... inte, det är en fråga som många ställer sig. Den är inte aktuell för mig - längre. Ofta säger jag till andra att jag sällan eller aldrig känner mig ensam. Jag har ju ett socialt liv, barn och barnbarn, IRL-vänner, FB-vänner och Bloggvänner. Men invänder någon, du är ju ensam-ensam hemma, saknar du inte att ha någon hos dig.
Nej, svarar jag - jag tycker bara det är skööööönt, utom när jag är sjuk-sjuk förstås, då kan det vara eländigt, men det är det även i en tvåsamhet.
Sedan kan jag säga att jag är van att vara ensam. Vaddå van? Du har ju levt i flera långvariga förhållanden, ett av dem varade i 20 år - hur kan du säga att du är van? Det är värre att vara ensam i en tvåsamhet än att vara ensam i ensamhet, svarar jag då.
När har du bott för dig själv då? frågade en av mina IRL-vänner för ett tag sedan. Jag drog ett djupt andetag och skulle räkna upp mina singelboenden. Men kom av mig helt när jag kom på att jag faktiskt aldrig bott helt själv. Jo, jag har varit ensamstående mamma. Men då hade jag ju barn som bodde med mig. Före det, när jag flyttade hemifrån första gången, då flyttade jag in hos en av mina vänner och hennes dotter. Sedan träffade jag barnens far och vi bodde i en fin 3:a redan för första början. Vi skilde oss efter en del år och jag blev då den där ensamstående mamman.
Träffade en kille som blev sambo hemma hos mig och ibland var vi särbo. Det höll inte.
Var efter det ensamstående mammaboende i flera år.
Gifte om mig sedan. Det var det lååååååånga äktenskapet. Det blev skilsmässa och då var barnen utflugna sedan länge, MEN då fick jag en av hundarna med mig och kände mig verkligen inte ensam, inte en endaste minut!
Sedan, efter ett drygt år flyttade vovven och jag in hos den man som jag tidigare för lääääääääänge sedan varit sambo/särbo med och vi gifte oss. Sedan skilde vi oss. Vovven och jag bor därför för oss själva nu.
Jag är SINGEL med hund och bor fortfarande inte helt ensam på grund av honom. Jag lever i en underbar tillvaro med en oreserverad kärlek intill mig, med en som aldrig är beräknande, aldrig ljuger, aldrig bedrar, aldrig missbrukar, aldrig surar eller gnäller, aldrig manipulerar. ALLTID är glad när jag kommer hem och även när jag är hemma. Jag har allt jag önskar!
Slutsats: Jag har aldrig bott för mig själv, fastän att jag har tyckt att jag gjort det!
Allt för nu & Kramar till er
Visserligen är jag lyckligt gift - fortfarande.
SvaraRaderaDessutom har jag sett till att jag inte behöver vara ensam en sekund för mycket genom att skaffa en hel hoper med barn och djur omkring mig, både egna och andras.
Ändå är det egenvald ensamhet jag längtar efter idag.
I alla fall för en stund eller två.
(Och som kuriosa läste jag din rubrik lite för snabbt och fick den till snigelbo!)
Du känns väldigt stark och beslutsam och jag förstår dig mycket väl. Du rår dig själv och det tror jag är mycket bättre än att leva i ett förhållande som ständigt gnisslar.
SvaraRaderaMångmamma: Underbart med lyckliga äktenskap - det gläder mitt hjärta att du har det så.
SvaraRaderaEgenvald ensamhet är förstås det ultimata:-)
Kul att du läste snabbt:-))
Monika Häägg: Jag blir varm i mitt inre av ditt omdöme om mig, om du visste vad jag uppskattar det du säger:-)
SvaraRaderaKram
Spelar väl ingen roll :) Tycker du verkar vara stark ändå. Själv är det tvärtom, bott väldigt lite med någon annan. Eller vänta, räknas det som ensam även fast man bor med en vovve? För sånt fall nej..
SvaraRaderaSkrattar högt åt Mångmammans "snigelbo":)
Eldtunga, Annelie: Tror att det räknas som singel även om man bor med en hund, men man är ju inte ensam då:-)
SvaraRaderaTänk så olika livet levs, när jag var 24, som du, då var jag tvåbarnsmor o gift. Tror jag haft lite bråttom, men jag tyckte inte då att jag var en särskilt ung mamma.
Njae, det kunde ha blitt som du, men har ett bortfall på cirka två år på grund av sjukdom och nu lever jag inte i en situatuin som tillåter barn. De är för dyra...
SvaraRaderaDessutom har jag fyllt 25, glömt att ändra kom jag på nu.. :)
Jag avundas lite de som skaffat barn tidigt. Tänk när barnen är utflugna då är du fortfarande ung?! (förlåt, har lite åldersnoja) :)