Du gamla du fria. - Den blomstertid nu kommer. - Luciasången. - Nästan hela Stilla Natt. -Nu tar vi den (nubbevisa).

5. FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU VAR MILJONÄR:

Se till att mina barn och barnbarn fick allt de skulle behöva. - Köpa ut den "kusin" som hotar med att sälja ut mina barns dyrbara och ursprungliga arvegård på en ö i S:t Anna skärgård. - Skaffa en miljon fadderbarn - minst. - Ge en stor summa pengar till hund - och kattstallet. - Köpa en SAAB och en korthårig Collie (oj - det blev visst 6 saker!)

6. FEM DÅLIGA VANOR:

Tror alltid att jag inte har några dålig vanor:-) - Läser bloggar istället för att skriva vidare på det aktuella manuset (ändå har det blivit åtminstone 2 st! Hur det nu gick till?). - Tror att blommorna ska växa utan att de får vatten. - Inte diskar på en gång. - Optimist i alla lägen - tror att allt ska fixa sig (kanske det gör också?!)

7. FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:

Pussa på/leka med barnbarnen. - Skriva. - Promenera. - Läsa. - Att ändra uppfattning om någon som jag först har tyckt illa om - superduper härligt, började med det när jag var 18 år:-)

8. KLÄDER SOM DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I ELLER KÖPA:

Glansig täckjacka. - Glittrig top utan axelband. - Överdel som slutar över navelhöjd. - Just nu som utbudet ser ut på KappAhl - inte en enda klädtrasa. - Gudrun Sjödénkläder - fastän jag älskar hennes färger och strukturer - men jag har provat många, många plagg, de får mig att se ut som om jag väger mer än 15 kilo än vad jag gör i verkligheten. Synd!

9. FEM FAVORITLEKSAKER:

Datorn. - iPhoenen. - Cykeln. - Snorkel & Simfötter. - Vattenskidor (men dem har jag inte kunnat använda på ca 25 år - men jag vill, vill ...)

10. 10 PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UTMANINGEN:

Så många fler än tio skulle jag vilja se göra den här utmaningen - men jag tycker att det ska vara valfritt. Vem som helst som känner sig manad kan väl haka på - nu eller längre fram när det passar.

Tack Anneli för att du skickade vidare till mig:-)

Allt för nu

Yeh ... det kunde hända ...

2012-01-21T00:08:00.003+01:00

... för jag kunde inte hålla mig längre!

Igår kväll skulle jag bara ligga på soffan, sa jag. MEN så blev det inte alls.

Jag har ju den senaste veckan hållit emot, lagt locket på vad gäller det förra manuset (1:a) - men idén om att skriva om manuset på ett nytt sätt har pockat på och igår kunde jag inte stå emot längre.

Det har rumlat runt en massa tankar och strukturen har sakta tagit form - så jag var bara tvungen att se med egna ögon hur det skulle se ut i ett nytt dokument - med breda marginaler.

Jag kommer hädanefter kalla manuset för "HÄNDA" för enkelhetens skull och jag antar att jag kommer att få orsak att längre fram få göra flera inlägg här på Skrivarvisioner om det.

Hela 14 sidor blev klara igår. Yeh ... så roligt, så bra! Nöjd & Glad!

Allt för nu

Ehh .. berättarperspektiv ...

2012-01-20T22:04:00.002+01:00

... kan man tala mycket om och länge. Men ... tja - vi tar det en annan gång. I kväll ska jag bara slappa på soffan.

Jo - bara som en liten parentes - jag skriver i första person efter att jag testat mig fram. Hur det blir i mitt tredje manus, ja - det vet´i sjutton?

I vilket perspektiv skriver du? Eller rättare - vilket föredrar du?

Allt för nu

Skriva har sin tid och ...

2012-01-19T21:25:00.003+01:00

... så ska det vara. För mig är det ändå en ständig balansgång, jag är inte sedan tidigare van vid att lägga en stor del av min tid på mig själv och det som jag personligen brinner för - men som jag nu gör.

När jag sitter här vid datorn och härjar fritt bland orden pickar det dåliga samvetet ständigt på mitt hjärtas dörr. Inte bankar, men pickar ihärdigt.

Den här veckan har jag dock legat på plus eftersom manuset i princip är färdigt att skickas iväg till lektören. Istället för att lyssna på de ny(gamla) ideérna som pockar på att få komma in i ett nytt dokument har jag lagt locket på några dagar. Jag har valt att prioritera det som är det viktigaste av allt:

Jag har redan nämnt i ett annat inlägg att jag var hos min dotters familj häromkvällen och i eftermiddags tog jag tillfället i akt att besöka min sons familj eftersom sonen var ledig idag.

Både min dotterdotter Ida och min sondotter Leah har nu hunnit bli 3 1/2 år - det skiljer bara 6 dagar på dem. Vilket i deras fall innebär att de vill bjuda sin mormor resp. farmor (mig) på sin låtsasmat som de lagar vid sina små leksaksspisar.

Hos Ida fick jag tygpannkakor med sås gjord av knappar och hos Leah fick jag plastägg med ketchup och hett te som jag fick blåsa på innan det gick att dricka. Det räckte förstås inte med en enda portion - nej, rätterna lastades på plast- och porslinstallrikar ett tjugotal gånger. Jag blev mätt!

Båda flickorna var också väldigt noga med att deras dockor fick samma mat som jag. Idas docka heter Maja och Leahs heter Bäbis.

Det är intressant det här med olika kön på barnbarnen - för jag har aldrig blivit bjuden på låstasmat av sonsonen John, inte heller av Robin. Däremot har jag blivit tilldelad olika bilmärken som ska stå på särskilda platser i trägaraget:-)

Kan man ha det så mycket bättre än vad jag har det - jag både skriver och har en underbar familj i mina barn och barnbarn?!

Allt för nu

Äntligen funnit BLOMMAN OCH FJÄRILEN

2012-01-18T20:50:00.005+01:00

Vilken lycka! Vilken otrolig lycka det är för mig att jag hittat det jag sökt sedan min barndom/ungdom.

Jag har i "alla år" frågat olika människor om de känner till en visa som heter: "BLOMMAN OCH FJÄRILEN" - ingen kände till den.

Jag har vad jag själv känner till aldrig hört den på skiva utan bara sjungit med min älskade styvfar och min mamma när de spelat och sjungit den. I vår familj var det förr en vanlig företeelse.

Senaste gången jag hörde den var i början på 1990-talet - min styvfar dog i galopperande cancer och därmed även alla visor.

Du kan tro att tårarna strilade nedför mina kinder när jag alldeles nyss hittade den på Youtube - inte för att jag blev ledsen utan för att jag blev lyckligast av alla lyckliga!

Ta dig mer än gärna tid för att lyssna på den - det är "Blomman och fjärilen" värd. Den är sorglig och tänkvärd och numera odödlig iallafall för mig.

Det måste ha blivit något fel - det finns ingen klickbar bild här uppe. Nåja - det går ju att googla för den som är intresserad.

Allt för nu

Fröjd ...

2012-01-17T23:47:00.004+01:00

... är det för mig att förbereda och laga hälsosam mat - som gärna räcker i flera dagar så att jag kan ägna mig åt skrivandet utan för långa avbrott. Kanske att någon blir inspirerad? Överst: Steg 1 som ska bli min special "Soppegryta"

Steg 2 - fräser rotfrukterna i god olivolja och kokar sedan i så pass lite vatten att det bara täcker i ca 20 min, med lagerblad men utan salt och ev. kryddor.

Steg 3 - häller på en burk krossade tomater, vatten, Thai sweetchilisås, salt, vit balsamvinäger, sockerärtor och stora vita bönor. Kokar upp.

Steg 4 - efter uppkok lägger jag i 400 g fisk överst som är förkryddad med salt, peppar, chili och rivet citronskal. Låt sjuda i ca 5 minuter. Klart!

Steg 5 - häller upp i en stor djup sopptallrik och njuter riktigt grundligt sedan.

Efter att jag gjorde den här jätteransonen och åt en stor portion - i måndags kväll, så vaknade jag på tisdagsmorgonen pigg och glad - och sedan åt jag en tallrik till lunchen ... kunde inte hålla mig till middagen. Det var tur det för jag åt inte hemma på kvällen utan hamnade oförberett hos min dotter, svärson och dotterdotter och de bjöd på Indisk supergod mat & ett glas rött. Så härligt!

Allt för nu

Färre ord ...

2012-01-16T20:55:00.004+01:00

... kvar nu när jag petat i manuset - kanske bäst att jag bjuder på en bild med några av dem innan de försvinner nästa gång dokumentet öppnas. Varsågoda!

Undrar om just de här orden kommer finnas kvar den dag boken blir publicerad? Det återstår att se den dagen när du och jag håller den i vår hand - på riktigt.

Allt för nu

Skrivvila + annan aktivitet ...

2012-01-15T21:17:00.004+01:00

... blev det denna dag.

Var och handlade drygt 3 kg äpplen, 2,5 kg grapefrukt, annan frukt och mat så att jag klarar mig någon vecka eller mer. Jag är en riktig fruktoman.

Konstigt nog så ser det ändå inte ut att vara så mycket på fatet - kanske beror på att själva fruktfatet i sig är väldigt stort?

Man kan ju fråga sig hur jag fick hem frukten och all annan mat? Jo jag är en riktig sådan där kärring med barnvagn jag. Men, men jag försöker att dölja det kärringaktiga genom att klä mig vettigt, sminka mig lagom och le så där lite avmätt men vänligt mot andra kunder och butikspersonal - om jag måste. Helst vill jag ju inte att andra ska stå axel mot axel och viska till varandra: "Kolla nu kommer barnvagnstanten igen - hon brukar lasta på så mycket att man inte tror att hon ska kunna ta sig härifrån."

Om de nu stod där och viskade fick de iallafall långnäsa när jag packade så fint, log och med ryggen rak (ja, jag kan inget annat - jag är ju steloperarad!) - sköt vagnen framför mig med mina svarta skinnhandskar o dito nya skinnskor utan att stånka av bördan.

Just nu - precis nu tittar jag i verkligheten på samma "stileben" som det är på bilden här.

Varje dag sedan min älskade Razz dog tänder jag det här ljuset till minne av vår speciella vänskap. Inte för att jag behöver påminna mig utan mer av respekt för att just jag fick förmånen att bli hans bästa vän och han min. På fotot är han bara 8 veckor och tre dagar gammal.

Han fattas mig varje mikrosekund, varje andetag, i varje tår - dvs ständigt ... och så kommer det att förbli i mitt hjärta så länge jag lever.

Oavsett skrivvila eller ej så försöker jag äta massor med frukt och andra nyttigheter så att jag kan hålla mig frisk. Det är hälsan som är målet med (skrov)målet.

Allt för nu

Dokumentet klart igen o ljuset kommer ...

2012-01-14T17:58:00.004+01:00

... vare sig vi tror att det dröjer eller inte.

