Att ha skrivlust i fokus är kul.
Nu har jag kommit till sidan 14 på Manus 2 och det är otroligt roligt att återigen få skriva om det som jag tidigare lyfte ut ur Manus 1 (sk EJ VEK). Det är som att möta någon som jag håller mycket kär och som berör mig på djupet.
Flera bloggare har nämnt att de skriver till viss musik. Manus 1 skrev jag mest till SR Klassiskt och SR Världen. Till Manus 2: Kinks the singles collection det är låtar från 1964- 1971. Men inte hela tiden utan jag varvar med ABSOLUTE Sommar som innehåller 36 svenska sommarklassiker med artister som: Per Gessle, Tomas Ledin, Ted Gärdestad, Marie Fredriksson, Eva Dahlgren, Peter Jöback, Håkan Hellström, Tommy Nilsson, Cornelis, Mauro Scocco, Lasse Berghagen, Ainbusk, Benny Andersson, Evert Taube och många fler.
All den här musiken får mig att minnas och att njuta på en å samma gång:-) Risken är förstås att den blir så utnött och 'assosieringsbar' med manuset så att man inte står ut att höra den igen sedan när manuset är färdigskrivet. Det är en risk jag får ta. Har inte ledsnat på klassiskt iallafall utom när det bara gnids på fiolstråkar i en timme eller mer utan någon större variation. Hoppla:-)
Nej - nu pockar musiken och texten på - bäst att hoppa på skrivarresan en stund innan vovven ska ut och lufta sig.
//Kramar om
Jag lyssnade mycket på förra skivan med The Script när jag skrev mitt första manus. Nu skickas jag direkt tillbaka till mitt bokmanus när jag hör låtar från den. Lite tråkigt men väl värt det om manuset blir bra :) Nu har The Script kommit ut med en ny skiva så det känns bra.
SvaraRaderaAnneli: Kan förstå att det blir så - så bra att det kommit ut en ny nu då:-)
SvaraRaderaJag tänker att Absoluteskivor finns det många av - blir nya som fyller andra syften. Men The Kinks har jag både nya o gamla minnen av - får se hur det blir med den sedan. CD2 i Absolute sommar slutar med Stockholms kammarkör/I denna ljuva sommartid/Den blomstertid nu kommer - de kan jag aldrig få nog av - bitterljuvt.
Oftast kör jag samma musik till en bok i en viss period. Alltså låter samma skiva snurra dag ut och dag in och riktigt nöter in orden. Det blir liksom ett bakgrundsus av det då, ingenting jag lyssnar på, men musiken går ändå in i huvudet. Konstigt nog tröttnar jag aldrig på musiken... Lycka till med ditt skrivande! Kram Kim
SvaraRadera