MOMENT TJUGÅTVÅ - TYP

Hon sitter igen, som varje dag, framför förstoringsspegeln och letar efter förvildade strån på hakan. Riktar in bordslampan för att få ljuset från rätt håll. Önskedrömmen är att ha en lika stor ljuskälla som över ett operationsbord. Kanske att hon borde skaffa sig en sådan längre fram? Nyss hade hon inte några vildvuxna strån alls. När var det nyss? Och vad var belöningen för alla skrapade bilrutor, nersnorade näsdukar i fickan, "Ja", vid altaret, papiljotter i håret, skilsmässoansökan, frigjordheten, dejtandet och musik som gjorde att det pirrade där? Ingen belöning alls - bara flera strån?

Hon heter NN. Frånskild fast nu heter det singel. Gillar att sy dockor, men inte tillräckligt för att ta sig råd att köpa nya tyger. X:ets avlagda skjortor, Stenströms med olikfärgade knappar och avvikande mönster innanför halskragen räcker ända tills det inte finns något längre fram längre.

Hon har alltid sett sig som en vinnare fastän att hon utifrån sett ser ut att vara en förlorare. Det hon fruktade som allra mest under lång tid, som var nyss, är redan realiserat. En underskrift bara så var det klart att stå redo på discot och dansa solo igen. För länge sedan lärde hon sig att rulla på höfterna, ta ut stegen och fäkta med armarna. Ännu en gång är hon dansgolvets solodrottning. Allt det där utan egentlig förlust av någonting.

Tvärtom, hon är berikad. Nåja, inte med pengar, hus eller bil som så många andra singelkvinnor har blivit efter att de skrivit sin namnteckning på ett vitt papper. Hon hoppades in i det längsta att hon skulle få det som de andra. Eller mitt i mellan iallafall som en sådan som kan beställa hem Linas Matkasse utan att behöva kolla om det finns pengar kvar på kontot. Men hon behöver egentligen inte alls ha Linas Matkasse hem till dörren, det är alldeles för mycket mat för en enda person. Vilken berikande insikt! Vilken tur!

Att handla till sig själv, så lite som det går åt klarar hon galant nu när hon lärt sig att det inte behöver vara två av allting. Det är succérätter på matbordet åtminstone varannan dag. Hon berömmer sig själv när Varma Koppen står rykande het eller när fiskbullarna smakar hav fastän de äts kalla direkt ur burken. Vem tror något annat? Att det går nöd på henne? Äsch!

Om hon vill ha sällskap som omväxling går hon ut och äter. Sitter på en parkbänk och delar en fralla med duvorna. Ibland landar en tärna på ryggstödet och skrattar åt något som hon sagt till duvan. Hon skrattar med, vill inte verka avvisande. Sådant fick hon med sig av sina föräldrar. Det var det enda i arvväg som återstod när det dog. Med etik och god moral kommer man längre än med gods och guld, det lärde hon sig när det var nyss och har alltid användning av den lärdomen också sedan - längre fram.

NN bor som sagt ensam och gör därför som hon vill. Även när hon skriver in på en dejtingsida att hon är singel, för det är det hon är - frånskild. Hon tror inte att det finns någon som motsvarar hennes stora anspråk som att i glädje, i skratt och i gråt bli förenade med både kropp och själ. Men se där drar hon en vinstlott. Ingen förlorare alltså.

Han och hon träffas. Hon är såld på honom men vågar inte ge allt - det får bli längre fram. Längre fram kommer snabbare än tanken tänks och hon väljer att fortstätta som singel utan att ens vara vän med honom. Förlorare som hon tror att hon är fälls lika mycket tårar som ramlar nedför Niagarafallet varje dag - typ.

Långt senare, längre fram när hennes Niagarafallstårar torkat, träffar hon honom igen. Hon ler och är lycklig. Upptäcker att hon inte är fångad av att var kär i kärleken eller ens i honom. Hon är fri - fri att känna om hon vill och det gör hon.

Hon skyndar sig hem till sitt eget bo och öppnar en burk tonfisk i vatten. Häller av vätskan, njuter av singellivets fördelar och äter direkt ur burken vid bordet på sin lilla balkong. Höjer tonfiskburken mot skyn och ropar: "Hurra!" inom sig.

Imorgon är det längre fram och dags för att sitta framför förstoringsspegeln och jaga förvildade strån igen, med eller utan operationslampa - det kan kvitta vilket bara singellivet fortsätter som det gjorde nyss.

Det här har jag skrivit ganska rakt på och bara läst och korrigerat en gång. Om det är en del fel så är det bara att stå ut för jag lägger inte ner mer krut än så här.

Allt för nu & kramar till er