Dokumentet är färdigmonterat i det skick det ska vara när jag skickar iväg det till lektören. Även om jag fick en vecka till på mig innan det ska swischas i väg genom cyberspace. Nåja - något litet till kan jag väl hitta som behöver petas i om jag gör en extra kontroll under lupp.

I mitt sovrum som vetter mot öster tränger sig ljuset in bakom gardinen nu om morgnarna. Hoppfullt, eller hur?

Här en detaljbild på min sovrumsgardin som har ett otroligt välarbetat mönster. Gardinen hittade jag i en butik strax norr om Borlänge för en del år sedan och blev handlöst förälskad. "Den ska jag ha!", sa jag utan att tveka mer än när den skulle betalas. Eh ... hm ... den blev min iallafall. Har aldrig ångrat mig.

Blir lycklig varje dag när jag slår upp mina blå som möter blomsterängen på väggen och det vackra handarbetet med glimrande paljetter och stenar på gardinen.

Allt för nu

Skrivarmingel ... även jag ...

2012-01-13T16:52:00.004+01:00

... var med på den mysiga tillställningen som Ann Ljungberg anordnade igår kväll. AC Collin började med att berätta att hon tagit av sig om fötterna vilket förstärkte den behagliga stämningen.

Varg Gyllander höjde skrattnivån i lokalen på Söder.

Jag stiftade en ny bekantskap med deckarförfattaren Ingrid Boström och det visade sig att vi hade en del geografiska gemensamma, nära beröringspunkter. Kändes otroligt tyckte vi båda två.

I minglet träffade jag på en tidigare bekant, ingen mindre än min rektor från Sundbybergs FHS/Skrivarlinjen - Åke Sandahl, som förövrigt slutade där för något halvår sedan.

Det var kul att se Pernilla Alm (på bilden) och Simona Ahrnstedt i verkliga livet. Simona och jag kom i samtal om en gemensam vän och om katter förstås.

Susanne Boll berättade om sin bok MORGONGÅVAN - hur det varit på vägen till egenutgivning.

Jag passsade på att köpa ett signerat exemplar eftersom jag inte läst boken. Tack rara Susanne!

Och tack Ann Ljungberg för att du ordnade denna trivsamma stund för oss alla!

De senaste dagarna har jag - sammanlagt fått skörda inte mindre än tre "Liebster Blogaward". Tack käraste bloggvänner för er generositet.

Allt för nu

Redigering/check/ läkarbesök/check o nya foton = check!

2012-01-11T22:45:00.004+01:00

Redigerade i manuset på förmiddagen så nu återstår bara 45 sidor. Glad för det. Eftersom vädret visade sig från sin bästa sida för årstiden även den här dagen, skippade jag kommunala medel och tog en promenad till läkaren.

När jag såg de vackra isformationerna funderade jag ett mikroskopiskt ögonblick på om jag skulle komma försent om jag stannade upp för att ta ett par bilder. Doktorn kan vänta, resonerade jag och pillade upp iPhonen ur fickan.

Det jag föll för i första hand var dels formen men det häftigaste var ändå de underbara färgkontasterna - det röda i grenen och den gröna lilla mosstuvan som kan skönjas i höger överkant mot de isiga tapparna.

I "Isbergets mun" fanns det långa tänder. Berget är förövrigt oansenligt som ingen egentligen lägger märke till i vanliga fall - utom jag då kanske?

Hos läkaren fick jag veta hur jag mår och ska höja tillbaka Levaxindosen där jag låg tidigare.

Dessutom skrev han genast en remiss och skickade mig på röntgen tvärs över gatan. Det är min vänsteraxel som dummar sig lite grann. Fy på den!

Kanske att min röntgenbild blir lika vacker som den här ovan med de sirliga iskristallerna.

I verkligeheten - hann tyvärr inte filma - så åkte det stora bubblor under istäcket, lika stora som enkronor ungefär - de rörde sig långsamt över bergskanten. Urläckert, skulle velat stå där en hel timme för att se på skådespelet. Men som sagt, doktorn kan ju inte vänta hur länge som helst.

För övrigt kom jag förstås i tid.

Skrivit inlägg i bloggen = check! Klar för den här dagen med gott innehåll.

Allt för nu

Skönt för ögat och sinnet ...

2012-01-10T17:36:00.002+01:00

... är för mig lika nödvändigt att uppleva som att andas och utan allt det där blir det inget skrivet heller. Jag tog en nästan två timmars promenad ner till Mälaren i det speciella ljus som fanns här i dag på eftermiddagen. Det är fortfarande öppet vatten och svanen var så villig att posera undertiden hans partner sov med huvudet under vingen (hon kom dock inte med på bilden). Det är alltid svårt att ta bra bilder i motljus - ser ut som det är sen kväll men det är klockan 13.50.

Jag hittade, inte så långt från svanparet - en av naturen skapad isskulptur. Samtidigt som det finns en gracil skönhet upplever jag den också som ett ismonster på väg upp ur djupet för att slingra sig om mina ben. Huuhuu ... Vad tycker du?

På vägen hem tog jag en sväng in på ICA och köpte ett sexpack ägg för bara en tia. Tonfisk och övrigt fanns i skåpet hemma redan. Blev en smaskig (vardags) tonfisksallad och till den en god dressing med fransk senap.

Den här dagen har varit som en total kontrast till de andra två dagarna före den här. Då bytte jag bara morgonrockar. En naturvit i sängen och en rosa i soffan. Inte sjuk alltså. Nejdå - jag har plöjt igenom mitt manus med högläsning. Blev klar under den mycket sena kvällen igår.

Nu har jag börjat föra in ändringarna i manuset ("Trappan") och har bara knappt nittio sidor kvar.

Men det är också skönt för ögat och sinnet att se mitt manus bli klart för att snart skickas till lektör.

Allt för nu

Liebster Award

2012-01-09T23:14:00.002+01:00

... smög in så där lite oförbemärkt ... här är den ändå och jag har fått den av käraste Anneli (http://tryingtofollowmydreams.blogspot.com)

Liebster betyder ju käraste på tyska
Det är meningen att man ska skicka den vidare till 5 andra bloggar som har färre än 200 läsare - ska försöka med det
Så klart ska man tacka den man fått den av

Annelis motivation för att skicka Liebster Awarden till mig lät så här:

Skrivarvisioner som är min följeslagare i min skrivande värld. Vi följs åt och stöttar, uppmuntrar och hjälper så gott vi kan.

Tack Liebster Anneli för att du tänkte på mig och att du är min trogne vapendragare. Till de här skrivande bloggarna vill jag skicka den här uppmuntrande awarden till:

http://ninasskrivarlya.blogspot.com som är en riktig kämpe på så många vis och som delar min passion för orden.

http://sogniemenzogne.blogspot.com för att hon kan behöva lite uppmuntran i drömmarna, lögnerna och bokmanusskrivandet.

http://hemsktmycketbarn.blogspot.com så uppfinningsrik och passionerad som läser, skriver, snyter, syr och allt annat som behövs.

http://frndrad-frvandlad-frdlad.blogspot.com tjohooo - målmedvetna Helena som ska ge ut sin bok så att vi alla ska få läsa.

http://thewritefulblog.blogspot.com oj - Katarina nu blir det visst två till dig. Det får väl gå för en gångs skull.

Det här var ett axplock av de fantastiska bloggar jag brukar följa - skicka vidare nu ...

Allt för nu

Brevskatt - bildbevis ...

2012-01-09T17:18:00.003+01:00

... och alla stämplar gjordes 1947. Det var efter andra världskriget som korrespondensen skedde.

Min pappa hade utlandstjänst genom Rädda Barnen. Han körde genom det tidigare så krigshärjade Europa som nu började resa sig ur ruinerna - men det han i första hand arbetade med var att se till att barnen i Ungern och delvis i Rumänien överlevde svälten. I Rumänien var det värst, där låg det ihjälsvultna människor - både barn och vuxna överallt på gatorna, berättade han.

I just det här brevet hälsar han till min mormor, morfar och farbror, även till kompisar.

Min pappa var verkligen kär i mamma - vet inte hur många gånger, breven igenom - som han skriver "Min egen Älskling" och "Älskling" - bara på den här lilla snutten ser jag det åtminstone två gånger. Söta pappa!

Här skriver han också adressen som mamma kunde skriva till. Jag tog mig för att googla den.

Den kom upp direkt - jag rös och rös ... Så häftigt.

Kanske sätter in någon bild på mina föräldrar - så som de såg ut det där året 1947 - om det kan vara av intresse?

Allt för nu

Här också ...

2012-01-08T17:28:00.003+01:00

... skulle man kunna tro att julen håller på att städas ut. Det var inte min tanke - inte idag. Men det verkar vara som om julpryttlarna vill städa ut sig själva ...

Nu är det inte första gången som staken rasar ner i golvet. Det är tredje gången gillt. Första gången hade jag själv ner den, det var före tredje advent.

Andra gången var det min dotterdotter som sov över här i mellandagarna och som förskräckt fick tröstas efter att hon puttat ned den. Det smällde så högt när metallen och alla glasknappar slog i parketten ... stackars Idaliten. Jag sa att det inte var någon stor olycka bara hon själv var hel och det var hon.

Och idag var det min tur ... så nu ska den väl inte ställas fram igen förrän om en massa månader. Tror jag får byta plats då när den dagen kommer - något stadigare ställe än vitrinskåpet. Borde ju lära mig något av misstagen, eller?

Allt för nu & Kramar till er

Igång med läsningen ...

2012-01-07T21:24:00.002+01:00

... av pappersmanuset samtidigt som jag intog min frukost. Allt skedde i den goa sängvärmen. Där låg jag kvar halva dagen och plöjde sida efter sida. Grät en skvätt då och då. Konstigt va - nu när jag både skrivit, redigerat och läst innan (favoritord!) det kom på papper och jag har gråtit varje gång. Nu borde jag vara härdad. Men det är det där med att läsa högt - det är då det tar tag.

Såg på termometern vid en kisspaus - att det var -6 grader ute. Gjorde mig snabbt presentabel och travade iväg ut i den höga luften. Första anhalten blev Coop - där fick jag pengar tillbaka för en Balsamvinäger som jag betalt och en annan kund SNODDE mitt framför mina och kassörskans ögon. Han vägrade lämna ifrån sig den och påstod att HAN hade betalat den. Jävlar vad arg jag blev - men inte hjälpte det. Idioten var hotfull och urkorkad. Så jag väntade några dagar innan jag nu fick mina pengar tillbaka ...

Efter att plånboken fyllts på gick jag till Vällingby City, ja - det är så det heter nu för tiden. Där köpte jag ett skärp - ska ha det på torsdag på Ann Ljungbergs mingel - kanske ses vi då så du får se vilken färg det blev?

Sedan fick jag skynda mig hem för då skrek magen efter föda. Det blev lax med tomatsås och stora vita bönor - åhh, så gott det var ...

