Böcker som gett mig mod att förändra och att skriva

Jag vet inte om alla de som skriver böcker är medvetna om att just deras bok kan förändra en människas fortsatta liv. Det behöver inte vara revolutionerande och stora saker alltid. Men för mig har det varit avgörande stort.

Jag glömmer aldrig den dagen när jag köpte Glasfåglarna o Mosippan av Elsie Johansson - jag visste absolut ingenting om henne eller böckerna. På stora Åhlénsvaruhuset i Stockholm fanns det mycket böcker, men det var som om en magnet drog mig mot hyllorna där alla pocketböcker fanns. Jag lät ögonen svepa över titlarna, en del var bekanta och vissa hade jag redan läst. Lite till höger och mitt på hyllan stod Glasfåglarna. Det pirrade till i magen, i vår familj hade vi oxå haft fåglar av glas - i julgranen - de hade alltid fascinerat mig och de symboliserade trygghet. Jag sträckte ut handen och genomfors av en slags lycka när jag såg framsidan. Bredvid stod Mosippan och den tilltalade mig direkt den oxå. Jag visste precis hur den såg ut innan jag såg omslagsbilden.

Jag läste dem på en bergsvandringssemster på Mallorca - det var år 2000. De fick följa med upp i bergen. I Cala Tuent var det väntetid på båten som skulle köra tillbaka till Puerto de Sôller, i vanliga fall kunde jag känna mig rastlös av en sådan väntan eftersom tidtabellerna inte följdes så bra. Men när jag läste de där böckerna spelade väntan ingen roll - inte ett dugg.

När jag 3 veckor senare anlände till Sverige igen började jag söka information om Elsie Johansson

Då fick jag veta att hon debuterade som romanförfattare så sent som i 50-års åldern. Modigt och tufft! Jag tänkte: "Tänk om jag oxå ... Nej, nej - jag kommer aldrig någonsin få möjlighet att skriva även om jag vill." Jag var 49 då år 2000. Den romanen som hon debuterade med lyckades jag få tag i och köpte den direkt. Kvinnan som mötte en hund hette den. Den var så fruktansvärt otäck, jag brukar inte kasta böcker - men den där kastade jag i soporna - efter att jag läst ut den. I efterhand - nu när jag faktiskt har börjat skriva själv - förstår jag henne bättre. Antar att den historien låg o tryckte på o måste ut. Vilken skillnad det var på de böcker hon skrev efter sedan - som blev en trioligi - Glasfåglarna, Mosippan och Nancy.

I vilket fall som helst så sporrade Elsie Johansson mig - jag förstod att man inte behöver starta sitt skrivande i unga år - jag hade tiden för mig. Hur många gånger som helst har jag tänkt på det och kännt mig lugn inombords, burit det med mig i tio år nu.

Den boken som ändå kom att förändra mitt liv - totalt - är SKAM av Karin Alvtegen. Eller rättare var det boken tillsammans med andra faktorer som fick mig att ompröva hela mitt liv. Boken gav mig mod att våga ställa ett avgörande ultimatum - som jag borde gjort 15 år tidigare, jag läste boken på sommaren år 2006.
Mitt beslut hade ingenting med titeln och innehållet egentilgen - men den fick mig att tänka tankar som var nydanande för mig.

Att det där ultimatumet sedan skulle föra med sig konsekvenser som jag själv inte kunde råda över - det visste jag inte någonting om då. Det var som om jag levt nästan 20 år i stormens öga och sedan brakade stormen lös utav bara helvete. Tänk om jag vetat om det - hade jag vågat då? Men det fanns ingen återvändå efter att jag fattat beslutet att ställa det där ultimatumet.

Jag har haft mailkontakt med Karin Alvtegen där jag berättade att mitt liv förändrades efter att ha läst hennes bok - hon blev så klart berörd och tackade för att jag tog kontakt.

De här författarna och deras böcker har varit som en skatt - en skatt som jag vårdar ömt och bär med mig vart jag än går. Om den boken jag själv skrivit - om ett förlag vill ge ut den - om den sedan påverkar en endaste liten människa såsom jag själv blivit påverkad - då kommer jag bli fullständigt salig av lycka. Om en sådan bok som jag skrivit hade funnits - för mig när jag levde i stormens öga skulle det betytt något oerhört positivt. Hoppas så att den kan ge någon annan en knuff i ryggen att gå vidare på livets stig utan att tappa sitt mod.
//Kramar om