Lång - Tid - Time - Zeit - tog det att skriva ett romanmanus

Hade jag skrivit Ej Vek om jag vetat om att det skulle ta så lång tid? Den frågan ställer jag mig nu när jag är klar.

Jag tror att det är många som inte inser att 3 år inte är särskilt exeptionellt ändå. Inte vad det gäller att få ihop det allra första manuset - det som faktiskt skickas in till förlag sedan.

Tiden som jag räknar är från den allra första bokstaven i den text som ligger till grund av det som sedan blev Ej Vek (januari 2008 - december 2010).

När jag startade visste jag ingenting om hur man skriver en roman, så som dramaturgi, skriva scener, gestaltning, dialoger, tidshopp, hur en manussida ska se ut mm.

Vad gjorde jag då?

Lärde mig från grunden eftersom jag hade målet klart framför mig. Jag visste att jag skulle skriva den där storyn - oavsett omständigheter. Det visade sig bli en del stora omvälvningar i mitt liv under de här åren.

Är i grunden urstockholmare men bodde under 5 år i Dalarna, bröt upp därifrån o blev sambo med en ungdomskärlek. Vi gifte oss efter några månader, exakt 1 månad senare föddes min dotterdotter under dramatiska förhållanden hela 12 veckor för tidigt med akut kejsarsnitt. Innan beslutet om kejsarsnittet kom satt jag i förlossningsrummet och skrev på min text eftersom jag skulle lämna in den till sk textrespons några timmar senare.

En knapp vecka senare föddes min sondotter!

Äktenskapet knakade tidigt. Samma år som vi gifte oss blev det en seperation. Jag flyttade flera mil utanför Stockholm eftersom det var där jag kunde få en lägenhet från den ena veckan till den andra. Då var jag mitt uppe i mina skrivarstudier.

Men att bo så långt bort från barn och barnbarn fungerade inte alls plus att hyran var på tok för dyr. Jag betalade med min ringa inkomst utan att få bostadstillägg eftersom jag räknades som gift fortfarande. Hade en liten peng på banken som snabbt tog slut. Jag lyckades få en annan lägenhet, tog 10 dagar bara så hade jag ett 1:a handskontrakt i handen på en bostad i Stor-Stockholm. Så det blev en flytt igen.

Maken brydde sig inte ett dugg om hur jag hade det ekonomiskt, varken när vi levde tillsammans eller efteråt. Så jag föreslog skilsmässa. Han vägrade! Men gav med sig efter några månader.

Men där jag bodde fungerade inte kommunikationerna såsom SL påstod i teorin. Sedan jag bodde i Dalarna hade jag stått i Sthlms bostadsförmedlings kö och huxflux en vacker sommardag, den sista juni 2010 var det min tur att få en bostad genom den kön.

FLYTT IGEN!!!

Således har jag flyttat 4 gånger sedan jag började skriva mitt manus.

Flyttat ihop - flyttat isär - skilt mig.

Fått 2 barnbarnsflickor (hade redan 2 barnbarnspojkar när de föddes).

Varje flytt - vet den som har flyttat - tär verkligen på det mentala. Varje gång blir det en djupdykning i ens innersta, varenda gång blir det en ny uppgörelse med det gamla.

Nu efteråt förstår jag att just det har varit gynnsamt för mig. Det går inte att springa ifrån sig själv och stoppa saker under mattan och tro att bara det inte syns så har det inte hänt.

Marcus Birro sa en klok sak en gång när det var någon som frågade varför han skriver och pratar om o om igen om det (många om det blev:-) som varit så svårt i hans liv, han sa:

"Att gå igenom/prata om de svåra känslorna ordentligt gör att det går att leva med dem så att de blir hanterbara. Annars är risken att de sitter som en ond tagg för resten av livet o som kan få en människa att bli känslomässigt handikappad för alltid."

Mina flyttar har varit som en slags terapi och jag har inte blundat utan mött känslorna vart efter de kommit. Inte sagt att det varit lätt - tvärtom! Men jag tror inte att jag hade varit där jag är i dag utan dem.

Parallellt har skrivande varit en terapi i sig - ni förstår hur privilegierad jag har varit:-)

Hade någon frågat mig om jag skulle klara av att skriva under sådana förhållanden som jag nu har gjort - skulle svaret bli: "Nej!"

Men jag ville! Och jag kunde! Det visste jag inte om mig själv - men nu vet jag.

Kunde jag så kan du - glöm aldrig det. Försök och ge inte upp!

Så har det varit en annan positiv sak som jag nämnde i början = TID - TIME - ZEIT

- alltså som en vän//Kramar om