Jag gick, gick och gick hela tiden - åkte varken buss, tunnelbana eller bil - bara travade på ...

Allt för nu & Kramar till er

Första papperutskriften ...

2012-01-06T19:58:00.003+01:00

... ligger nu redo att läsas - högt. Faktiskt så har jag inte skrivit ut manuset tidigare fastän att det gått iväg en gång som råmanus till förlag. Nu ska manuset iväg till en lektör om någon vecka eller så och jag ska vrålläsa innan dess ... så rooooligt!

Efter den långa tid som det tog att skriva ut manuset (har en pytteliten skrivare som hela tiden säger att bläcket är slut - ändå kom jag från första till sista sidan utan några större problem! Men jag kan bara skriva ut 10 sidor i taget, lite tålamod bara så går det bra) - så till sak - jag blev väldig hungrig.

Kollade i kylen, där låg det kokt potatis, rostbiff och annat gott. Blev en sallad av de där ingredienserna och en god dressing med fransk senap. Och ett glas rött bredvid. Mums!

Allt för nu och Kramar till er

Ord är livet ... eller?

2012-01-05T17:20:00.003+01:00

Såklart att det inte går att leva utan ord, inte utan bokstavlig föda heller. Vad göra åt saken när det inte går att äta tangenter? Eh, iallafall har jag inte provat om de är okej - har du? Jag tog en paus och ägnade mig åt det som jag också gillar. Matlagning.

Det blev kräftstjärtar till en underbar soppa. Som tillbehör tog jag mjälla ärtskott och frasigt nyrostat grovt bröd. En skvätt bubbel fanns kvar sedan nyårshelgen.

Några pannkakor låg i kylen och skramlade sedan min dotterdotter var här. De blev omvandlade till utsökta crepés och en ljummen kompott på färska jordgubbar, färska aprikoser och clementin och flädersaftslag. Riven riktigt mörk choklad (jo, jag tål pyttelite någon enstaka gång) och rosa florsocker över hela härligheten. En passande dessert efter en enkel soppmiddag.

Skrivaren i mig kan intyga att hela måltiden blev utsökt och att det nu lätt går att återvända till att omforma ord till meningar.

Jag lagar och dukar så här till mig själv för att jag är en estet, iallafall en aning - det erkänner jag. Men det är jag värd!

Ha en trevlig och mysig afton du med:-)

Allt för nu & Kramar till er

NU har jag funnit det!!!

2012-01-04T20:38:00.002+01:00

... äntligen så föll det sig bara så där lätt. Som jag har försökt och försökt och misslyckats. Men nu så!

Vad jag har funnit - jo, hur man ställer in BREDA marginaler. Låter ju löjligt egentligen - jag är ju ingen färsking vad gäller att skriva med hjälp av Word.

Jag har fått viss hjälp av er bloggare - MEN felet var att jag från början fick lära mig på Skrivarlinjen hur man ställde in "deras marginaler" - och jag blev låst.

Nu föll det sig så att jag skulle fixa till sidhuvudet eftersom jag tyckte att mobilnumret såg mysko ut. Men på vägen dit råkade jag klicka på SIDLAYOUT och i ögonvrån såg jag "marginaler" och STOP tänkte jag och klickade tillbaka. LÖST!

EUREKA! Vad härligt - vad kul - vilken skillnad säger jag bara. Yes! Nu j*klar ska manuse*n* skrivas ut på ett helt annat sätt.

Allt för nu & Kramar till er

Skriva och vara i nuet ...

2012-01-03T21:04:00.003+01:00

... är underbart vilket som. Idag har jag gjort både ock. På agendan stod det också "TVÄTTSTUGAN" men jag tänkte att det fina vädret inte fick förslösas bara för det, så jag planerade in en långpromenad ner till Mälaren och dess stränder.

Det är nästan så att man kan tro att det är solnedgång en riktigt sen eftermiddag - men klockan var bara strax efter 12 då jag tog bilderna. Jag stod där i motljuset och såg inte någonting egentligen - men i ögonvrån såg jag att några änder började fladdra vingarna varma så jag chansade och vände mobilen utåt vattnet. Jo´rå om man kollar noga så syns deras flykt.

Efter det vände jag mig in mot land och tänkte föreviga det gröna vinterlandskapet vid stranden. Inte kan man väl tro att det är den 3 januari? Vilken skillnad mot förra årets snökaos, likaväl som året innan ... huuu ... då var det inte nådigt att ta sig hit ner, isen låg tjock då och fåglarna hade det tufft.

När jag tog den här bilden var jag som blind eftersom solen var riktigt stark - det framgår inte riktigt, den ser till och med lite mesig ut ... men kameran ljuger lite.

Jag är så nöjd med den här dagen. Nu är det en stund kvar på kvällen och dokumentet längtar efter att bli öppnat för här ska skrivas ... tjoohooo ... alla bokstäver håll er beredda!

Allt för nu & Kramar till er

Söka ord i Word kan vara ...

2012-01-02T18:12:00.002+01:00

... väldigt effektivt när råmanuset är färdigt. Har hållit på med det idag när jag redigerat "Trappan".

Ordet "INNAN" har jag STOR förkärlek för att skriva - tydligen! Huuu - jag blir mörkrädd och när jag tagit bort/bytt ut det så finns det ändå ett drygt fyrtiotal kvar. Undrar vad lektören säger om det?

Men ordet "PLÖTSLIGT" - ha, ha - där gick jag fri. Alltså har jag skrivit ett helt romanmanus utan ett enda av det förtretliga ordet! Fantastic! Då blir lektören iallafall glad - tror jag.

Bara att harva vidare nu - eller hur?

Allt för nu & Kramar till er

Borde gett mera dricks ...

2012-01-01T18:57:00.002+01:00

... kanske? Men först tyckte jag att hon som serverade var lite purken och det drog ner helhetsintrycket. Ändå log hon och såg tillfreds ut när den beställda nyårshummern sattes ned på bordet. Jag ville veta vad salladen innehöll? Hennes läppar formade ord och det var lätt att lyssna till rösten, den lät glad:

"Ätmogen avocado, lättkokta sugersnaps, cocktailtomater, hackad citron, lite salt och peppar. Låt det väl smaka. Gott slut på 2011!"

Snålvattnet rann till direkt av hennes beskrivning. Jag tackade och våra blickar möttes, vi log. Jag hade misstagit mig på henne, hon var ju riktigt rar. Med förväntan tog jag en liten tugga på salladen och den var utsökt i all sin enkla fruktiga, söta och syrliga smak. Njutningen av hela anrättningen var superb tillsammans med en bubblande Cava.

Till dessert beställde jag in en slags "Trifle" med färska jordgubbar, röda färska plommon varvat med en skivad specialkanelbulle och över alltihop var det en blandning av flädersaft och vitt vin. Den här serverades med nyvispad, välkyld grädde.

Nu ångrar jag att jag fick för mig att hon var purken - jag hade fel, allt var ju så gott och fint gjort och hon var så vänlig och log så fint. Jag hade en toppenkväll och borde ha gett henne extra mycket i dricks eftersom den här hon - ja, se det var jag själv!

Allt för nu, god fortsättning & Kramar till er

Ettårsjubileum & Gott nytt 2012

2011-12-31T17:51:00.003+01:00

Idag är det 1-årsjubileum här på bloggen och jag har haft drygt 11.057 besökare såg jag när jag tittade efter. Det blir i snitt 900 i månaden! Hoppetihoppla:-)

Jag önskar Er alla ett riktigt, riktigt - ur hjärtegrunden kommet GOTT NYTT 2012!!!

Tjoho vad jag ser fram mot det nya året som startar i natt!

2011 har på många olika sätt varit ett fantastiskt år. Jag har upplevt en del som jag aldrig tidigare gjort - jag har mött Er alla här på bloggen och ett klick bort har ni funnits i både glädje och sorg.

Om ni bara visste vad det har värmt mig inombords - jag har faktiskt inga ord så skrivare jag är som kan ge en rättvis bild av hur ni bemött mig och den glädje som ni sprider när ni gör era kommentarer. Jag vill här använda kärlekens färg för att säga ett rungande: TACK!

Det har varit många både små och stora händelser som förgyllt mitt 2011. En stor sak var att få vara med om SKRIVARSAFARIN på Fridhems FSH.

Jag kan inte avsluta här utan att nämna den stora sorg som drabbade vårt grannland i juli månad, inte heller kan jag låta bli att skänka min privata sorg över mina käraste A och Razz en lång och begrundande tanke.

TA VÄL HAND OM ER, LIVET ÄR SKÖRT - JAG VILL HURRA FÖR DET NYA ÅRET OCH FORTSÄTTA GLÄDJAS MED ER OCH ERA FRAMGÅNGAR. Må 2012 bli vårt bästa år!

Allt för nu & STORA Kramar till er

Indirekt förändring ...

2011-12-30T19:35:00.002+01:00

... och ett svar på mitt påstående i senaste inlägget här. Förändringen handlar om att jag idag lämnat lilla "Princess" till en fodervärd. Hon kommer från o med nu bo hos en fyrbarnsfamilj i Eskilstuna. Där får hon också en hundkompis (en jättestor!) Jag är fortfarande hennes ägare. Det kommer bli så bra!

I och med det får jag större möjlighet att koncentrera mig på skrivandet. Det har inte varit mycket bevänt av den varan de senaste månaderna - tro mig, jag lovar & svär.

Förändringar av det här slaget är inte alltid negativa - tvärtom:-)

Bilderna togs i hast när vi vaknade i morse - en något trött Princess vill jag lova eftersom vi igår var hos frissan (långt bort med buss och pendeltåg) med min kalufs oh efter det var vi hos Princcess uppfödare och rakade nosen på henne. Hon skulle ju bli fin inför resan och mötet med den nya familjen. "Kineser" ska ha rakad nos och som en rakad triangel ned på bröstet.

Allt för nu & Kramar till er

Förändring på G ...

2011-12-27T01:45:00.002+01:00

... ja, här är det förändring på G ... Fortsättning följer ... om det fattade beslutet ...

Bye, bye ... sålänge!

Allt för nu & Kramar till er

Jullov - GOD JUL & GOTT NYTT ÅR

2011-12-22T12:53:00.002+01:00

Det är dags även för mig att ta jullov här från bloggen (hoppas att jag klarar det!).

Bilden är från julen 1958, kolla in tv:n. På den tiden älskade jag julen, det är ju en barnens högtid, eller hur?

De enda som fortfarande lever av oss på fotot, är mamma och jag.

Sju år efter den här julen dog min bror. Efter den tragiska händelsen har jag haft stora problem med att fira jul. Jag har i många, många år hoppat över julen. MEN nu går det bättre igen när barnbarnen finns och jag får dela deras och mina barns glädje.

