Genvägar till fiskelycka eller ordlycka ...

... ska det kanske vara? Hur som så är det så att jag blir harmonisk när jag fiskar ord och meningar.

I de böcker jag läser - som är mina egna, inte lånade av andra eller på bibblan - är var o varannan sida i nederkanten vikt och ord/meningar understrukna och i maginalen ett av mig ritat hjärta<3

Hu ..u många gånger noterar jag korrfel, upprepningar och om det står "plötsligt" stup i kvarten. Eller klyschor som just "stup i kvarten"! Hittills har jag inte läst en enda bok utan korrfel. Jag kan lätt se dem eftersom jag läser varje ord för sig, har aldrig lärt mig någon annan teknik, tror det beror på ett synfel som inte går att korrigera ens med glasögon. Har varit till ögonspecialister som inte heller kan "fixa" det.

När jag ibland lånar ut mina böcker så skäms jag nästan lite grann, men bara nästan, för att jag lämnar ifrån mig nedklottrade böcker.

För det mesta skriver jag också på försättsbladet vad jag har glatt mig åt i just den boken, hur jag uppfattar författaren och vissa ord som det gödslats med.

Att jag skäms beror alltså inte på att jag avslöjar författaren utan på att jag själv avtäcker vad som finns inom mig. Oops!

Å andra sidan lär jag mig någonting hela tiden av att läsa - då menar jag skönlitteratur inte fakta - jag lär mig något om mitt eget skrivande när jag speglar det i andras alster. Det är en positiv effekt av att nöjesläsa - två flugor på smällen - som en del säger.

Är det fler än jag som viker sidor, gör markeringar, ritar pilar och skriver både fram o bak i sina böcker?

Allt för nu & Kramar till er