... så ska det vara. För mig är det ändå en ständig balansgång, jag är inte sedan tidigare van vid att lägga en stor del av min tid på mig själv och det som jag personligen brinner för - men som jag nu gör.
När jag sitter här vid datorn och härjar fritt bland orden pickar det dåliga samvetet ständigt på mitt hjärtas dörr. Inte bankar, men pickar ihärdigt.
Den här veckan har jag dock legat på plus eftersom manuset i princip är färdigt att skickas iväg till lektören. Istället för att lyssna på de ny(gamla) ideérna som pockar på att få komma in i ett nytt dokument har jag lagt locket på några dagar. Jag har valt att prioritera det som är det viktigaste av allt:
Både min dotterdotter Ida och min sondotter Leah har nu hunnit bli 3 1/2 år - det skiljer bara 6 dagar på dem. Vilket i deras fall innebär att de vill bjuda sin mormor resp. farmor (mig) på sin låtsasmat som de lagar vid sina små leksaksspisar.
Hos Ida fick jag tygpannkakor med sås gjord av knappar och hos Leah fick jag plastägg med ketchup och hett te som jag fick blåsa på innan det gick att dricka. Det räckte förstås inte med en enda portion - nej, rätterna lastades på plast- och porslinstallrikar ett tjugotal gånger. Jag blev mätt!
Båda flickorna var också väldigt noga med att deras dockor fick samma mat som jag. Idas docka heter Maja och Leahs heter Bäbis.
Det är intressant det här med olika kön på barnbarnen - för jag har aldrig blivit bjuden på låstasmat av sonsonen John, inte heller av Robin. Däremot har jag blivit tilldelad olika bilmärken som ska stå på särskilda platser i trägaraget:-)
Kan man ha det så mycket bättre än vad jag har det - jag både skriver och har en underbar familj i mina barn och barnbarn?!
Allt för nu
Vad härligt att du nu kan ägna dig även åt saker som DU brinner för, det är viktigt tycker jag. Plus människor som gör det de tycker om är oftare lyckligare människor. Lycka till med lektören. Hur lång tid kommer det ta innan du får hennes/hans omdöme? Jag skulle verkligen vilja skicka iväg mitt med, även om det säkert skulle kännas ännu mer läskigt än att skicka det till förlagen! :D
SvaraRaderaKati: Tack för 'lycka tillet':-)
SvaraRaderaHon/lektören har sagt några veckor - så jag vet inte riktigt.
Jag har anlitat henne tidigare, men kommer inte ihåg så här på rak arm hur lång tid det tog med det första manuset ...
Men det här manuset är kortare och (som jag tror) mera lättläst. Plus att jag inte har valt den mest omfattande responsen.
För mig är det inte ett dugg läskigt. Bara spännande att få läsa hur lektören uppfattar det jag skrivit. Hon vill inte ha någon "baksidetext" så hon vet inte alls vad storyn handlar om.
Mina texter har fått respons så många, många gånger under ett helt läsår på Skrivarlinjen och på de andra kurserna på Skrivarakademin så jag tror jag blivit van att få min text bedömd.
Jag har fått lära mig att: "Jag ÄR inte min text" - alltså jag har inga problem med att separera mig från den. Den är inte jag:-)
Det är väl ungefär som att njuta av livets efterrätt. Den är du mer än värd. Njut av den ohämmat! :)
SvaraRaderaKramar!
Anneli: Precis - jag ska njuta ohämmat:-)
SvaraRaderaKram