Tomten som mamma håller i var så fin - jag fick behålla den om jag ville - det blev en omöljighet på samma sätt som jag inte kan ha en enda tomte hemma än i denna dag. Men jag har ingenting emot att andra har tomtar.

En riktigt, riktigt GOD JUL & GOTT NYTT ÅR önskar jag Er alla.

GLÖM INTE BLÅSA UT LJUSEN NÄR DU LÄMNAR RUMMET!!!!

Allt för det här bloggåret & Kramar till er

I mitt vitrinskåp ...

2011-12-21T13:05:00.002+01:00

... har jag en hel del loppisfynd. Jag har inte köpt delar av den här servisen vid samma tillfälle utan hittat en kopp där och ett fat någon annanstans. Sist hittade jag en trave med fat (de står dock i köksskåpet) som väntar på att få tillhörande koppar. Jag skyndar långsamt.

Här är andra älskade fynd - jag är speciellt förtjust i formen på den lilla kannan. Kristallen har jag förstås köpt ny i Prag för snart 10 år sedan. Fortsättning följer en annan dag ...

Allt för nu & Kramar till Er

Har fått post ...

2011-12-20T20:23:00.002+01:00

... igen av Maria Engelwinge (http://engelwinge.blogspot.com) - den här gången kom det ett vackert julkort. Så här fint var kortet på framsidan/utsidan.

Och så här stiligt var det på insidorna. Tack käraste Maria för din överflödande omtanke och för all tid du lagt ner för att pyssla fram det här vackra kortet till mig. Tänkte på din stackars tunga som slickat iväg alla de andra kuverten också - inte bara mitt. Puss´pårej:-):-)

Även idag blir det ännu ett nostalgifoto bara för att det verkligen blev en så rolig reaktion från min svärdotter som sedemera är mamma till mina sonbarn (säger man så?? sonbarn känns konstigt - nåja så är det iallafall).

Den lilla i famnen på mamma är jag och min storebror är inte sig lik på den här bilden - men lydig verkade han vara som höll i sig. I bakgrunden syns tunnelbanestationen i Hökarängen som alltså var den enda slutstationen på den tiden - det gick inte tunnelbana på någon annan linje än på den och den gick in till Skanstull.

Till saken:

Jag frågade svärdottern: "Har du kollat på min blogg?"

Svaret kom nästan innan jag hunnit fråga klart. "Ja - du menar fotot på LEAH? Nej vad säger jag på dig!"

Allt för nu & Kramar till er

Bilder tagna för längsedan ...

2011-12-19T22:41:00.003+01:00

... i Hökarängen av min morfar. Jag är bara dryga året. Det är nästan så att man kan ta fel - jag skulle tro att min sondotter, hennes syskon och kusin direkt skulle säga att det där är ju Leah.

Det här är morfars kamera, av märket KODAK - årmodell vet jag inte. Jag har den kvar och jag tog fotot på den idag med min iPhone.

Det här är min bror och min mormor. Om du är obeservant ser du att min bror är betrodd att bära samma kameraväska! Bilden är tagen i Solna 1949.

Här är jag igen med den älskade barnvagnen som hade röda hjul och flätad gulbeige sittdel. Bilden är tagen på Cigarrvägen i Hökarängen där jag föddes och växte upp. Mamma och mormor går på trottoaren i riktning mot vår port. På den tiden gick det att låta barnen gå mitt i gatan eftersom det knappast fanns någon trafik att tala om.

Allt för nu & Kramar till er

Familjemys med gran

2011-12-18T17:06:00.002+01:00

... blev det igår (lördag). Det var ändå på vippen att jag fick lust att stanna hemma i ösregnet. Men jag betämde mig för att åka från förorten och tvärts igenom stan eftersom det var så det var sagt sedan länge och under tiden gick regnet över till snö:-)

Innan det blev dags att klä granen gick dottern, jag och dotterdottern på den lillas gymnastikavslutning - hon var så DUKTIG och fick ett fint diplom och en stjärtlapp i present av fröknarna.

Pussar och gos med lilla Princess hanns också med.

Granen stod sedan i "ljusan låga" och strålade så vackert.

Ha nu en härlig adventssöndag - alla!

Allt för nu & Kramar till er

Det kom tårar genom brevlådan ...

2011-12-16T12:27:00.002+01:00

... skulle jag kunna säga, men det är inte helt korrekt. Istället kom tårarna när jag såg vad som kommit in genom brevlådan.

På dörrmattan låg Colliklubbens Medlemstidning "Colliebladet".

Sedan min älskade vän KORAD SE CH One Way´s Herr Nilsson "Razz" dog har det inte kommit någon sådan tidning - men nu kom det en ...

I den fanns en två sidors artikel om en annan korthårig Collie, en tik med över trettio titlar både svenska och internationella. Otroligt imponerande! (ingen idé att jag skriver ut dem, tror inte att någon orkar läsa dem, om man inte är insatt.)

MEN tro det eller ej - "RAZZ" har faktiskt slagit henne en gång!!!

Det var på en internationell utställning i Österbybruk, domaren var holländare, Hans Van den Berg och "Razz" fick sitt första CERT och blev BIR (Bäst i Ras). Vad det var ljuvligt:-) Än i dag hänger ljuslyktan, som ingick i priset - i fönstret med ett doftljus i med tranbärsdoft.

Det är bitterljuvt att inte längre vara en del av de övriga Collieägarna. Jo, jag vet jag hade ju kunnat köpa en ny. Men som jag sagt tidigare - vilken skulle det vara - jag har ju redan haft den absolut bästa?

Konstigt nog har ett långhår aldrig tilltalat mig, trots "Lassie"-böckerna/filmerna.

Men "Razz" var ändå som min "Lassie" - den kärlekfullaste varelsen som tänkas kan. Alltid vänlig, inbjudande, mjuk, världens bäste tårslickare, samarbetsvillig, glad, tålmodig, med på allt som att vandra i sommarfjällen, packa upp flyttkartonger, simma och apportera i tjärnar, åka tunnelbana/buss/pendeltåg i rusningstrafik, vara på glöggkalas, visade aldrig tänderna trots barnbarnens ibland närgångna lekar, skogspromenader i djupa Dalaskogar, promenader i Stockholms City, ligga vid mattes fötter med 150 personer runt omkring och uppträdande på scenen, träna lydnad på Brukshundsklubben - med andra ord var han alltid med på samma vis så som vi uppfattat "Lassie".

Jag gråter en skvätt igen och kan inte låta bli att bläddra i COLLIEBLADET Nr 4 - 2011 - nu när inte "Razz" finns levande längre, nu när bara minnen finns kvar (och dem ska jag vårda ömt:-))

Allt för nu & Kramar till Er

Teknikkrångel - eller?

2011-12-15T12:30:00.004+01:00

Vad säger du? Tycker du att tekniken krånglar när du ska kommentera på vissa bloggar?

Om det är så kan det vara bra att försöka säga det på berörd blogg, om det nu går att kommentera alltså - annars kan man gå in på en blogg som vederbörande brukar besöka/kommentera och påtala det där.

Ibland kan det bara vara en enkel justering så är problemet löst. Andra gånger kan det vara att du själv inte har loggat in på din egen blogg, då kan du plötsligt bli anonym trots att du inte vill vara det - jag gör själv det misstaget ibland.

EN FRÅGA:

Är det teknikkrångligt på min blogg - att läsa eller kommentera?

För att underlätta har jag tagit bort ordverifieringen -kanske är en lösning för andra också.

Allt för nu & Kramar till er

Annan ingång!

2011-12-14T16:17:00.003+01:00

Här sitter jag i startgroparna för att redigera mitt manus 2 (Trappan) innan jag skickar iväg det för lektörsrespons. Den senaste månaden som gått efter det att jag skrev klart det här råmanuset har det kännts som om synapserna i hjärnan tagit ledigt. Det har varit tomt, tomt, tomt. Men jag har tagit det med ro, tänkt att kopplingarna vaknar väl när de vilat färdigt. Nu är de på G igen!

Igår startade jag med att använda Words sökfunktion för att byta ut sådana ord som typ: "började" och fann 22 st - bara - måste jag säga!

Idag kopplade synapserna helt fel. De halkade in på manus 1 (EJ VEK) !!! Nej, nej - sa jag - var tyst därinne, nu håller jag ju på med 2:an. Men det gick inte att täppa till flödet när det forsade på som ett värsta Niagarafall. Okej då jag ger mig, flöda på nu då´ra:

Du ska ha en helt ANNAN INGÅNG på 1:an (EJ VEK).

Jaha?

Du ska lägga krutet enbart på huvudkaraktärens upplevelse och inte på att det blir en slags hämndhistoria. Skit i din tanke på att låtsas få till en slags relationsroman med spänning. Gör om hela alltet, använd naturligtvis massor som du redan skrivit men glöm den förra ingången, DÅ kommer det att bli spännande.

Hur då?

Använd den delen som du själv tycker allra bäst om.

Jaha - den med min nästan dolda humor?

Precis - nu är du på rätt väg! Gå till den INGÅNGEN så grejar sig resten och skriv om slutet.

Nu förstår jag! Kan du vara tyst nu så att jag kan få vara ifred med 2:a manusets redigering?

Kanske att jag viskar lite grann bara under tiden - du kan göra några stolpar då och då.

Så blev det nästan tyst, det har pickat till i synapserna ibland under dagen och det får jag vänja mig vid antar jag.

Jag kan tillägga att jag inte en endaste gång tidigare varit inne på en ANNAN INGÅNG - jag vet inte riktigt heller varför de här nya tankarna dök upp. Kanske för att manus 1 (EJ VEK) blivit refuserat av flera förlag - utom två. Ett förlag kan inte riktigt bestämma sig - det andra har jag inte hört något ifrån på ett helt år.

Allt för nu & Kramar till er

Innehar en dyrbar skatt ...

2011-12-13T16:33:00.002+01:00

... i form av brev mellan mamma & pappa. Bilden är hämtad från nätet, med ändrad färg av mig. De här breven läste jag för cirka 25 år sedan. Varje flytt som jag har gjort sedan dess har de följt med i en skokartong.

Under det senaste året har jag funderat på vart jag lagt lådan. Har letat lite sporadiskt men insåg att det inte var någon större idé - bättre att vänta på att de kommer fram vid rätt tillfälle. Jag trodde de skulle dyka upp när jag satte igång att skriva mitt andra manus "Trappan" - men nej. Inte ens när jag skrivit klart råmanuset och skickat det till "förlaget" gav breven sig tillkänna.

Men i lördags skulle sonsonen sova över här och vi gick tillsammans ner i källaren för att hämta, av honom, det älskade sovtäcket. Jag lyfte på en banankartong och se där låg brevskatten i sin skokartong.

I "Trappan" finns de där breven med i handlingen, de spelar en stor roll för att intrigen ska hålla. Eftersom jag inte hade tillgång till breven då jag skrev manuset, använde jag det jag kom ihåg ur minnet.

