... bekräftelse, erkännande, förkastelse och att bli granskad under lupp eller förstoringsglas.
Frågor som kommer över mig ibland:
Är det värt allt jag offrar?
Spelar det någon som helst roll om min bok/böcker blir lästa av andra?
Vill jag vara med i den här cirkusen där stor godtycklighet råder?
Varför utsätter jag mig för det här med att skicka in till förlag när det verkar vara osannolikt att bli publicerad OM man inte har en redan känd kontakt eller är en medial kändis?
Det har kostat mig tusentals timmar och tiotusentals kronor att vara där jag är nu i min skrivutveckling.
Det gör mig bedrövad att en person på ett förlag eventuellt läser tre rader i mitt följebrev och sedan skickar det tillsammans med mitt manus i papperskorgen utan att läsa vidare ...
Bara tanken på att scenariot upprepar sig på förlag efter förlag gör mig mörkrädd.
Ända sedan jag började skriva manuset "Trappan" har jag trott på storyn. Idag tror jag ännu mer på att det skulle kunna bli en bok med många, många läsare ...
Mitt bekräftelsebehov har aldrig varit särskilt uttalat - det vet jag för jag har hängt med ett bra tag ... har lärt känna mig själv. Å andra sidan har jag aldrig tidigare i livet brunnit för något i så hög grad som jag gör nu - jag vill verkligen bli publicerad.
Frågan som är värd att upprepas är om det verkligen är värt att alls vara i den här godtyckliga branschen?
Ska jag skicka in mitt följebrev med vidhängande manus och vänta på smulorna, allmosorna från den rike mannens bord (läs förlagen) - eller ska jag skita i alltihop?
Nix - du ska inte ge upp.
SvaraRaderaFortsätt att skicka iväg det till så många förlag som du tycker är värt att skicka till.
Om inget annat funkar - och du fortfarande tror på din historia - ge ut den själv.
Ett nej är inte alltid ett nej i utgivarkretsar.
Vill du inte dra igång ett eget förlag med allt vad det innebär, finns alltid möjligheten att köra på POD-förlag.
Ha en fin helg!
Kan jag inte få läsa?
SvaraRaderaDu ska ge ut själv! :-)
SvaraRaderaStor kram från en blivande egenutgivare (till en blivande egenutgivare..?!)
Eva: Det är komplext det där med att inte vara en person som är särskilt beroende av bekräftelse - men nu vill jag helst ha ett "kvitto" på min förträfflighet som författare. Motsägelsefullt!
SvaraRaderaHa en fin helg du också:))
Annika: Jo!
SvaraRadera(Kanske får jag ha en liten, liten önskan om att du talar med din "M" om min bok?? Kan det vara möjligt??)
Helena: Du är för gullig!
SvaraRaderaKanske att jag ändå borde testa några varv innan jag bestämmer mig för egenutgivning?
Jag får se hur jag gör. Just nu avvaktar jag lektörens senaste utlåtande.
Kram och ha en fantastisk helg!
Det är viktiga frågor att ställa sig, skrivarcirkusen är verkligen inte alltid en dans på rosor.
SvaraRaderaGodtyckligheten är ett elände som vi ständigt lever med. Och ändå måste vi fortsätta att tro. Behålla vårt hopp.
Däremot tror jag aldrig på att ge upp, man vet aldrig hur nära man är ett ja och framgång. Därför tror jag på att resa sig upp precis så många gånger som det behövs.
Jag tror på dig, jag vet att du kan skriva fantastiskt bra. Ett nej ifrån förlagen betyder inte att det inte håller, det betyder bara att det inte fungerar hos förlaget just då. Det är så många parametrar som ska sammanfalla på en och samma gång, det är inte alls lätt, men det är heller inte omöjligt.
Dessutom finns det alltid egenutgivning som ett alternativ, ett ganska så intressant alternativ om man betänker godtyckligheten i förlagsvärlden.
Jag önskar dig all lycka i ditt fortsatta arbete! Ge inte upp för jag vill verkligen hålla din bok i min hand!
Många kramar!
Anneli: Goa, goa du - jag sparar alla ord inom mig - TACK!
SvaraRaderaKramar
Självfallet kan jag nämna dig för M!
SvaraRaderaAnnika: Låter toppenbra! Vilken mailadress ska jag skicka till?
SvaraRaderaAnnika: Jag skickar till den adressen som jag hittade på din blogg.
SvaraRadera