Harmoni eller djävulskap ...

... är frågan vad man ska få uppleva framöver. Det är mycket som skrämmer mig i dagens samhälle.

Den här bilden ser väl harmonisk ut?

Men det är nog bara en chimär - eller?

Idag när jag och sonsonen var ute på morgonhundpromenaden, fick jag hindra sonsonen från att springa.

Varför?

Jo, jag var tvungen att hejda honom och säga att bakom hörnet på bollplanen finns det något som vi måste prata allvarligt om. Jaha???

Skulle jag underdriva eller skulle jag berätta som det var? Jag valde att inte underdriva trots att sonsonen bara är 6 år, på gränsen till 7.

Innan vi SÅG vad vi tillsammans skulle komma att se, berättade jag att det ligger en massa ljus och blommor där framme.

"Varför då farmor?"

"Det är för att en pojke på 18 år blev dödad där för en liten tid sedan."

"Hur då farmor?"

Vi kom tillsammans med hunden fram till platsen där fotbollen, kläder, brev, blommor och ljus låg i en cirkel.

"Vi kan stå tysta här en stund."

Tystnaden bredde ut sig.

"Det ser nästan skräpigt ut", sa sonsonen sedan.

"Ja det är lätt att det blir så på sådana här ställen."

"Hur dog han och varför?"

"Han blev nedstucken med en kniv - i magen. Varför vet jag inte?"

"Så konstigt!"

"Ja - det är verkligen konstigt!"

Den här bilden tog jag förra året - jag stod framför mitt hus och njöt av grönskan. Var lycklig för att jag fått möjlighet att bo i mitt i det gröna och lugna. Nu vet jag inte vad jag är - lycklig eller olycklig? Bakom trädens grönska ligger "minnesplatsen" efter den dödade pojken nu.

Vad ska jag förmedla till mitt barnbarn? "Att få en kniv i magen och sedan dö - att det bara händer andra?" ska jag säga så. Känna så? Inte vara orolig?

Jag hade en lång fundering innan jag skrev det här inlägget - skulle jag fortsätta att skriva om ingenting? Eller skulle jag skriva om något som betyder något och som påverkar mig starkt?

Som ni ser valde jag det senare.

Men jag vill INTE ha det så - vill inte skriva om sådana hemska saker som mitt barnbarn ska behöva ta ställning till och ta in i sin egen vardag. Vill inte att det ska vara så här!

Vad ska jag bli tvungen att berätta för honom och de övriga barnbarnen när de kommer hit?

Vad kan ha hänt då?

Jag fasar! Jag tvingar mig att tänka logiskt - det händer inte igen.

Tänkte att det vore bättre om jag bodde i Sköndal istället för Hässelby!

Men det är lika illa där som här - och man VET ALDRIG vad som ska ske härnäst ...

Allt för nu & Kramar till er