Breven är från 1947 och min pappa hade en utlandstjänst då, så brevväxlingen är också i sig ett tidsdokument från det efterkrigssargade Europa. Men bortsett från det så har jag alltid fått höra av min mamma hur "dåligt" min pappa skrev. Så när jag läste hans brev, då för tjugofem år sedan la jag inte direkt märke till VAD och HUR han skrev.

Men nu har jag läst dem på ett helt annat sätt. Jag grät när jag läste dem igen och jag gråter nu.

Pappa berättade så målande om det han såg, om växtligheten, himmelens färger, månljuset, stjärnorna, husen, ruinerna, männsikorna, hettan, svälten och barnen. Han såg på allt det skapade på precis samma sätt som jag gör. Han använde också sådana ord, som jag nu fått lov att vänja mig av med - som förrens. Inte visste jag det!

En annan sak som jag la märke till, var hans optimistiska läggning. Att mamma har en negativ personlighet är ju inget jag missat genom åren, men att hon redan då, som 20-åring var likadan förvånade mig. Själv är jag lik pappa och det var så underbart att läsa hur han tänkte sig en lösning på deras stundande problem. Nu i efterhand vet jag ju att han med sin positiva inställning löste alltihop. De hade det ganska knapert, men han arbetade så hårt och mycket att han en dag svimmade på gatan - typiskt honom.

Jag ska vårda min dyrbara skatt och när min bok, som inte kommer heta "Trappan" blir publicerad kommer du också få ta del av den lite grann. Hur glad är jag inte över att breven har bevarast i snart 65 år?:-) Jag tror att du vet svaret nu.

Allt för nu & Kramar till er

Lite glad idag!

2011-12-12T21:29:00.002+01:00

Jo för en dag i förra veckan skickade jag iväg ett mail till "förlaget" - ville veta vart åt det lutade.

Jag blev inte dödsbesviken iallafall när svarsmailet ploppade upp i min inkorg, så mycket kan jag säga. Eller ska jag säga mer?? Okej då! Jag gör en mix av de båda mailen jag fick:

"Jo jag har med nöje läst ditt manus. Dock är det inte detsamma som utgivning. En fråga, har du tänkt det som ungdomsbok? Tror att du skulle vinna på att rådgöra med en lektör och skriva om innan du skickar det igen. Som råmanus är det en bra utgångspunkt!"

Jag svarade att jag inte hade tänkt det som ungdomsbok. Jag förstår tanken - men hänvisade till en lektör som läst en liten del av manuset och som tror att det ska bli en bok av det - hon har aldrig nämnt att det skulle vara som en bok för ungdomar.

"Det kändes bara som om det skulle kunna vara en ungdomsbok, det är nog upp till författaren och betraktaren att bestämma det egentligen, men det är ju tyvärr så att böcker delas in i ganska 'fasta' kategorier. Kanske den där lektören kan hjälpa dig vidare med manuset ... Vi hörs snart igen."

Nu har jag varit i kontakt med en annan lektör(en som gjorde ett jättebra jobb med mitt första manus) än den som redan läst en del av det här. Vi har enats om att samarbeta med mitt manus lite längre fram - vilket är bra för då hinner jag redigera lite eftersom jag inte ens har använt sökfunktionen för att ta bort och byta ut mina favoritord.

Jag valde att skicka in ett råmanus eftersom "förlaget" ville ha det under oktober månad - därför blev redigeringen lite knapphändig. Men det ska som sagt åtgärdas ordentligt.

Tror att jag fortsätter att vara lite glad resten av den här måndagen och kanske i morgon också ...

Allt för nu & Kramar till er

Utvärdering (testpilot) - MEMORY LANE/Keagrafen

2011-12-11T18:02:00.002+01:00

"Wow", säger jag bara - spelet är sååå in i bubblan vackert! Störtskön känsla bara av att blanda korten.

Vill du sedan som vuxen förlora stort mot ditt barnbarn så har du valt alldeles rätt!

Jag som lindfrälst trodde att jag hade en viss fördel, plus att jag redan under en tid hade sett de flesta bilderna på FB. Men jag hade inte en suck mot min 7-årige sonson. Han är Mäster-John!

Det säger i och för sig ingenting om spelet, utan mer om mig som inte kan komma ihåg var den mörka vinterbilden låg i förhållande till den sprakande rosafärgade sommarbilden och vise versa.

Vi spelade MEMORY LANE igår och idag blev det ett Hundrasmemory, då säger sonsonen:

"Kolla farmor det där är ju samma hundras som på memoryt vi spelade igår, på de där två bildparen som jag parade ihop!" Javisst det var Jack Russel. Uppmärksamma lilla pojke:-) Mitt hjärta sväller så att det nästan knakar högt bakom revbenen.

Mer info lämnar AC Collin på: http://kreagrafen.wordpress.com eller beställ genom att skicka ett mail: contactac@kreagrafen.se

PRIS: 270:- plus frakt

Jag vill ännu en gång tacka AC för att jag fick möjlighet att vara testpilot:-) Storkramen till dig!

Allt för nu & Kramar till er

SKRIVARADVENTSKALENDERN Ann Ljungbergs

2011-12-10T12:35:00.004+01:00

Författarcoachen Ann Ljungberg har betytt otroligt mycket för mitt självförtroende när jag började skriva mitt andra manus. Jag har gått, inte riktigt klar än - en distanskurs i att Skriva Roman.

Anns kommentarer i min text har varit som glimrande guld som lyft mig upp, upp ... Ett antal gånger har hon b la sagt att: "Det här blir en bok" - vilket återstår att se, manuset ligger hos ett förlag nu.

Nu har Ann Ljungberg en ADVENTSKALENDER (http://skrivaradventskalendern.kajabi.com)

idag är det lucka 10 som har öppnats av mig och där kan jag vara med och tävla om underbara priser.

Dagens pris, efter att jag skrivit här i min blogg om mitt skrivande - är att få möjligheten att vinna en sprillans ny BLOGGKURS.

Precis en sådan skulle jag behöva eftersom jag ibland får väldigt få kommentarer - eller inga alls. Det gör mig osäker om jag överhuvudtaget ska fortsätta blogga här?

Jag bloggar inte bara om mitt skrivande utan om vad som händer i livets flöde ... kanske bättre med en renodlad skrivarblogg - vad vet jag?

Vad tycker ni andra?

Allt för nu & Kramar till er

Skriva om vad ...

2011-12-08T13:18:00.002+01:00

... undrar jag?

Om det här huset och dess innevånare?

Eller?

Den här skiten?

Eller - om inget alls? Känner min väldigt oamerikansk dessa dagar - alltså inget kaxig alls. Jag är en vanlig tvivlande svensk bara ... som väntar ...

Allt för nu & Kramar till er

Ledtråd 1 ...

2011-12-07T17:05:00.002+01:00

... nu när det är dags att leka lite - ordet kommer här: "LIKA".

Min anagamtitel som jag lämnat i ett tidigare inlägg var:

"TINDRA LIND BAKA GI - KARAMELL"

Bilden har jag lånat från nätet, men jag har gjort om bakgrundsfärgen lite.

BILDEN HAR INGENTING MED MIN TITEL ATT GÖRA, bara med själva ordet "LIKA".

Knåpa gärna en stund, om du kommer på den riktiga titeln får du ett alldeles speciellt omnämnande.

Allt för nu & Kramar till er

Lugnt ...

2011-12-06T20:07:00.003+01:00

... hann jag precis skriva innan lilla "Princess" kissade på mattan. Hmm ... annars har vi haft en lugn eftermiddag och förkväll. Det finns orsaker till att hon inte ens har orkat bita i mina fingrar sedan lunch.

Det var meningen att vi skulle sova till 08.00 drygt - men 06.20 började det evinnerliga gatuarbetet utanför vårt sovrumsfönster. "Princess" kurade ihop sig bredvid min kudde och försökte somna om, jag gjorde detsamma men på kudden. Vi låg kvar i sängen så länge det gick. Åt sedan en långsam frukost.

Jag hade planerat att vi skulle ta bussen till veterinären för att hon skulle få sin 2:a vacc.spruta. Men jag skippade bussturen och promenerade istället i solskenet. På marken låg det några frön med snö, det tyckte lilla valpen om och nosade förtjust.

Eftersom jag har bytt hundras efter att "Razz" dog - har jag också bytt veterinär, men mottagningen är densamma. Men det är inte pga dödsfallet som jag bytte, utan för att "Princess" uppfödare 'alltid' gått till den jag nu har - för att den veterinären kan rasen Chinese Crested så bra redan.

Ännu en gång hamnade jag i samma mottagningsrum (de har 4 st) som Razz somnade in i, men det gjorde mig ingenting - jag var ju i det rummet när jag hämtade hem hans aska och det var okej då med.

"Princess" var så duktig, sa inte ett pip när sprutan stacks in i nackskinnet eller när hon fick antikennelhostmedlet i näsan.

Veterinären Inger kände igenom kroppen, ena knäet på bakbenet var lite "löst" men det var inget att oroa sig för, sa hon. Hoppas det stämmer. Inger kontrollerade också de kliande mjölktänderna som verkar ha kommit upp allihop, men de kommer lite kors och tvärs i fram. Kommer nog att rätta till sig när de permanenta tänderna kommer - men jag måste hålla koll på att de nuvuarande verkligen lossnar sedan - annars blir det ett extra veterinärbesök fick jag veta.

600 spänn är ganska dyrt för ett så kort vet.besök tycker jag! Men det var inte det jag skulle berätta utan att det varit så lugnt och skönt idag som omväxling.

När "Razz" var liten valp höll han aldrig på och bet i händerna - i efterhand förstår jag att den delen av uppfostran tog "Hector" (min andra hund som bor kvar i Dalarna) hand om. Han tuktade "Razz" med hårda nypor - inte tänkte jag på då att han gjorde ett så gott jobb som vi människor slapp. Skulle inte vara så dumt att ha "Hector" här nu ska jag säga!

Det var också lätt att få "Razz" rumsren eftersom vi bodde i eget hus - bara att öppna dörren och det var i augusti - varmt och skönt. Nu med den här valpen är det till att klä på sig alla paltor och skodon och när jag vänder mig om är det redan försent ...

Men som sagt - idag har det varit ovanligt lugnt:-)

Allt för nu & Kramar till er

Ett ställt ultimatum, en hemlighet ...

2011-12-05T13:50:00.002+01:00

... avslöjades efteråt. Mitt liv gick i kras. Jag levde här då som bilden visar och jag trodde, helt och fullt på att det var där jag skulle leva alla mina dagar tills det blev dags för "hemmet". Men jag hade fel. Totalfel.

Vad hade hänt om jag inte ställt det där ultimatumet? Om inte hemligheten avslöjats? Om jag fortsatt leva i en annan människas lögn?

En lögn som inte bara påverkade mig, utan hela min familj, hela umgänget, hela det sociala livet - allt blev ett svart hål, en intighet utan golv och tak.

