Jo - något stort hände idag igen - hos läkaren. Jag har fått sådan feedback och beröm av Dr Armstrong. Men innan jag går in på det måste jag oxå berätta om min glädje över att jag inte är glutenintolerant. Phuuu - skorporna räddade:-) Men - mina sköldkörtelprover är helt galna. Dr Armstrong hade för min räkning, idag - ringt till en expert och kollega på S:t Görans sjukhus för att klura ut hur de ska gå vidare ...
Nu får jag även börja medicinera mot D-vitaminbristen när de senaste provsvaren kommit, det känns skönt att få göra någonting åt det.
Dessutom skickade han iväg mig till röntgen - misstänker artros i högerhandens fingerleder (går inte att skriva så snabbt då de värker mycket.)
Nå - tillbaka till berömmet. Han är så söt den där doktorn - min egen Dr House - han sa idag och för 2 1/2 vecka sedan:
"Du är helt enastående - förstår INTE hur du har klarat det du gjort hittills. Det är fantastiskt. Du ska all credit som går att ge. Jag förstår helt enkelt inte hur du bär dig åt. Och så mycket pengar du har sparat till vårdsvängen"
Varför allt detta beröm?
Därför att jag borde vara inlagd på avgiftning på ett behandlingshem. Men jag håller på och är nästan klar med en egen självuppfunnen avgiftning.
Varför? Därför att den smärtstillande medicinen jag äter skall tas ur hela marknaden i mars.
Varför? Därför att det finns puckskallar som missbrukar den och när de gör det så dör de. De slutar helt enkelt att andas. I deras missbruk har de kombinerat preparatet med massor av alkohol + överdosering typ 10 kapslar/intag.
Jag har tagit medicinen enligt recept och förskrifter i över 15 år. Alltså 1 kapsel á 100 mg, fyra ggr/dag.
Den har gett mig hyfsad livskvalite under de åren. Jag har rygg och axelproblem. Är stelopererad med skruvar, stag och bentransplantat från korsbenet och uppåt L3. Samt att jag har en sk acromioprotes i högeraxel efter ett brott.
Nu har jag fasat ut preparatet och trappat ner. Började för åtta veckor sedan (samma dag som manus 1 gick iväg) och är idag nere i 0,75 mg och det bara 1 ggn/dag istället för 4.
Bra!
Men det har varit ett helvete eftersom det ger abstinens att sluta. Det är ungefär som att gå omkring med ständig svininfluensa. Värk i hela kroppen, feber som går upp och framförallt ner. Huvudvärk och tryck bakom ögonen. 96 i vilopuls och ständig hjärtklappning. Och det värsta av allt = smärtan i ryggen som är konstant utan att få någon lindring. (Plus andra symtom från övriga 'sjukor')
Därför frågar Dr Armstrong hur jag står ut med allt detta? Vad svarar jag på det? Jo - jag har inget val. Det finns inget ersättningspreparat och jag tänker INTE ta de morfinpreparat som erbjuds. De är ännu 'tyngre' än det jag haft. Och jag är inte dummare än tåget - de morfinpreparaten kommer gå samma väg som det jag haft. Vad ska de där missbrukarna ta när 'mitt preparat' försvinner. Jo - då går de upp ett snäpp i styrka eftersom det inte finns något annat. Sedan börjar de dö av morfinet kombinerat med alkohol - så blir det samma visa igen och jag tänker inte stå där igen och fasa ut ett tyngre preparat som är det enda som erbjuds i dagens läge. Det finns bara svagare, mycket svagare att erbjuda idag.
Men jag har inte kunnat börja helt med dem svagare eftersom jag måsta bli ren först. Det har jag bestämt mig för.
Jag klagar inte - talar bara om som det är. Jag är tacksam att jag fick ha medicinen i så många år och att min kropp har stått mig bi. Jag har inte haft några biverkningar alls utom ett lite förhöjt levervärde ibland - men det är okej idag. Ja - så har jag förstås fått brustna blodkärl på hela kroppen - men hellre det än smärtan.
