Andras 'misstag' - kan det göra mig glad?

'Misstag' är väl till att ta i ändå! Hur ska jag förklara det här påståendet då? Efter att jag redigerat mitt Manus 1 för typ hundrade gången, kände jag mig en anings nedslagen när jag såg hur jag använt vissa ord om och om igen. Men jag rensade rejält och kände mig nöjd efteråt. Angående bilden av Marian Keyes bok "En oväntad semester" måste jag osökt komma in på dagens tema. För det första vilken tegelsten! Jag tyckte om hennes sätt att skriva på, men tyckte väl att den var en anings för lång. Innan jag går in på min reflexion inne i texten av boken måste jag få ställa några frågor: Hur stort inflytande har översättaren egentligen? Beror korrekturfelen på den översatta texten enbart? Ordval? Översatta klyschor? NÅGON SOM VET?? Eftersom jag rensat mitt manus på ord som PLÖTSLIGT så reagerade mina ögon på det ordet när jag läste nämnda bok. Jag har noterat ca 11 st PLÖTSLIGT och råden till författare är att använda högst 2 st i en bok. Nu kan man ju 'försvara' EN OVÄNTAD SEMESTER med att den har 534 sidor inkl epilogen, alltså kan spridningen vara större (kan man tycka). Som en 'vanlig läsare' hittade jag utan några som helst besvär ca 15 st korrekturfel. Antal klyschor var ca 7 st, som exempelvis: "ljus och lykta", "hals över huvud", "strö salt i såren", "torr som fnöske", "ljusan låga", "rö för vinden", "blixt från klar himmel", "först till kvarn, får mala" etc. FÖRVÅNANDE! Alla som gett mig någon som helst respons från skrivarkurser, folkhögskola och lektörer har höjt en varnande hand för att skriva kursiverat stup i kvarten (klyscha - ja!), men Marian Keyes gödslar med kursiverade ord och meningar. Eftersom jag tog till mig av alla responser så kunde jag, när jag läste den här boken - känna en 'viss' retlighet. Ja, mest att hon 'fått lov' att tillåta sig att göra tvärtom, kanske liknar avundsjuka egentligen? MK:s sätt att skriva humoristiskt om ett tungt tema som missbrukarproblematik tyckte jag om:-) Men för att återgå till dagens tema att bli glad av andras misstag, vad menar jag med det? Jo - när jag nu har läst en sådan här bestseller och ser att den är långt ifrån felfri så känner jag mig som författarvisionär inte lika tillplattad (av mig själv alltså) - utan förstår att det är ytterst mänskligt att fela - även som en etablerad författare. Jag är alltså inte "hämndglad" - nej, nej inte alls. Bara 'förlåten av mig själv' och jag tänker att det inte är så konstigt att jag som en glad amatör skrev ordet PLÖTSLIGT alldeles för ofta. Och jag är glad att jag tog bort dem INNAN jag läste "En oväntad semester" av Marian Keyes. Det som är härligt är ju att MARIAN KEYES verkligen säljer och blir läst - massor! Allt för nu & Kram till er En applåd dånar ut över nejden om någon gör en liten kommentar här