... eller egentligen är det läsupplevelsen jag menar. När jag tänker tillbaka på just läsupplevelsen är det i synnerhet två böcker jag aldrig glömmer.
Jag var på Mallorca i tre veckor och resväskan var proppad med böcker, det var i mitten på 90-talet. Parasollet skuggade skönt över solsängen, cikadorna spelade i pinjeträden och jag läste boken "SÅLD" av Zana Muhsen (tror det finns en annan med samma titel som jag inte har läst).
Det är en självbiografisk bok om hur hon som engelsk tonåring tillsammans med systern Nadia blev såld av sin pappa till goda vänners söner i en avlägsen by i Jemen.
En mycket berörande historia där hon blev kvar i åtta långa år med sina tre barn. Trots att den grep an på ett speciellt sätt led jag mig igenom sidorna eftersom den saknade all litterär styrka. Språket var rent av fattigt - men storyn viktig, därför gav jag inte upp utan läste till sista sidan. Och jag glömmer den aldrig!
Nästa bok jag tog med mig under parasollet var en total kontrast redan från första sidan. Det var boken "Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån" av Bodil Malmsten, hennes första roman. Bara titlen var inspirerande! För varje bokstav som bildade ord skapades en lyckokänsla inom mig. Jag njöt och läste riktigt långsamt som om jag var rädd att den skulle smälta bort lika fort som glassen gjorde på stranden.
Nu vet jag inte om jag älskade de svarta orden på de vita boksidorna ännu mer än jag skulle gjort om jag inte läst "Såld" först. Men det spelar mindre roll eftersom jag fick en orgasmisk upplevelse i vilket fall som helst. "Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån" är en sådan bok som jag inte bryr mig om hur den slutar, eftersom det är ORDEN i sig som är så njutningsfulla.
Heja Bodil!!!
Allt för nu & Kramar till er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera gärna - det gläder mig!