Preparatet som jag haft så länge heter 'Doloxene' och blev för ett antal år sedan narkotikaklassat. Kändes förfärligt att ha en sådan mediicin med en sådan benämning. Ska inte sticka under stol med att jag känner mig en aning lurad från början - ingen sa hur 'farligt' det skulle kunna bli i framtiden. Men nu är vi där!
Jag har iallafall sparat en massa pengar till vården i och med att jag 'lidigt' och fortfarande gör under avgiftningen i mitt hem alldeles för mig själv.
Jo - jag är omtalad som 'enveten' och det stämmer nog ganska bra det. Det här ska jag klara som allting annat, har bestämt mig för det.
//Kramar om
Ja du ska ha stort beröm för det är inte det lättaste att sluta själv.har sj missbrukat medicin och jag jar oxå gjort det själv men trodde ärligt att jag inte skulle klara det för det var helvetiskt för kroppen men för 11 år sedan lade jag in mej på en riktig avgiftning(hade många mediciner)o det hade jag inte klarat själv men efter det har jag varit fri..sen de smärtorna man hade för att man åt medicin var jag oxå orolig för hur det skulle gå utan men mycket av det försvann ca 60 %..Så mediciner inte bara hjälper de kan oxå framkalla ,mer värk...men jag håller med inte klokt attt det inte finns snällare medicin för oss med värk för ibland är det olidligt fast jag har andra alternativ(akupunktur,massage,varmabad .bk osv)Kan du inte få det om du inte har det redan för det lindrar lite iaf
SvaraRaderadet är ju hemskt om du har artros med ,så j-a typiskt när du behöver händerna,ska hålla tummen för att de hittar nån lindring /lr att du själv gör det,Du verkar vara en beslutsam kvinna o det är bra det för idag måste man verkligen vara frisk för att vara sjuk,kram på dej =)
Pixi: Kul att se ett för mig nytt namn här:-) Måste bara säga att för min del är jag inte betraktad som missbrukare, varken av läkare eller mig själv. Jag betraktas som brukare av ett preparat som jag är ordinerad och jag har ALDRIG tagit ett enda piller över den dos jag är föreskriven. Och det har funkat ända fram tills att Doloxene nu ska sluta tillverkas.
SvaraRaderaDet gör mig glad att du förstår vad jag genomgår och att du själv tog steget till avgiftning. GRATTIS:-)
Jag har tidigare gjort hela köret med akupunktur, varma bad mm - men det har dålig inverkan på den nervsmärta jag har eftersom nerver ligger i kläm. Men jag kanske svarar bättre på det nu - värt att testa när utbudet av analgetika minskat. Tack för dina tips o din omsorg. Jag kan höra att du själv är en kämpe - kämpa på. / Kram
Vilken kamp! Riktigt starkt jobbat.
SvaraRaderaDet låter som om du inte kommer att ha några problem med det eviga väntandet som vi som skriver får stå ut med :)
Anneli: Ha - haaa - för att jag är så upptagen med abstinensproblem under tiden jag väntar? Måste ju ha lite galghumor annars funkar inte livet:-) Tack för att du ser min kamp. Du ska veta att jag sällan ens nämner/pratar om hur min rygg smärtar. Jag vill inte vara en 'tycka-synd-om-människa' - jag vill bli betraktad som den jag är - trots smärtan. Men vill ändå inte undanhålla vissa fakta nu när jag börjat blogga. /Kram
SvaraRaderaWOW! En stor eloge till dig som har klarat av det själv och dessutom skriver på dina böcker! Bra gjort! Stor kram från Kim, din BL-vän
SvaraRaderaKim: Tack min rara, fina BL-vän:-) Bara för att jag kämpar är det inte sagt att det är lätt - men det fattar väl alla.
SvaraRaderaDet sägs om mig att jag är en stark människa. Ibland har jag tvivlat själv men tittar förvånat på mig själv när jag dammar av livets oförrätter och går vidare. Livet är oförutsägbart - vad kan finnas bakom nästa hörn ...? /Kram