... har jag haft många på senaste tiden. Efter att valp-Princess kissat godmorgon (tiii-iidigt) somnar vi om, det är då det händer saker i min drömvärld.
Härom morgonen drömde jag om min pappa och jag blev så glad när jag vaknade eftersom det är evigheter sedan jag fick ha honom så nära mig. I verkligheten dog han 2005 när han precis blivit 85 år.
Min pappa och jag hade inga konflikter, vi förstod varandra utan att behöva prata särskilt djupt. Ibland krävde dock vissa omständigheter att vi klargjorde för varandra var vi stod, men alltid med samma resultat. Vi sa oftast unisont: "Inget att lägga extra krut på." Någon av oss kunde tillägga: "Eller är det så att du mår dåligt för att vi inte snackat om ... (vad det nu var)?" Svaret blev förstås: "Nej inte alls! Och du ..?" "Nä, det är lugnt."
Min pappa Lasse, han var hyperpedant. Barn till sådana ordningsamma människor brukar inte bli pedanter. Alltså är jag inte pedant. Tur är väl det, nu när jag skriver hellre än att städa.
Hoppas att jag får drömma om pappa imorgon bitti också!
Allt för nu & Kramar till er
Åh vad härligt att få träffa människor man saknar i livet, i drömmen.
SvaraRaderaJag tycker att skrivande är mycket viktigare än städning. Sedan jag började skriva har maken fått ta tag i matlagning ganska ofta, som han ALDRIG gjorde förut. Det är bra, för både honom och mig :)
Kramar!
Anneli: Du ser vilka bra sidoeffekter det blir av att skriva:-)
SvaraRaderaKramar
Tänk, min pappa dog också 2005, då var han 86 år. Jag saknar väldigt mycket mina nästan dagliga små diskussioner med honom. Han har haft stor betydelse i mitt liv, i positiv riktning:)Jag drömmer också om honom ibland...
SvaraRaderaMonika Häägg: Så din pappa låg också i beredskap förstår jag?
SvaraRaderaSkönt när det är åt det positiva hållet - jag har tvärtom med min mamma ...
Jo, det gjorde han. Han brukade säga att det var hans "förlorade år"
SvaraRadera