LEKTÖRSUTLÅTANDE - tårarna ...

... strömmade, nej det är inte sant de sprutade! Och det pga lektörens dunderpositiva omdöme beträffande mitt manus "Trappan".

Det har tagit många timmar att samla mig från den här glädjechocken - var säker på det.

Jag drar ihop och förkortar utlåtandet (men det blir långt ändå!) - för jag bara måste få dela med mig.

1. Ebba, du får inte ge dig förrän det här manuset är utgivet. Det finns så mycket gott att säga att jag inte riktigt vet var jag ska börja. Jag har några få synpunkter på vad du kan slipa till, annars känns det väldigt "färdigt".
2. Texten står för sig själv.// Det känns trovärdigt, även om det finns detaljer som skulle kunna uppfattas som tillrättalagda, som ... // Det bidrar till något kittlande mytiskt, samtidigt som det förstärker temat i din berättelse. För mig handlar det om identitet, helhet och separation, liv och död. Jag tänker på mytologins ...//... en jordisk och en gudomlig. När ...//
3. Det enda jag egentligen tycker du ska se över är att ännu mer särskilja tilltalet i dialogerna så att det blir en större skillnad på den vuxna respektive den yngre rösten i tillbakablickarna.
4. Jag vill verkligen berömma dig för din förmåga att hålla läsaren på halster. Inte ens när ...//"när ... ser ... i trapphuset" faller poletten ner hos mig, så säker är jag på att jag misstänker rätt person. Avslöjandet av den som jag inte misstänkte skapar en intrig med helt andra proportioner än man föreställt sig. Flera frågetecken rätas ut i ett enda slag, utan att du behöver förklara närmare ... som när du skriver om att systrarna särbehandlas. ...// ... Det är diaboliskt att förväntas visa tacksamhet när man egentligen blivit bestulen. Mycket skickligt och levandegjort.
5. Miljöbeskrivningarna känns trovärdiga.
6. Karaktärsbeskrivningarna känns autentiska.
7. Jag vill också ge dig en eloge för alla träffande liknelser och målande metaforer, men framförallt de erotiska beskrivningarna. Det är hudlöst, autentiskt och mycket modigt.
8. Se över dialogen. Tajta till den och låt tystnaden tala. Du är som sagt väldigt nära målsnöret.
9. Ge dig inte som sagt. Dra dig inte för att skicka till de stora förlagen.

Vad ska jag säga? Tillägga? Bara att jobba vidare med dialogerna och lite annat pet.

Jo, det finns något mer - jag fick ett mail lite senare från lektören :

• "Jag tror hur som helst att du får vara beredd på att ställa upp på författarkvällar och berätta hur man fiktionaliserar, alltså hur man förhåller sig till verkligheten och dramatiserar. Jag kan ju bara konstatera att du lyckats med det. Kanske får du också berätta hur läkande det kan vara att skriva. Livräddande som du säger."

Inte så konstigt att jag gråter av lycka och känner mig grymt ödmjuk - eller hur?

Allt för nu