Bokrecension - nej ...

Jag är inget vidare på bokrecensioner och den här boken CHAMPAGNEFLICKAN av Carolin L Jensen är det redan många som skrivit om i sina bloggar. Länge hade jag tänkt att läsa den men prioritetade den inte förrän Maria Engelwinge speciellt tipsade mig om den och att hon själv gett den 10 av 10 änglar. Jag tyckte den var oerhört stark och en fantastisk debutbok. Det är få böcker som jag läser ut utan att läsa flera andra parallellt. Men den här fick min uppmärksamhet från första till sista sidan utan konkurrens. Och jag tror att jag bär några lärdomar med mig efteråt, sådant som inspirerar - som kommer få betydelse.
För dem som läst den och minns den starka scenen när någon sparkar in dörren i slutet av boken, vet att nerverna ligger på helspänn hos både författaren och läsaren då. När jag läste de där sidorna låg jag på soffan och hade bestämt mig för att läsa ut den idag. Samtidigt kom ljud utifrån mitt trapphus, det slog och slamrade mot trappräcket. Jag stelnade till eftersom ljudet både i boken och i verkligheten blev autentiskt på något vis. Jag lyssnade med spänd kropp.
Det blev tyst. Jag läste vidare en halv sida till. Dörrklockan tjöt sitt plong och hunden började vrålskälla som en tok. Mitt hjärta hamrade, jag försökte tänka efter vem det kunde vara som inte 'föranmält' sin ankomst. Kom fram till att det inte kunde vara min son eller någon från hans familj - de är på kryssning - dottern skulle inte komma apropå - ingen annan heller - OM det nu var viktigt skulle denne någon utanför min ytterdörr ringa på min mobil. Mobilen förblev tyst och jag reste mig inte ens från soffan för att titta i 'ögat' om det var någon jag kände igen. Jag var som förstenad och inne i min läsning - vilket gjorde mig osocial just då. När adrenalinhalten lagt sig till vila läste jag vidare i den omtumlande berättelsen i Champagneflickan. En sak som slog mig efteråt var att Chanel kanske genom sin död egentligen räddade livet på både Caroline och Fanny - vem vet vad de kunde ha råkat ut för om de stannat kvar i Köpenhamn?

En dag kanske jag lär mig att recensera böcker oxå?!

//Kramar om