(Bilden hämtad från nätet)
... i mitt nät. Det där som var så starkt. Jag som trodde att det skulle hålla för alla påfrestningar. Det hade ju gjort det så länge.
Men det blåste en vind så stark, min gard sänktes för ett ögonblick och där stod jag lika naken som när jag föddes.
Sårbar. Till synes ensam. Inte betrodd.
Jag måste plocka upp nålen igen. Sy och laga. Tro igen.
Eller hur?
Allt för nu
du är en mästarinna på att förmedla mycket i några få rader på ett ark!
SvaraRaderaEvama: Du är en raring du - tack! Kram
SvaraRaderaTa den starkaste livstråden du har och sy täta fina stygn, så håller det länge länge. Klart du ska tro igen, det finns inget annat.
SvaraRaderaMånga varma styrkekramar!
Anneli: Jag har gjort som du sa nu och det hjälper.
SvaraRaderaMånga kramar t'baks