... som skrivit boken MORGONGÅVAN. Det är förunderligt hur vägar kan korsas på flera än ett sätt. För det första så har jag rört mig otroligt mycket i Morgongåvans beskrivna miljö på alla de ställen som karaktärerna rör sig på. Jag flyttade från Kungsholmen för några år sedan, min exmake bor fortfarande kvar i samma lägenhet.
För mig var miljön alltså kristallklar och tydlig, jag såg allt som på film - även det som skrevs om Vasastan eftersom jag dessutom är infödd Stockholmare.
Bokens intrig upplevde jag som tydlig och klar. Lätt att följa, med tanke på att varje karaktär hade sitt eget kapitel med sitt eget namn under. Det är en balansgång att ge mig som läsare lagom mycket information så att jag hänger med och känner mig smart.
Till en början var det kanske en smal spång att balansera på, men ju längre in i handlingen så blev det en ganska bred planka att gå på utan risk att ramla ner. Mer om det senare i inlägget här.
Språket var inte svårt på något sätt, rent av tilltalande. Ville gärna läsa vidare, helst läsa ut den på en gång. Nu är jag ingen snabbläsare - men jag läste ändå ut den på kort tid. Bra!
Upplägget tyckte jag mycket om, själva storyn och karaktärernas namn också. Ett plus för de ibland insprängda korta meningarna.
Titeln - nja, jag hade köpt den tidigare om jag kollat vad andra bloggare tyckt och sagt om den. Jag uppfattade titeln MORGONGÅVAN som en titel som drog åt det romantiska hållet och en bok i den genren kommer sist på min läslista.
Jag borde ha läst baksidetexten! Där ser man hur viktig den är - om jag läst på baksidan, ja då hade jag köpt den direkt.
Eftersom jag på Ann Ljungbergs Skrivarmingel (12 januari i år) personligen hörde Susanne berätta om boken så tvekade jag däremot inte en enda sekund att köpa och läsa den.
Jag är ingen recensent, men skriver själv så kanske är det därför jag lagt märke till någon småsak som jag vill nämna. Men inte för att låta negativ - inte alls, så får man inte ta det.
Jag hade önskat att intrigen skulle ha spretat lite mer än den gjorde, jag uppfattade den som en anings för tillrättalagd. Nu vill jag inte berätta handligen eller ta något exempel eftersom jag inte vill förstöra för någon som inte läst boken ännu.
Om jag säger så här: Hela boken igenom fick jag utan överraskning en höger - och en vänsterhandske. Oh, om jag då och då hade fått prova mig fram med två högerhandskar istället, leta lite efter den vänstra ett tag.
Men de handskar jag fick var ändå väldigt sköna och mjuka inte tu tal om det.
Nu när jag ändå är igång med "petet" - så finns det många, många 'började' och 'medan' och jag är övertygad om att Susanne's nästa bok är rensad från de upprepningarna. Jag ser sådana ord som jag själv ofta använder och ändrat på i mitt manus. Hade 22 'började' i mitt råmanus, men efter att jag gjort Words genomsökning är de nu minimerade till två stycken av 67 800 ord. 'Plötsligt' är också ett sådant där nono-ord - jag har inte ett enda plötsligt såg jag när jag kollade. Man lär sig.
Ett stort plus var att jag ända till sista sidan var engagerad och jag blev mycket berörd, vilket jag uppfattar som positivt. Trodde inte att jag skulle gråta - men det gjorde jag, yeh! Jag kommer aldrig att glömma den - den är levande för mig.
En väldigt bra debutbok - ingen tvekan om det! LÄS DEN!!!
From februari 2012 (snart alltså) finns den som e-bok för försäljning på HOI Förlag - House of Independents (http://hoi.se)
Hänvisar också till http://www.susanneboll.se
... för det andra - det där med att världen är så liten ... jag brukar varje dag hänvisa på Facebook om mina inlägg här på bloggen.
Efter att jag skrivit på bloggen om att jag träffat Susanne Boll IRL på Anns mingel och köpt boken Morgongåvan så kom det en kommentar på FB från en av mina vänner som inte alls finns där på grund av mitt skrivarintresse. Nejdå, hon finns där eftersom vi är mycket nära vänner sedan många år ...
Till saken, min vän skrev:
"Henne (Susanne) känner jag genom mitt barn och hennes barn ... vi bor inte så långt från varandra ... !"
Förunderligt kan man utan tvekan säga - världen är verkligen liten, så liten - iallafall för oss tre!
Allt för nu
Va? Ligger romantiska böcker längst ned? Jaha, där tappade man helt enkelt en läsare:)
SvaraRaderaGlad att du tycker om Susannes bok, jag har inte läst den än men har den i min hylla.
Men så glad jag blir att du gillade! Blev lite nervös av att veta att du skulle recensera, det brukar jag inte veta innan.
SvaraRaderaOch hej Åsa! Skrivarvärlden är också liten :-)
Åsa: Ja, du vet att vid min (mogna) ålder så har jag plöjt igenom de romatiska böckerna in masse.
SvaraRaderaI dagens läge orkar jag inte ens läsa tre meningar av baksidetexten på en Alice Lyttkens bok - jag storknar då.
Nej - du har absolut inte tappat mig som läsare. Det där med "testamente" i titeln på din bok ökar läsvärdigheten direkt - lagom svärta för att vara intressant:)
Och dessutom är det givietvis kul att ha följt din skrivarglädje och en smula av annat med Sonjaboken.
Du får läsa Susannes bok sedan när du är klar med böckerna om Sonja. Den är klart läsvärd!
Susanne: Jag kan föstå det - blev ju bara så av en tillfällighet på FB.
SvaraRaderaSka tänka mig för så att jag inte gör om det med någon annans bok längre fram.
Klart jag gillade:)
Tack för boktipset!
SvaraRaderaSka genast lägga den - om inte på minnet - så på en rad i mitt block där jag skriver ner intressanta böcker att jaga rätt på framöver.
I vår lilla, lilla, lilla värld av människor : )
SvaraRaderaJag håller med om att framsidan på Morgongåvan lurades lite. Den nya framsidan som är lite svartare passar bättre. Jag gillar den också väldigt mycket. Den var riktigt spännande!
Kram!