Varken jag eller någon annan kommer att få svar på den frågeställningen. Då var då och nu är nu.

Men ett vet jag. Jag hade inte börjat skriva, mitt liv var till brädden fyllt med andra, för mig livsviktiga ting. Och min livsföring gick ut på att andra skulle ha det bra - inte bara maken och resten av familjen - utan alla medmänniskor.

Idag skriver jag och jag har "utbildat" mig i skriveri - iallafall till viss del. Det gör mig lycklig att jag fått förmånen att leva ett helt annat liv än det jag gjorde tidigare.

Men det finns ett aber - jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte ägnar mina barn, barnbarn och vänner tillräckligt med uppmärksamhet.

Jag har svårt att finna en balans så att vi alla ska må bra. Jag älskar dem och jag älskar att skriva.

Det var enklare att leva som jag gjorde innan jag ställde mitt ultimatum - men jag ångrar det aldrig! Aldrig! Aldrig!

För mig har det varit en otrolig resa att få ägna mig åt det som jag brinner för, att få skriva.

Allt för nu & Kramar till er

Struktur ...

2011-12-04T17:26:00.003+01:00

... är bra att ha både i livet och i skrivandet. Idag har jag iallafall lyckats med livets struktur i den mån att jag fått möjlighet att läsa, vilket jag inte gjort på länge.

Jag fastnade i Del 2, "Verktygsådan" i Elisabet Norins senaste bok - se bilden. Jag undrade om jag skrivit en Linjär eller icke-linjär berättelse.

Den linjära kännetecknas av tre K:n; Konventionell, Kronologisk och Klassisik. Med en logisk tidsaxel, den rör sig från A till Ö. Vissa gånger med korta tillbakablickar eller sidohistorier insprängda.

I den icke-linjära finns en motsats till det kronologiska flödet. Det finns olika metoder, som att: historien börjar med slutet eller rör sig fram och tillbaka i tiden eller den kan rent av vara cirkulär.

Elisabet tipsar om att man bör hålla sig till den icke-linjära formen (OM man valt den) och inte låsa dig i en annan. Sedan kommer ett MEN som jag fastnade för, jag citerar:

"Men om och när du bryter mot reglerna så bör du veta ATT du gör det och själv veta VARFÖR du gör det."

Hon tillägger även att man inte ska glömma att i den icke-linjära formen behöves det byggas med det klassiska mönstret: KONFLIKT, UPPTRAPPNING och KLIMAX.

En annan sak jag kände starkt för är den här meningen, citerar:

"Det behöver finnas kopplingar mellan berättelsens framåtrörelse och din huvudpersons personliga utveckling."

Om jag nu ska tolka det här och sätta kunskapen i förhållande till mina två manus som jag skrivit - så tror jag att båda är skrivna i icke-linjär form. Men ändå är den inre kronologin lätt att följa, där har jag försökt att vara tydlig så att läsaren inte ska behöva haka upp sig någonstans. Eller är det så att jag skrivit i den där klassiska linjära formen ändå?

I mitt senaste manus "Trappan" böljar berättelsen i nu- och dåtid - rakt igenom. Den börjar och slutar i nutid, men jag har försökt att beskriva dåtiden som om den vore nutid. Låter krångligare än vad det är kanske? Vänta och se - berättelsen kommer i bokform så småningom. Det måste jag ju tro på!

I vilket fall så rekommenderar jag Elisabet Norins bok: TRE ENKLA REGLER - finns inte - EN ROMANSKOLA.

Den är tydlig, klar, lättläst och tillämpbar! Men det kanske är jag som är lite korkad ibland bara - ha överseende med det. Snälla!

Allt för nu & Kramar till er

Tomt i huvudet ...

2011-12-03T22:22:00.003+01:00

... och tomt i ljusskåpet. Trodde jag hade minst 50 riktiga stearinljus, ville fylla på adventsljusstaken, men i den lådan där jag trodde de låg fanns det bara runda klotljus. Hmm ...

Förövrigt är det lika tomt på ord som på ljus idag. Känner mig lite låg. Blir nog bättre när jag köpt nya ljus och öppnat manusdokumentet ... imorgon eller på måndag. Ser framåt ...

Allt för nu & Kramar till er

Prestation ...

2011-12-02T19:42:00.002+01:00

... ordet känns som en underdrift med tanke på vad jag gjort idag.

Inhandlat alla julklappar utom en!

Tja, det är väl inget?! Jo - när man inte ordnat valpvakt. Så det var bara att gilla läget och vandra iväg till tunnelbanan med valpen på ena armen (hon gick halva vägen) och i den andra handen hade jag min dramaten.

Egentligen var det inte planerat med att shoppa loss just idag - men jag behövde komma iväg och lämna in min döa iPhone. Slog två flugor på smällen med julklappsinköp och några andra små ärenden.

Inom fyra timmar var vi hemma igen - ganska snabbt ändå med tanke på att alla expediter ville gulla med Princess och hon VILLE dessutom gulla med varenda människa vi mötte. SÅ SÖT!

Hon var så trött när hon kom hem att hon bara glodde på maten i trekvart. Men jag kastade i mig två knäckemackor med ost, gurka och paprika, 1/2 röd grape + pepparmint/fänkålste. Som Princess också slurpade i sig!

Hon gillar: banan, äpple, clementin, zucchini, ost och knäckebröd.

Ha en härlig fredagskväll nu:-)

Allt för nu & Kramar till er

Underbara drömmar ...

2011-12-01T22:43:00.003+01:00

... har jag haft många på senaste tiden. Efter att valp-Princess kissat godmorgon (tiii-iidigt) somnar vi om, det är då det händer saker i min drömvärld.

Härom morgonen drömde jag om min pappa och jag blev så glad när jag vaknade eftersom det är evigheter sedan jag fick ha honom så nära mig. I verkligheten dog han 2005 när han precis blivit 85 år.

Min pappa och jag hade inga konflikter, vi förstod varandra utan att behöva prata särskilt djupt. Ibland krävde dock vissa omständigheter att vi klargjorde för varandra var vi stod, men alltid med samma resultat. Vi sa oftast unisont: "Inget att lägga extra krut på." Någon av oss kunde tillägga: "Eller är det så att du mår dåligt för att vi inte snackat om ... (vad det nu var)?" Svaret blev förstås: "Nej inte alls! Och du ..?" "Nä, det är lugnt."

Min pappa Lasse, han var hyperpedant. Barn till sådana ordningsamma människor brukar inte bli pedanter. Alltså är jag inte pedant. Tur är väl det, nu när jag skriver hellre än att städa.

Hoppas att jag får drömma om pappa imorgon bitti också!

Allt för nu & Kramar till er

Typ anagramtitel ...

2011-11-30T21:09:00.003+01:00

... har jag lekt med idag. Därför tänker jag nu avslöja titeln på mitt manus 2 som här i bloggen brukar kallas för"Trappan" - men då förstås i anagramform.

Om du gissar rätt kommer du få ett speciellt omnämnande!

"TINDRA LIND BAKA GI - KARAMELL" - blev det när jag blandade om bokstäverna som bildade nya ord.

Nu är det din tur att leka en stund:-)

PS. Det finns en bloggläsare som VET den rätta titeln och jag ber ödmjukt att du håller inne med den - om det går bra. KRAMAR! DS.

Allt för nu & Kramar till er

Att bli publicerad & ändå floppa ...

2011-11-29T13:44:00.002+01:00

... är inga större problem! Om jag råkar ut för det vet jag iallafall vad jag ska göra med mina böcker så att de ändå kommer till nytta. Bokfågelholk kanske? Eller en hylla till en liten blomvas? Till iPhonen? Porträtt av barnbarnen? Klockradion?

Inte till värmeljus väl? Då blir det nog bokbål istället.

Fler förslag?

Allt för nu & Kramar till er

Vilket hundår ...

2011-11-28T21:48:00.003+01:00

... det här året 2011 har varit!

De här bilderna är på min älskade hund SE UCH KORAD One Way´s Herr Nilsson "Razz" och hans vackre, ståtlige pappa: SE NO FIN & DKUCH One Way´s Pokémon "Pokémon".

De är nu båda tillsammans eftersom pappa Pokémon också har somnat in i döden, 11 år gammal.

Pokémons matte säger precis som jag gör om Razz - den hunden går inte att ersätta. Likadant var det med Razz mamma Märtha som dog i juni det här underliga året.

Vi som har haft dessa underbara hundpersonligheter skattar oss lyckliga att vi fick ha dem hos oss. Och jag personligen tackar uppfödaren som har fött upp dem alla tre.

Så fick jag då gråta en skvätt - igen ...

Allt för nu & Kramar till er

Miffohumor ...

2011-11-27T18:56:00.003+01:00

... är sådan humor som jag verkligen gillar.

Jag kanske uppfattas som torr och humorbefriad för det mesta? Det spelar ingen roll eftersom jag faktiskt har humor om än inte alltid så tydlig. Men de personer som känner mig kan avläsa den efter ett tag, en del kan då utbrista: "Men du är ju riktigt rolig!" och sedan tittar de en extra gång på mig och ler.

När jag tittar på filmer som MIFFO så kittlar det i magen, det spritter av lycka därinne.

Det året jag gick på SKRIVARLINJEN blev jag tillsagd ibland att jag måste dölja min humor i mina texter för att bli tagen på allvar:-) Här på bloggen tror jag att jag har lyckats nästan helt!

Jag har märkt att när jag ska skriva om något som är extra svårt (känslomässigt) så bubblar min humor upp. Låter det bakvänt? När jag skriver ser jag allt i bilder och det kan vara lite kinkigt att blunda för det jag tycker ser kul ut.

Om, jag menar när mitt Manus 1 blir publicerat kommer du säkert att tänka på min (dolda) humor.

En annan film som jag skrattar mycket åt är "Hem dyra hem" med Tom Hanks. Scenen där han blir hängade i en matta genom ett hål i golvet och inte kan ropa högt på grund av trycket över bröstet är en klar favorit.

Allt för nu & Kramar till er

Sanslöst generöst = M. Engelwinge, AC Collin/Keagrafen

2011-11-25T19:02:00.004+01:00

Överraskande, oväntat och fantastiskt har brevbäraren stoppat ner underbara saker i min brevlåda den här veckan.

Omtänksamma avsändare har förgyllt mina dagar så att jag näst intill blivit förkrossad av översvallande glädje.

Tänk att det finns sådana generösa människor i min sfär:-)<3

Först fick jag ett underbart vackert handgjort "Bokis" av min bloggvän och vapendragare Maria Engelwinge (http://engelwinge.blogspot.com) dock ingen av dem på bilden, men dem har Maria också gjort! Jag kan inte ta några bilder just nu, så den här har jag hämtat från Marias blogg. Ni skulle se kuvertet - bara det är så vackert att det nästan gör ont att titta på det. Kanske ska ta och rama in det! Maria vet att jag är en boknörd och jag tror att det var därför hon skickade bokmärket till mig.

