I mitt Manus 1 gjorde jag en prolog efter det att en lektör 'gnällt' på mina tidshopp. Då blev jag lite uppretad och tänkte att okej jag skriver en prolog så blir jag av med den där skiten sedan på ett enkelt sätt. Jag skrev den på pin kiv på något sätt. Tänkte där har du, nu kan man inte missförstå. Basta! Sedan har den där prologen släpat med i råmanuset och skickades i det skicket till en annan lektör. Som förstås hade åsikter om den, det förstod jag verkligen att hon skulle ha, den var inget att ha. Lektören bad mig titta över den och kanske försöka baka in den i texten istället. Sagt och gjort! Manus 1 fick lov att vara klart sedan efter den mödan och jag skickade in det till förlag. Men innerst inne kändes det inte okej, jag var missnöjd och tyckte att jag förlorade fokus på vad storyn egentligen skulle handla om. Det första kapitliet behövde stå ut lite mer och blev, ska jag säga nästan förstört av den inbakade prologen.Men skickat var skickat. Bara att vänta på svar från förlag/en. Efter några refuseringar kändes det okej att få dem, såklart att bristerna lyste igenom. Särskilt om de bara läst de första tio sidorna. Nåväl - det var som det var - jag började skriva på nästa Manus/2. Körde fast och började om och i samma veva tittade jag tillbaka i texten på Manus 1. Någonting hände där och då. Någonting bra!
Jag kände mig kapabel att ta mig an att plocka bort en massa som tidigare varit med i prologen ur de inledande kapitlen. Men jag ansåg att en del av det som tidigare var prolog skulle finnas med någostans utan att ta fokus från själva storyn. Jaaa - men man kan ju skriva en Epilog! Om det är någon läsare som är intresserad av vissa uppgifter så kan de läsa det längst bak efter att intrigen är berättad och upplöst. Phu!
Nu är Epilogen påbörjad och de första kapitlen redigerade - känns väldigt mycket bättre:-)
När jag är klar med alltihop ska det bli intressant att få se helheten. Längtar dit ...
Är det någon som skriver Prolog eller/och Epilog? Hur går det till då?
//Kramar om
Jag skriver nästan aldrig varken prolog eller epilog. Vet inte varför. Förmodligen passar det inte mig. Har däremot en eftertext som förklarar en del historiska fakta och hur jag fantiserat runt detta!
SvaraRaderaJo jag gör det. Eller inte alltid både och. Oftast prolog. som att presentera bokens knorr, eller få en annan vinkel.
SvaraRaderaDet är bra att låta berättelsen vila och se på den med nya friska ögon, precis som du har gjort! Kram Kim
SvaraRaderaMonika Häägg: Kanske beror på vad det är för slags roman? Eftertext kan man ju oxå ha även om man har epilog om jag förstått vissa författare rätt?
SvaraRaderaMalin: Ja - det var det där med bokens knorr som inte kom med i den prologen som var aktuell för min del. Ibland kan vissa prologer vara jättebra - säkert är dina så:-)
Kim: Hoppas du har rätt:-) Kram
Jag hade både prolog och epilog i mitt manus från början. Efter några lästa svängar så tog jag bort dem båda av den anledningen att de inte tillförde berättelsen någonting. Min berättelse hoppar inte alls utan följer en enkel tidslinjen och det blev övertydligt.
SvaraRaderaLycka till!
Kram!
Anneli: Mitt manus är egentligen ganska kronologiskt oxå - tror att det är ett framsteg när man själv ser att prologen inte tillför något. Men jag antar att den är viktig för en själv i ett visst stadium - men att den sedan kan tas bort när man ser att man kan gå vidare utan den. Tack för lycka tillet:-) Kram
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaJag svarar inte på kommentarer som någon anonym gjort och som dessutom inte har skrivit ut sitt namn i slutet.
SvaraRadera