Jag drömde en dröm och den blev uppfylld - nästan. Flera drömmar finns att uppfylla - vänta bara!
Idag har jag trots allt segrat över mig själv. Jag röjde i köket - superröjde alltså. Det fick till följd att jag VILLE laga mat, alldeles till mig själv bara. Jag gjorde canneloni med kantareller och Västerbottenost med en god bechamellsås plus en blandad sallad innehållande: röd mangold, fältsallad, roccuola, spenat, körsbärstomater, röd paprika, RUND zucchini, rött plommon, pumpafrön, solrosfrön o kalamataoliver och en god dressing över det. Ett glas rött till.
När jag stod där vid den rena spisen, tillika bänk och lagade maten, så lyssnade jag på Susan Boyle. Höjde ljudet och sjöng med inlevelse tillsammans med henne. Det gick hur bra som helst med: 'I Dreamed A Dream', 'Cry Me A River' med flera. Vispade ihop bechamelsåsen, kryddade med salt och vitpeppar. Rev ost. När låt nr 9 kom: 'Who I Was Born To Be' började jag störtgråta. Det var där 'Dagens Saknad' kom in.
Det finns mycket att sakna - visst!
Men det jag saknade mest mitt i bechamelsåstillverkningen var den man jag hade för inte så väldigt många år sedan.
Vi sporrade varandra på matlagningsfronten - varenda, varenda dag. Det var så roligt att hela tiden hoppa över nya hinder, att spänna sin båge och träffa mitt i prick. Bullseye!
Fy fan vad jag saknar det. Har inte kunnat laga mat på ett tillfredställande sätt sedan dess - förrän idag.
Det var värt alla tårar som snart vändes till en glädje över att jag stod där och lagade mat till mig själv enbart och jag njöööööööt - stort:-)
Tänk att det ska ta sådan tid att bearbeta saker man genomlevt - och jag har mer än andra kanske just bearbetat. Jag säger bara 'oj, oj oj' vad jag kämpat med det där. Jag är ändå förvånad över att det ska rymmas så mycket i hörnen som man så lätt hoppar över. Jag har varit grundlig och ändå står jag där och gråter över grytorna. MEN jag ser varje tår som en seger till att bli helad igen. Även om jag i dagens läge inte kan känna tillit till - någon. Oopps - nu var det nära en tår igen. Tillit är svårt. Mycket svårt.
Men idag har jag erkänt till fullo att jag verkligen saknar och att jag har SEGRAT genom att laga mat till mig själv :-) Då menar jag LAGA och inte bara värma eller äta kallt.
DET TAR TID ATT SEGRA ÖVER SIG SJÄLV - MEN DET KOMMER - GE DET TID BARA!
//Kramar om
Så fint du skriver...
SvaraRaderaEgentligen räcker de orden, för jag kände sådan, ja hur ska jag uttrycka det, ro, glädje, lycka... Nej, hittar inte orden, kanske är det ordet "gemenskap" som jag letar efter: Susanne Boyle, lyckan över ett nystädat kök, glädjen över att laga mat, saknad efter någon, lyckan över att ändå vara hel och stark och glädjas över livet... Fint, jättefint!
Kram Kim
Kim: Måste får säga ett stort TACK för det Du skriver om det jag skriver:-)
SvaraRaderaDet är förunderligt att något ledsamt och svårt kan omvandlas till något fint ändå. /Kram