På första bilden är det min sonson John som är 6 år. Han och min hund Razz är lika gamla så John vet inget annat än att 'farmor har alltid sin hund hemma hos sig'. På bilden är han tillsnofsad så att han ska se ut som en riktig tuffing.
På bild nr två sitter John bredvid sin storebror Robin som är 11 år. Det är mitt 'bonusbarnbarn' som jag nästan känt i hela hans liv. Han var bara drygt ett och ett halvt år när vi sågs första gången. Det är så länge sedan så det kommer han inte ihåg. Men jag minns den dagen som igår, hur han satt och sorterade plastmuggar vid matbordet av glas. Då kunde jag se hur lyckligt hans ben sparkade under tiden. Robin fyller år på samma dag som min andra hund, Sir Hectror.
Den tredje bilden då - ja där är farmorn i egen hög person. Fotot är taget av mig själv med mobilen för ett år sedan. Det blev ett slags grodperspektiv - näsan blev större än i verkligheten. Tja - bättre än inget.
(Den här farmorn - alltså jag, blir 60 om tre veckor - oopps!)
ROBIN har kallat mig för farmor sedan John föddes. Han var en så söt liten femåring när han frågade mig: "Men vad ska jag kalla dig för nu då, du är ju Johns farmor?" Innan jag hann svara, svarade han själv på det: "Jag kan oxå kalla dig för farmor - för jag säger inte det till min egen - jag kallar alltid henne för 'Nonna'." Så var det löst!
JOHN höll på att födas när jag var på Ikea i Gävle. Min son ringde och berättade det. Men sedan dröjde det ett bra tag innan jag fick veta att han var född. Då var det bestämt att han skulle heta Christopher. Men han var ingen Christopherpojke sa han föräldrar. Det fick han heta i andranamn istället. Att han sedan heter John är kul för mig, det är efter min farfar och min kusin som bor i Australien.
När John var tre dagar träffade jag honom för första gången. Hans mamma och pappa stack iväg och handlade. De lämnade mig ensam med den nyfödda sonsonen. Vi lärde känna varandra då och vi står varandra väldigt nära fortfarande.
Pojken John har lätt till att ta till nävarna om det behövs. Det behövs ofta tycker han eftersom han måste konkurrera om mamma och pappas uppmärksamhet. Först med storebrorsan Robin och numera oxå med lillasystern Leah.
Men när det bara är han och jag får han all min uppmärksamhet och är from som ett lamm. Han vet hur han ska få mitt hjärta att smälta. Han brukar säga: "Du är världens bästa farmor." Men han kan inte köra med mig bara för det. Nejdå - men vi har aldrig några kontroverser.
En gång frågade jag vad han skulle bli när han blir stor? Konstnär, sa han tvärsäkert. Det berättade jag för hans mormor. Men då opponerade John sig och utbrast: "Jag ska inte bli konstnär - jag ÄR konstnär!"
Han brukar komma hit med sina färgpennor som han fick i julklapp och målarlådan. Han brukar låna mina färger oxå. Så går timmarna snabbt när vi sitter vid köksbordet och målar tillsammans. Jag sparar hans allster. "Du har väl kvar mina teckningar i lådan som du brukar ha dem i?" kan han fråga rätt som det är.
Av en tillfällighet blev det så att Robin och John har sina namn från 'Robin Hood'. När Leah skulle namnges fick hon i andra namn därför heta: Marion.
Tänk va - tre rikedomar från samma 'saga':-)
Plus en från Astrid Lindgrens värld - Ida.
Fyra RIKEDOMAR inalles. Kan man vara mer förmögen än jag?
//Kramar om
Så gulligt och tankeväckande: "Jag ÄR konstnär". Apropå namn så har min man och hans syskon sina namn efter romanen Röde Orm. De heter Ulf, Björn och Ylva.
SvaraRaderaJättefint inlägg och vad vacker du är på bilden! Svårt att tro att du snart blir 60! Kram Kim
SvaraRaderaMonika Hägg: Ja - vilken kille va´!
SvaraRaderaKul med Röde Ormsnamnen:-)
Kim: Men nu tror jag att jag rodnar lite diskret - tack och fniss:-)
Det där med åldern har jag mina gener att tacka för och att jag alltid kommit bra överens med yngre människor. /Kram