Ord som gjorde mig djupt rörd

Att läsa om hur någon av ens barn uppfattar en som förälder gör mig djupt rörd. Inte blev det mindre rörande av att min dotter gjorde det på sin blogg. Det var i samband med att hon höll på och skrev på "Listan" som finns på många bloggar. Så här skrev hon om båda sina föräldrar:

LISTAN, dag 3 - Mina föräldrar:

Min mamma är stark. Stark som få. Hon har inte haft det lätt. Förlorade sin älskade storebror (som jag aldrig fick möjlighet att lära känna) när hon var 14 år. Hennes (egen) mamma är en mycket speciell människa som aldrig har gett mamma något stöd eller uppmuntran. Det är som natt och dag mot hur mamma har behandlat mig. Hon stod vid min sida när jag växte upp och jag kunde tryggt luta mig mot henne när jag behövde henne. Vi har haft våra duster jag och mamma, men de försvann mer eller mindre på en gång när jag som sjuttonåring flyttade hemifrån. Jag har insett på senare år att mamma har åsidosatt sig själv mer eller mindre hela sitt liv. Vigt det åt andra. Men hon har varit lycklig på sätt och vis ändå tror jag. Jag vet att hon är på rätt väg att hitta sig själv igen och tänker mer på sig själv idag. Det är jag glad för även om den resan inte har varit helt lätt.

Min pappa är trygg och god. Jag har många doftminnen från min barndom hemifrån pappa. Han rökte pipa under många år och jag älskar fortfarande att stoppa ned näsan i ett paket med lös piptobak. Mmmmm ... det doftar pappa. Ett annat starkt doftminne är doften av teet Earl Grey. Den goda doften spred sig på morgonen i hela lägenheten. Pappa och jag kom tyvärr ifrån varandra under en ganska lång period. Men jag har ändå alltid vetat att min pappa funnits där. Han har varit självklar. De senaste åren har vi dock kommit varandra mycket närmare och det känns som om jag har fått min pappa tillbaka. Han omnämns nästan dagligen här hemma av Ida, som alltid när hon ska ringa någon på låtsas, sätter hon luren mot örat och ska prata med "Moffa".

Jag är enormt lyckligt lottad som har mina båda föräldrar nära och att de är vid god vigör båda två. Visst har de sina krämpor, exempelvis lider min mamma av svåra smärtor dygnet runt på grund av en missbildning i ryggen, men de är av segt virke. Deras generation brukar ju vara det, de som föddes sent fyrtio- och tidigt femtiotal och som växte upp i skuggan av andra världskriget.

Något annat jag är jätteglad för är att de kan umgås med varandra på kalas, jul och andra familjetillställningar trots att de är skilda. Det är inte alla som har det så. JAG ÄLSKAR ER!<3

På den första bilden är det pappan och dottern ifråga och och vår lilla dotterdotter Ida.

Den andra bilden är det jag från en av de julfiranden vi haft tillsammans.

Till sist är det pappan från nyårsfirandet samma år.

Den starka mamman - jag alltså - grät ju en skvätt förstås när min dotter publicerade det här i slutet på december förra året.

Tack Dotra Mi:-)

//Kramar om

#Jag blir alltid glad om du skriver en liten kommentar#