Anna-Carin Collin/"AC" (http://kreagrafen.wordpress.se) Är min lektör, Safaricoach och vän har skapat ett spel av sina bilder på lindallén som finns nära hennes hem.

Hon kallar spelet: MEMORY LANE och som en överraskning har AC utsett mig till testpilot:-)

Det finns att köpa b la genom AC´s blogg, adress här ovan.

Oväntat men inte långsökt på något vis eftersom hon vet hur mycket jag älskar lindar!

TACK RARASTE, GOASTE VÄNNER FÖR ATT NI FÖRGYLLER MIN VÄRLD!!!

Allt för nu & Kramar till er

Spara på tid och kraft ...

2011-11-24T21:48:00.002+01:00

... på lång sikt tänkte jag idag när jag fick valpvakt så att jag kunde fylla på förråden med kyl- speceri- skafferivaror, tvättmedel, toapapper, läppstift, mediciner o mycket mer. TACK Anna & Leah<3

Tusenlapparna fladdrade kan jag säga - men å andra sidan kommer det att dröja tills jag behöver valpvakt igen ... spara tid och kraft var ju dagens motto!

När jag kånkat in allt jag handlat - fy vad tvättmedel är tungt - och plockat in alla varor där de skulle vara så strejkade ryggen (väntat, såklart) - så var jag rejält hungrig. La mig med kurrande mage på soffan o undrade vad jag skulle hitta på för mat som gick snabbt så att jag återigen kunde hålla dagens motto.

Kom att tänka på ett recept jag hittat någonstans och klippt ut.

Se bilden - där det fanns en SUPERSNABBB OMELETT I MIKRON. Tänkte: "Äh - det där funkar väl inte alls."

Men jag testade och den blev jättebra! På ett annat fat värmde jag två tomathalvor, zucchiniskivor i lite vit balsamvinäger, seltin, vitpeppar o oregano. Ovanpå (när det var klart) la jag färsk spenat o ringlade på lite olivolja.

RECEPT:

Knäck 2 ägg i en STOR skål. Vispa äggen lätt. Tillsätt 2 msk vatten. Krydda med 1/2 krm salt o lite vitpeppar. Strö 1-2 msk riven ost (jag tog 10% lagrad svecia).

Tillaga i mikron på full effekt cirka 1 min, rör om och tillaga ytterligare cirka 1 min.

Så här i slutet på dygnet känner jag mig glad över min tanke på att spara tid och kraft ... Kommer jag att använda mig av när jag är i skrivkoma längre fram och behöver något snabbt att äta:-)

Allt för nu & Kramar till er

Lycklig ...

2011-11-23T15:04:00.002+01:00

... är jag det? Är jag en lycklig person? Upplevs jag som en lycklig person?

Jag kan svara åt er: "JA!"

Men det här svaret väcker flera frågor, eller hur?

Hur kan jag vara lycklig när jag lever ensam utan partner? Utan huset och trädgården jag en gång ägde? Utan bilen som jag älskade att köra? Med kronisk smärta? Med flera svåra och tunga trauman som jag själv inte orsakat? Med en mamma som inte kunnat ge uttryck för sin kärlek till mig, som låtit mig växa upp och fortsätta leva utan någon som helst uppmuntran eller uppskattning?

För mig står det helt klart att det är något inom mig, någonting under skinnet som spirar och som vägrar ge upp. Något envetet.

Mitt mått på lycka är så här:

Att jag vaknar tillfreds på morgonen, ser fram emot frukosten och ser hela dagen som en gåva oavsett vad jag äger eller inte.

Även om jag inte har en man att kyssa godmorgon eller som jag kan äta middag tillsammans med på kvällen så har min vardag guldkant på något sätt varje dag. Jag är tacksam över själva livet.

Att jag slipper irritera mig på: dagen-efter-andedräkt, skitigt tvättställ och dito toalett, frågor som "Vad göö-öör du? Är du inte klaa-aar någon gång? Kan du inte komma hit där JAG är?"

Snarkningar och dunderpruttar. Plus en hel del annat.

Jag är givetvis lycklig för att jag upplevt att vara älskad för den jag är och älskad med - wow, det var himmelskt!!!

Jag är lycklig för att jag är tillräckligt erfaren och gammal att säga nej till allt det där andra som till sist inte uppvägde att vara älskad och älskad med. Wow - det är i sig också himmelskt!!!

Är jag avskalad från att känna och minnas det jag hade?

Nej, jag minns allt det underbara också. Pirret. Djupet långt inne in i ett par älskade ögon. Tunga mot tunga. Kropp mot kropp. Och efteråt när jag gick ut och handlade mjölk med känslan av att äga hela världen. När jag ville skrika ut mitt lyckoflow och peka på mig själv och säga till dem som jag mötte: "Här ser du en som älskat - alldeles nyss med mannen som jag älskar och som älskar mig!"

I morse, som så många andra dagar vaknade jag ensam, lycklig och tillfreds. Kan man begära mycket mer? Förutom trädgården och bilen då´ra! (OCH ETT FÖRLAGSKONTRAKT.)

Bilderna, som är av dålig kvalitet, symboliserar det stället i välden där jag kunde känna mig fullständigt lycklig trots att mitt liv var i kaos. Det är dit jag ständigt längtar. En gång när jag blir rik ska jag köpa marken och bygga mig ett enkelt hus där och en bil så att jag kan ta mig till affären.

Allt för nu & Kramar till er

Skrek ...

2011-11-21T21:59:00.002+01:00

... högt i morse, väckte mig själv och hunden!

Jag skrek: "HJÄÄÄ-ÄÄÄLP!" allt vad jag orkade.

Det är inte första gången jag vaknar av att jag skriker. I mardrömmarna skriker jag också, i början utan ljud. Jag blir riktigt förbannad och drömmer att jag tar i allt vad jag kan. Sedan höjs volymen och jag vaknar tvärt.

I drömmen var jag väldigt trött och frusen. Hade lindat in mig i en av mina rutiga ullplädar. På fötterna hade jag mina flipfloptofflor. Jag hade bråttom. Men det var svårt att gå fort. Det var högt vattenstånd på stigarna där jag skulle gå, det var bakom Nationalmuséet! Jag vände fastän att jag visste att jag skulle gå vilse om jag vek av från den kända vägen. (Hur jag nu skulle kunna göra det i Stockholm, min egen stad?)

En relativt ung och lång (okänd) man la sin en arm om mina axlar, talade respektingivande, lutade sig ner mot mig. Jag såg in i hans leende ansikte. Strax efter puttade han bort mig från sig och jag såg att han hade en orange lina hängande på axeln. Vad ska han med den till? undrade jag.

Sedan band han mig. Jag tänkte att det är fullt synligt för andra människor, det han höll på med. Jag måste skrika innan ett japanskt par försvann bakom buskarna. Så jag skrek. Ja, resten vet ni.

Den här mardrömmen har suttit kvar i mitt sinne hela dagen, nu med och det känns som om jag behöver analysera den - noggrannt.

Allt för nu & Kramar till er

Tittut!

2011-11-21T00:30:00.003+01:00

Igår, söndag såg jag ut så här. Kanske att det är någon som minns att jag nämnde att jag köpte de här kläderna ungefär samtidigt som "Bokmässan" gick av stapeln?

Då visade jag förstås bara en bild på tunikan.

Mina såkallade "sittstövletter" är av märket BJÖRN BORG - de köpte jag för en hel del år sedan - men de är som nya eftersom jag inte kan gå i dem ute.

Tittut igen och tack för titten!

Allt för nu & Kramar till er

Kunde ju ha skrivit ...

2011-11-19T18:39:00.003+01:00

... om jag vetat om i förväg att lilla valpPrincess skulle sova hur länge som helst nu på eftermiddagen.

Det är inte ofta jag kan slutföra något jag börjat på sedan jag blev med valp igen (faktiskt 4:e ggn jag gör det här!)

Jag har i allmänhet svårt att komma igång med skrivandet - men när jag väl börjat vill jag inget hellre än att fortsätta. Helst tills jag stupar i säng.

Vad beträffar att ha valp är jag ingen utpräglad valpdiggare - missförstå mig rätt nu, jag ÄLSKAR mina valpar - men jag ser alltid fram emot när de blir vuxna (läs rumsrena & intränade med vissa kommandon, som sitt, ligg, stanna kvar och HIT)

Att samarbeta med en hund och lära mig just den individens sätt att fungera är det största och viktigaste för mig. Så att vi sedan kan bli de bästa av vänner i vår vardag.

Den här lilla sessan hon blir lätt överspelt och flippar ut ordentligt när hon blir trött. Hon behöver hjälp att varva ner. Just nu håller jag på att lära mig vilket sätt som är det bästa för oss båda.

Men för att återgå till skrivandet så är det en process och det är inte alltid som tangenterna behöver tryckas ner. Mycket håller på inne i huvudet och i det undermedvetna och jag njuter av den perioden av skrivandet. Kanske mer än jag tidigare förstått.

Allt för nu & Kramar till er - ha nu en skön lördagskväll:-)

OrnäsDesign - missa inte ...

2011-11-18T15:58:00.002+01:00

... det här vackra hantverket.

SILVERSMYCKET och ORNÄSHÄSTEN finns i en nätbutik: http://ornasbjorken.se

Det finns även andra produkter och SILVERSMYCKET säljes också på LINDÉS UR&GULD i Borlänge Centrum.

Kika in på hemsidan så får du veta mycket mer om Ornäsbjörken och hantverket.

Allt för nu & Kramar till er

Min metod för att skriva manus ...

2011-11-17T18:29:00.003+01:00

... har jag nämnt tidigare här i ett inlägg men nu kommer det bildbevis också.

Tillvägagångssätt: Tog ett vanligt ritblocksark, klistrade ihop kortsidorna med tejp på baksidan, gjorde kolumner med linjal med en bläckpenna.

Jag har skrivit kronologiskt, alltså klistrat och ritat vartefter manuset växte. På bilden ligger det en tumstock, den är två meter lång så att det går att få en uppfattning hur stort det är.

Det går ju att göra ett exeldokument el.dyl - men det passar inte mitt sätt - har provat många gånger innan jag kom på det här istället. Jag vill ha alltihop på längden och jag vill kunna sudda med radergummi - det är så härligt att jag blir lyckolyllig då:-)

Handstilen får man bortse ifrån eftersom jag rafsat ner orden i all hast. Jag har skrivit allt med blyerts så att jag kan sudda ut vid behov och tvärtom fylla på.

Den här metoden är suverän när jag kan gå fram och tillbaka över golvet och se helheten.

Och särskilt bra när jag sedan redigerar, jag ser genast i vilket kapitel jag ska gå in, behöver aldrig sitta och bläddra i dokumentet på datorn.

