Det var en gång ett förlag ...

... som tog emot mitt (1:a) manus. Så här såg det ut i den dagen i Stockholm då jag tog bilden. Det var på luciadagen 2010. Jag tog mig för att spara lite på miljön och på porto så jag stövlade in till receptionen och lämnade över min papperspacke. Fick ett positivt och proffsigt bemötande.

Sedan har jag väntat tålmodigt. Och en annan viktig sak jag har gjort: HOPPATS!

Jag både väntar och hoppas fortfarande. Jadå - några månader hit eller dit är väl ingenting - inte den dagen de hör av sig iallafall - med ett "Vi är intresserade - kom så skriver vi kontrakt."

Under tiden skriver jag på mitt nya manus "Trappan" och går in för det.

Hittills finns i mitt lilla skrin med gyllene kommentarer - som jag sparar på och plockar fram för att beundra då och då, en betydelsefull mängd. Det är de där gyllene som får mig att växa och samtidigt får mig att rodna lite.

I morse kom respons på det senaste kursbrevet (sammanlagt har jag skickat iväg 5 kapitel av "Trappan").

Det kom några sådana där gyllene saker i responsen. Vill ni höra medan jag rodnar?

"Vad roligt! Och det sätter igång funderingar. Fick de ..."

"Det här gör ont. Bra."

"Åh vad du är bra på att ta fram detaljer som man kan relatera till!"

"Torkar tårar nu."

MED RÖTT STOD DET SÅ HÄR:

"Har jag sagt det förr? Ja det har jag säkert. Det här kommer bli en bok."

Och nu är jag illande röd i mitt ansikte och lite stolt innanför bröstbenet ...

Jo, jo det var en del kommentarer som var betydligt mycket mindre gyllene än de här ovan - men de var få. De bländas av de andra i den gyllene glansen och syns inte så mycket (just nu - tar dem senare).

Det gäller att hålla igång under tiden väntan och hoppet bevaras intakt. Så snart jag hör något från förlaget är jag beredd att göra de nödvändiga redigeringar som krävs. Det ska bli ett sant nöje ... den dagen.

Allt för nu - nu då & Kramar till er