... ja där på Skogskyrkogården har jag varit och gjort reseach idag. 1994 blev Skogskyrkogården upptagen på UNESCOS Världsarvlista - vilket är ovanligt med ett sådant "ungt" projekt som är från 1900-talets början.
Solen strålade och jag, M och hunden oxå:-) Inte rätt ställe att stråla på, kanske någon vill invända - men för mig har Skogskyrkogården alltid varit förenad med harmoni som gör det lätt att le. Konstigt nog är det så ändå.
Min högst älskade storebror har legat i sin grav sedan 1965 och i samma grav ligger min pappa sedan 2005. I fyrtio år fick vår pappa leva utan sin son, nästan ett halvt liv. Vilken smärta. Ovanpå gravstenen sitter en vit duva och blickar ner på marken inunder. Jag blir lugn när jag besöker graven.
Några kvarter från min brors och pappas gemensamma grav, ligger min morfar och i minneslunden, alldeles vid ingången är mormor strödd.
När jag satt och skrev på "Uppför marmortrappan" i morse hade jag ingen aning om att jag skulle göra reseach just idag - men så blev det och det är jag glad för.
Det jag kollade var om det verkligen är järngrindar utanför kapellen. Det var det. Sedan hade jag skrivit att det var tunga järnportar in till själva kapellet - men de är av koppar i verkligheten, så det ska jag ändra på. En annan sak som jag inte registerat tidigare är att det finns en näckrosdamm utanför kapellen - den måste jag förstås nämna i manuset.
Så ville jag oxå se om jag kunde hitta till graven utan att köra bil. Gick lite fel och påpekade att det fattades en gångstig mellan tallarna. Det gjorde det inte, jag hade genat och kommit ett halvt kvarter fel - men då gick jag ut på bilvägen och hittade direkt. I manuset gäller gångvägen och inte bilvägen.
Vilken underbar dag det varit idag
Allt för nu & Kramar till er
Researcharbetet är bonus när man skriver böcker! Underbara bilder!
SvaraRaderaKram Kim
Kim: Javisst - en positiv bonus:-)
SvaraRaderaGlömde ta bilder på kopparportarna och järngrindarna!
Kram