Det är otroligt smidigt att ta med sig till sängen, soffan eller på tunnelbanan - blir inte större än en A4 när jag viker ihop det:-)

Testa om du vill nästa gång du ska skriva en roman.

Allt för nu & Kramar till er

Och hjärtat öppnade sig ...

2011-11-15T01:57:00.003+01:00

... ännu en gång. Den här lilla, lilla varelsen heter "Princess" både hemma och i stamtavlan.

Hon bor här hos mig sedan en vecka tillbaka. Idag är hon 9 veckor. Väger ett drygt kilo.

Rasen heter:

Chinese Crested Powder Puff = Kinesisk Nakenhund med päls.

"Princess" kommer i vuxen ålder att väga ca 3 - 3,5 kilo och bli 25 - 30 cm hög. Utmaning med en sådan pyttehund! Härom natten sov hon på mitt huvud:-)

I förrgår var vi hela storfamiljen tillsammans för att fira Farsdag med barnen, barnbarnen - alltså det var deras far, morfar och farfar som var farsdagsföremålet:-)

Mina barn skojar mitt i middagsförberedelserna - förstås.

"Princess" tyckte det var lika skoj som de fyra barnbaren - de lekte så fint på golvet.

Tyvärr hann jag inte med att fota när allihop låg utspridda som en solfjäder runt den lilla valpen - så sött:-) Ena barnbarnet fastnade bara i bildkanten oturligt nog.

Nu är det alltså fullt sjå här i huset med passning av min lilla valpprinsessa, jag var nog den sista som trodde att jag skulle skaffa hund igen - men så blev det när hjärtat sa: "Ja!" och jag tvekade inte en millesekund. Hon är av en praktisk ras som är sk allergivänlig och fäller inte. Men hon ska bli borstad i den silkeslena pälsen varje dag och badas en gång per vecka. Med andra ord kommer hon inte att lukta hund och formatet är smidigt så att hon kan följa med överallt (nästan - inte i matbutiken tex.)

Allt för nu & Kramar till er

Struligt & Klantigt ...

2011-11-13T12:39:00.003+01:00

... blev det förra lördagen när jag skulle vara social med delar av familjen. Det var så att jag fick låna en bil. Ville tanka den. Många andra tänkte likadant.

Jag stannade och skruvade bort tanklocket, tappade det under bilen. Lät det ligga. Körde in kortet, terminalen TRASIG!

Bilar bakom, körde fram lite grann för att ta upp tanklocket, bilarna körde tätt efter, ingen fattade varför jag körde i snigelfart. Fick kliva ur och gestikulera och samtidigt få dem att fatta att terminalen var trasig. STRUL & KLANT!

Köade vid en annan pump - var mycket försenad så dags. Tankade utan missöde. Körde halvvägs till stan.

SMS kom: "Jag har mått illa en halvtimme, vet inte vart det tar vägen?"

Mitt svar: "Kommer inte då."

Vände. Handlade massor när jag ändå hade lånebilen.

Idag - nytt försök - men med chaufför denna gång. Spännande att se om jag når destinationen denna gång. Isåfall blir vi storfamilj:-)<3:-)

Allt för nu & Kramar till er

Här utspelar sig ...

2011-11-12T20:00:00.003+01:00

... en del av handlingen av manus 3, "Fiolspelarens son". Jag har en gren av mina rötter här och det ska bli så spännande att göra en mer djuplodande reseach om en speciell (fiskar) by som heter Brege.

Allt för nu & Kramar till er

Nähepp - nu vill jag inte ...

2011-11-10T23:40:00.003+01:00

... vara en "Författarvisionär" längre. Jag vill vara en FÖRFATTARE istället så att jag kan svara när folk frågar:

"Så du är på väg att bli författare du? NÄR blir du klar med det?"

"Imorgon!" vill jag svara då.

Jag "visionerar" så länge då´ra ...

Allt för nu & Kramar till er

Fick ett tips ... (+ en award som bollade)

2011-11-09T13:58:00.004+01:00

... av min senaste frissa som jag genast ville testa. Det gäller inte hår eller frisyr alltså - utan kilklacksstövletter.

Hon tyckte att sådana skulle passa min outfit. Jag stövlade ... ha, ha ... iväg för att prova ett par. Vill bara förvarna att jag INTE kan gå i klack överhuvudtaget eftersom min rygg är stelopererad, har ingen dämpning mellan den långa stela delen och kotan ovanför.

Men jag tänkte att jag kan ha ett par "sittstövletter" med klack - för det är ju så snyggt. Så jag tog av mig mina promenadvänliga pjuck och sträckte foten för att rikta in den i kilklacksstövletten. Ajjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjj - fick världens kramp - visste inte om jag skulle kunna fortsätta pressa ner tårna eller om jag kunde få upp foten alls. Jag kved och sedan kved jag. Simsalabim foten kom loss. Puhhhh!

Om jag köpte dem? Nä. På med promenadisarna igen. Lycklig.

(+ en award som bollade) ... tillbaka direkt till mig - inte för att inte Nina ville ha den - utan för att hon önskade dela med sig av den till mig:-) TACK goaste och raraste Nina:-):-) Det är bloggomtänksamhet det på hög nivå måste jag få säga. Sagt.

Jag gjorde om färgen på den lite för att få viss variation. Fin va?

Allt för nu & Kramar till er

En överraskning ...

2011-11-08T23:52:00.005+01:00

... en sådan sitter aldrig i vägen och jag blev sååå glad och upplivad. Jag har fått den av http://kim-m-kimselius.blogspot.com och jag vill TACKA dig av hela hjärtat för den, den värmer.

Med den här awarden följer också vissa regler precis som det brukar göra med sådana här utmärkelser.

1. Klistra in awarden på din egen blogg.

2. Tacka personerna som gav er awarden och länka till bloggarna.

3. Välj ut några personer (helst fem) som du vill ge awarden till.

4. Lita på att dina följare sprider kärleken till sina andra bloggare.

5. Och det viktigaste: Ha roligt och stötta varandra!

Jag sprider min Liebster award vidare till några andra bloggar som blivit som mina vänner här i cyberspays. Det är helt fantastiskt hur nära vi kan komma varandra och samtidigt sakna varandra om ni inte finns där - ibland. Tänk hur orden kan uppmuntra oss i det vi delar och hur de andra gånger berör och tar en vidare i tangentdansen eller det fortsatta livet i vardagen ...

Det här är dem jag vill dela med mig till den här gången:

http://ninasskrivarlya.blogspot.com

http://dromavglas.blogspot.com

http://monikahaagg.blogspot.com

http://frndrad-frvandlad-frdlad.blogspot.com

http://thewritefulblog.blogspot.com

Nina, Annelie, Monika, Helena och Katarina är en del av min vänkrets här i bloggvärlden och Era ord värderar jag högt - vilket ämne det än är som berörs så är Ni där med Er empati och stryka. All heder till er och en Liebster award till var och en av Er - så är det bara:-)

(Men det finns MÅNGA fler som jag tänker på och som alla får en egen award direkt från mitt hjärta - men inte genom bloggen idag:-))

Om vi alla fortsätter så som vi gör här tillsammans i bloggvärlden - hyser jag gott hopp om kontinuerligt bloggande. Hurra!

Allt för nu & Kramar till er

Måste man så måste man ...

2011-11-07T11:23:00.002+01:00

... inte för att jag vill alltså. Men städat vill jag ha så jag har inget val. Ser fram mot när det är klart. Yes!

Konstigt nog så har inte damm och allt annat försvunnit av sig själv under tiden mitt manus blev klart. Inte det som ska till Miljöstugan heller - det bara ligger här. Märkligt?!

Det blir en pingpongeffekt när jag ändå håller på - igår röjde jag i ett överskåp - där fanns det sånt som jag inte ens visste om att jag hade. Intressant - kändes som julafton.

Ordning och reda - njä-ä - men bättre än det har varit ska det bli:-)

Allt för nu & Kramar till er

Umgänge med familj & vänner ...

2011-11-05T13:02:00.003+01:00

... alltså att vara social står högst på agendan den här helgen! Det var om det jag försökte skriva igår när jag satt på en buss och skakade. Min nya iPhone ville inte ligga still i handen.

Sådana där små missöden får man bjuda och på och det gör jag gärna:-)

Jag hade en låå-ång härlig kväll tillsammans med min mysiga B och där blev det trerätters, till det ett gott, gott vin. Vi pratade, pratade osv ...

Idag blir det en liten improviserad familjeträff ute på Gärdet - längtar efter dem<3

Det kommer inte bli ett enda öppnande av något dokument, inga ord skrivna ... just nu kommer det sociala livet främst - iallafall den här helgen ... men det kommer nya dagar, fler redigeringar ... sedan ...

Allt för nu & Kramar till er

Så go Maria Engelwinge är ...

2011-11-03T13:40:00.002+01:00

... som har skickat ett scrapbooking kort per snigelpost till mig.

(inte det här som är på bilden, det har hon gjort till sin dotter)

Jag har ingen kamera ännu - har just skakat liv i min nya iPhone men det tar väl ett tag innan den och jag blir helt kontanta.

På mitt kort som jag fick av Maria (http://engelwinge.blogspot.com) var det så fint med en "port". På porten stod det:

"Till min finaste Ebba * Kramar Maria"

Inuti var det fina saker inklistrade, b la en liten vovve som gladde mig mycket. Längst ner i högra hörnet satt det inklistrade ord:

"HAPPINESS is homemade, HAPPINESS is sharing"

JAG BLEV SÅ VÄLDIGT GLAD OCH ÖVERRASKAD ÖVER DET KÄRLEKSFULLA KORTET OCH AV GESTEN MARIA SKICKADE TILL MIG.

TACK KÄRASTE MARIA UR DJUPET AV MITT HJÄRTA<3<3<3

Allt för nu & Kramar till Maria & Er andra

Trasslat mig bort ...

2011-11-01T20:00:00.003+01:00

... från tangenterna. POWERWALKAT!!! Försökte igår - men mjölksyran överbemannade mina vader efter knappa tio minuter. Jo men inte gav jag upp för det! Nej jag gick på mina ben i flera timmar men inte så särskilt snabbt. Shoppade loss = gjorde långa promenader mellan klädställningarna och provhytterna och skivaffären ...

Idag gick det glant!

Varför behövs en powerwalk? Suttit, suttit och suttit den senaste tiden. Gått upp fem kilo sedan i somras, de flesta de senaste veckorna.

Före powerwalken valde jag mellan ylle- o bomullströja. Tur att jag tog bomull, fick ändå ta av jackan - det var ju värmebölja = 13 grader plus.

Gick med pulsen uppe i 1 tim o. 5 min, då blev det tomt i depåerna sedan. Darrade.

Mälaren var så vacker - jag älskar mitt Stockholm<3<3<3

Nu - insmord med Voltaren på de mest smärtsamma ställena.

Nöjd? JA!

Allt för nu & Kramar till er