... det går ypperligt att leka med de här ordens innebörd. Ofta är förhållandet mellan Kärleken & Makten dikotomiskt. Om det verkligen uppfattas som ett motsatsförhållande är frågan: "Vad innebär det?"
Exempel:
Du sitter i det lilla matrummet där du ordnat din egen skrivplats, du har en deadline och alltså massor att skriva.
Genom hallen, som är lång, hör du att maken/partnen/kärestan sätter på tv:n där borta i vardagsrummet. Du kan inte se in dit. Ljudet är först ganska lågt sedan höjs det. Skönt då har han något intressant att titta på, du behöver inte ha dåligt samvete tänker du. Du åker in i din skrivbubbla, trivs med att vara där och flyta omkring bland orden.
Du hör någon ropa. Försöker ignorera, bli kvar i bubblan. Vill desperat vara där utan störningar. Kollar på klockan, du har suttit för dig själv i det lilla matrummet i en kvart. Rösten som ropar blir högre:
"När är du klar med det där?"
Det blir ett litet, litet hål i bubblan. "Inte ännu på ett bra tag - det här tar tid."
"Men kom får du se, det är ett cykellopp i Frankrike - jätteintressant. Du MÅSTE bara se det här!"
Bubblan får ett större hål, så stort att det går att köra in en långtradare med två släp.
"Inte nu ..." Du motar ut långtradaren, lappar igen hålet.
"Du vill alltså inte vara med mig?" Ljudet sänks. En paus. Han väntar på svar.
Den jävla långradaren tjuter med sitt signalhorn, vill med full fart köra in i bubblan igen. Du håller emot.
"Du älskar mig inte - jag förstår det eftersom du inte vill vara bredvid mig här i soffan."
Bubblan spricker - plopp!
"Om du vill vara nära mig så kan du väl komma hit till matrummet, sitta här under tiden jag skriver. Du vet ju hur mycket jag älskar dig - säg?"
Ljudet höjs, tv-speakern Jakob Hårds röst låter högt i dina öron ... du och orden sitter kvar i matrummet utan bubbla.
Kärleksmakt? Från vems sida. Dikotomi - kanske? Hur ser du på det hela? Och vad skulle du göra åt saken?
Allt för nu
Utpressning med ett stänk av egoism....så praktiskt att ta till när man törstar efter bekräftelse :))
SvaraRaderaJust nu är jag ytterst tillfreds med att ha en man vid min sida sedan 25 år (ja - idag!), som accepterar min "avstängning" emellanåt.
SvaraRaderaNär jag sätter mig vid "mitt bord" i "mitt rum" - vill jag vara ifred - när jag kommer ner till matrummet och sätter mig hos honom - fortfarande med min egen dator framför mig - då kan jag vara tillgänglig för sällskap!
Att våga låta varandra växa - även i otakt - det är kärlek!
Det han i soffan ägnade sig åt var blackmailing. Äkta kärlek låter den andra få ha sin egen värld ibland. Men äkta kärlek kräver ju inte heller sitt eget hela tiden. Båda behöver hitta balansen. Han ville ju ha henne där i soffan, men han kunde då uttryckt det utan att ge henne dåligt samvete.
SvaraRaderaDet låter mest som maktmissbruk och osjälvständighet tycker jag och det är aldrig ok. Kommunikation och att göra klart att man kommer att befinna sig i sin arbetsbubbla och inte vill bli störd ska respekteras tycker jag.
SvaraRaderaKramar!
Annika: Eller hur! Men det har man inte mycket för:)
SvaraRaderaKram
Eva: Skönt att du har det så och efter 25 år dessutom:)
SvaraRaderaVisdomsord från dig - om att växa!
Makena: Välkommen hit - vad kul att du kommenterar:)
SvaraRaderaDitt resonemang är tydligt och lättfattligt.
Det var inte bara det här som haltade (IRL) - jag skildes och skriver numera så mycket och ofta jag vill - ingen tränger sig in i min bubbla längre.
Anneli: Javisst det var ett försök att manipulera. Vilket upprepade sig IRL och jag håller med dig att kommunikation är livsnödvändigt för att kärleken ska leva vidare.
SvaraRaderaMen det blev en envägskommunikation - då fungerade det inte alls.
Jag sa tack och adjö!
Kramar