Började läsa EN DÅRE FRI av Beate Grimsrud på tunnelbanan idag. Mannen som satt mitt emot mig trodde nog att det var jag som var dåren. Det han såg var detta:
"En kvinna sätter sig ner och tar upp en bok ur en påse från Bokskotten. Boken ser alldeles ny ut. Det första hon gör är att ta bort 'fodralet' som sitter om boken. Sedan viker hon det på ett speciellt sätt och lägger det längst bak innanför den hårda pärmen.
Tar upp en liten blyertspenna från Ikea ur kappfickan, slår upp första textsidan, läser den. Efter det början hon göra krumelurer mitt i texten, med pennan, på nästan varenda rad. Summerar. När det är gjort gör hon likadant igen, men gör krumelurerna åt ett annat håll och samtidigt gör hon ett litet streck i marginalen.
Hon bläddrar fram en sida och upprepar proceduren där."
Mannen lär inte få veta vad hans iakttagelse betydde - vad kvinnan egentligen höll på med.
Men det kan jag berätta nu eftersom kvinnan var jag.
Det jag gjorde var att räkna antalet JAG och sedan MIG, MIN på första sidan eftersom boken EN DÅRE FRI är skriven i första person.
Summan: Jag = 20 ggr på 24 rader och mig, min = 8 ggr på samma antal rader.
Intressant, tycker JAG:-)
Det sägs att romaner i jag-form är lättast att skriva, men att det funkar bäst om jag-personen är olik författaren.
Jag försöker att skriva i jag-form för att få bättre närvaro i texten och för att komma innanför skinnet/tankarna på huvudkaraktären. Inte är det lätt alla gånger eftersom jag inte kan gå in i någon av de andra kraktärenas huvud - eftersom en människa inte kan vara tankeläsare.
Det blir lite klurigt ibland, men jag tror att jag någon gång lyckas kringgå problemet. Hur jag gör då - är än så länge min hemlighet. Men bara tills jag blir publicerad - sedan kan varenda människa läsa hur jag tekniskt har gått tillväga.
Är det någon som gör likadant som läsare av en ny bok, ja som jag - som sätter sig och räknar antalet JAG i början på en bok precis som en fri dåre?
//Kramar om
Man kan alltså läsa samma bok flera ggr genom att räkna antalet ord.
SvaraRaderaOlika ord för varje genomläsning.
Hmmm...Intressant. :-)
Ibben: Bara dårar som gör så = som jag:-) // Kramar
SvaraRaderaNej Ebba, har aldrig räknat jag, däremot har jag räknat hon/han... Kram Kim
SvaraRaderaJag brukar också tänka på sånt och då blir jag lite snällare mot mig själv. gäller "hon"
SvaraRaderaHar aldrig räknat "jag" men känner nu ett akut behov av att göra det i mitt egna påbörjade skrivprojekt.
SvaraRaderaTycker om jag-formen för att man kommer nära, och för att perspektivet blir "snävt". Man kan säga mycket gm att visa på huvudkaraktärens ibland begränsade tankegångar.
Jag beundrar de som kan skriva i första person och i imperfekt. När jag själv gör det låter det som någon av mina dagböcker från höstadiet. Jag faller liksom in ett låst tänkande. Sättet att bryta det var att skriva i tredje person och i presens. Det var som att hjärnan släppte mitt invanda sätt att skriva och blev kreativ. Rätt fascinerande.
SvaraRaderaKim & Malin: Skönt att inte vara ensamräknare iallafall:-)
SvaraRaderaNilla: Inte alltid fel med många jag/hon, men kul att uppmärksamma ändå. Närheten - ja - det är just den:-)
Maria: Förstår precis vad du menar att bli fast i tänket. Har du provat att skriva tillbaka från hon till jag igen? Kan vara lättare då när man går den omvägen.
//Kram till er alla
Hej Ebba!
SvaraRaderaJodå, jag har provat det, men det funkar inte. Jag ska nog helt enkelt hålla mig till tredje person och presens. Dessutom gillar jag att ha två, tre perspektiv att berätta utifrån.
Kram
Maria: Jag förstår - det ger en annan frihet som jag kan sakna ibland. Men samtidigt tycker jag om utmaningar:-) //Kram
SvaraRadera