Ett liv har släckts ...

... i natt. Det var min älskade styvsyster som fick ge sig i kampen mot cancern. Hon blev blott 68 år. Hon var "min" från det jag var 9.

Den där jävla kräftan tog hennes lillasyster förrförra våren då hon var endast 58 år ung.

Mina älskade styvsystrars far dukade också under av samma fruktansvärda sjukdom - men det är en del år sedan.

Trösten jag har, är att min högst älskade styvfar - slapp se sina egna döttrar dö - det skulle ha tillintetgjort hans hjärta, krossat honom. Ha, vilken jävla menlös tröst!

När jag ser en porslinskatt eller fler tänker jag alltid på min styvsyster vars liv släcktes ut inatt. Hon är, jag menar var en samlare av dem. De är, ja de är - så många att jag inte ens kan räkna dem om jag så skulle hålla på en hel dag.

Nu ska jag tända ett ljus för Svante, Suzanne och Solveig - som bara genom att vara till berikade mitt och andras liv.

Allt för nu