måndag 9 januari 2012

Brevskatt - bildbevis ...

... och alla stämplar gjordes 1947. Det var efter andra världskriget som korrespondensen skedde.
Min pappa hade utlandstjänst genom Rädda Barnen. Han körde genom det tidigare så krigshärjade Europa som nu började resa sig ur ruinerna - men det han i första hand arbetade med var att se till att barnen i Ungern och delvis i Rumänien överlevde svälten. I Rumänien var det värst, där låg det ihjälsvultna människor - både barn och vuxna överallt på gatorna, berättade han.
I just det här brevet hälsar han till min mormor, morfar och farbror, även till kompisar.
Min pappa var verkligen kär i mamma - vet inte hur många gånger, breven igenom - som han skriver "Min egen Älskling" och "Älskling" - bara på den här lilla snutten ser jag det åtminstone två gånger. Söta pappa!
Här skriver han också adressen som mamma kunde skriva till. Jag tog mig för att googla den.

Den kom upp direkt - jag rös och rös ... Så häftigt.
Kanske sätter in någon bild på mina föräldrar - så som de såg ut det där året 1947 - om det kan vara av intresse?
Allt för nu

7 kommentarer:

  1. Ryser när jag tänker på breven i kofferten i somras. Vilken skatt det är att ha denna historia i sin ägo. Vore jättespännande att se dina föräldrar från den tiden. Kram

    SvaraRadera
  2. Jag vill jättegärna se foto på dina föräldrar. Så otroligt spännande att ha denna skatt att ösa ur. Önskar jag hade samma sak. :)

    Kram

    SvaraRadera
  3. Annika: Kanske ska ta och läga dem i bankfacket snart - får gå dit och läsa.
    Blir nog några bilder här någon dag oxå:-)
    Kram

    SvaraRadera
  4. Nina: Kul att du oxå vill se bilderna.
    Ja, en sådan skatt önskar jag oxå att alla hade - men det var inte alla som skrev brev heller.
    Om det inte vore för det där hemska kriget hade jag inte funnits och inte skatten heller.

    Kram

    SvaraRadera
  5. Underbart! Jag älskar sådana historier. Du har en alldeles egen.
    Kramar!

    SvaraRadera
  6. Jag glömde, du har en award att hämta hos mig :)

    SvaraRadera
  7. Anneli: Ja, alla har sina på något sätt.
    Tänkte på dig - att min pappa arbetade i just i Ungern!

    Tack för din omtanke oxå betr. awarden:-)

    Kramar

    SvaraRadera

Kommentera gärna - det gläder mig!