Lyckokänsla ...

... och glädje överrumplar mig varje gång som jag känner synonymordbokens pärmar mot mina fingertoppar. Någonting händer inom mig då, något ljuvt och tillfredställande. Samtidigt är det som en spännande resa där jag inte riktigt vet destinationen när jag börjar. Jag slår upp något ord, som tex GLANS sedan är det som att åka bergochdalbana, jag läser synonymorden, ibland hissnar det till av lycka i magen, i hjärtat eller i benen.

Jag läser: strålglans, briljans, klarhet, sken, skimmer, (månens) skir, glitter, blänk, 'blixt', 'stråle', 'ljus', 'dager', lyster, fräschör, blank yta, polityr med mera ...

Ibland står det 'se ......' under något annat ord och resan går vidare och jag hamnar på något ord jag aldrig hört talas om. Inte för att jag trodde det var möjligt innan jag slog upp boken och tog i dess stela pärmar - jag trodde jag kunde alla orden i svenska akademins ordlista. Bahh - hur jag nu kunde vara så förmäten och tro det?

Ju mer jag skriver, ju sämre blir jag på ordvariationer och stavning, jag som varit tvärsäker på stavning under hela arbetslivet. Jag som ständigt har tillrättavisat andra och sagt: "Nej, nej det stavas inte så, det ska bara vara ett L."

Om jag skulle få välja att ta med mig en enda bok till en öde ö där jag skulle bo för resten av livet - så förstår nog var och en vilken jag skulle välja?:-)

PS Om man plockar ut ett ord från synonymordboken blir det MORDBOKEN - kanske något för deckarförfattare då? DS

Allt för nu & Kram till er

Jag applåderar alla som lämnar en liten kommentar här:-)