På höstterminen 2008 fick vi elever på Skrivarlinjen/Sundbybergs Folkhögskola göra en skriftlig utvärdering om vårt eget skrivande. Alltid roligt att gå tillbaka för att se sin egen utveckling. Så här skrev jag då:
"DITT EGET SKRIVANDE - HUR HAR DET UTVECKLATS?"
En positiv process, ständigt pågående. Att använda språket 'hela tiden' på det här sättet är bara det en upplyftande sak. Vågar mera idag, än när jag började här. Tankarna är mindre låsta. Fiktiva texter kommer lättare fram nu. Suget efter att skriva mer ökar ständigt. Vill prova om vingarna bär. Bara tanken på att få ordning på redan skrivna texter, känns lättare att ta tag i o skriva om, efter den här utvecklingens framåtskridande."
"DE OLIKA AVSNITTEN - HUR HAR DE VARIT?"
LYRIK:
Det här var verkligen inte mitt område. Trodde det var passerad tid att skriva dikter. Det tog emot - MEN så otroligt roligt det blev. Det har varit utvecklande i positiv riktning. Förstår att jag kommer ha väldig nytta av lyriken när jag ska skriva prosa.
I början kunde jag inte komma igång, i slutet kunde jag inte sluta istället. Skvätte över med diktskrivande under novellpasset. Skrev en hel del nya, b la till den offentliga uppläsningen på Sundbybergs Bibilotek. Känner mig trygg med diktskrivandet nu, kommer aldrig sluta skriva dikter. Skulle gärna ge ut en diktsamling om tiden räckte till.
NOVELL:
Helt underbart att få lära sig skriva noveller. Svårt på ett sätt eftersom de ska avslutas, vilket jag aldrig gjort tidigare. Fick arbeta extra med det eftersom jag lätt blir omständig. Men det blev så roligt. Det var extra kul att få ha CECILIA DAVIDSSON här en hel dag. Mycket inspirerande, komma loss och våga mer. Känner mig mycket modigare nu.
DRAMATIK:
Helt nytt, hade aldrig ens tänkt tanken att skriva dramatik. Mycket, mycket utvecklande. Förstod snabbt att karaktärsarbetet var otroligt viktigt. Det kom verkligen fram under SOT-veckan. Underbart att våga prova andra och lite udda genrer. Nytt, roligt och mycket utvecklande. Dramatiken kommer att påverka prosaskrivandet med tanke på dialogen. Den kommer att bli mycket mer levande. Samt att jag lärt mig att läsa varje dialog högt för att prova om den håller. Ska också försöka få till olika röster i dialogerna, så att inte allt låter som 'jag'. Suget efter att fortsätta med dramatiken är stor. Större än jag någonsin kunde tro.
ROMAN:
Har varit mitt mål att klara av. Men är väl inte riktigt där än. Det är ju därför jag går här. Det största som har förändrats är formatet på romanarbetet. När vi fick göra 'kollektivromanen' blev det så positivt att få ner allt till en hanterbar situation. Det känns inte alls tungt och skrämmande att skriva min roman. Känner sug och lust att skriva mitt projektarbete till vårterminen. Det känns väldigt mycket bättre nu, än vid höstterminens början.
Men upplever att romanpasset känns som det kortaste. Kanske för att det spiller över till vårterminen. Samt att det känns mera bekant, inte så mycket nyheter. Suget är stort att fortsätta.
Det här var nu ett tag sedan:-) Efter det där läsåret har jag lyckats skriva mitt romanmanus och skickat in det till förlag. Men jag var inte färdiglärd på långa vägar det förstod jag när jag anlitade lektör när det första råmanuset var klart. Men jag såg och förstod var felen låg. Skrev ett nytt råmanus och gjorde en ny runda med lektörsläsning. Då fick jag ett annat omdöme. Såg att jag utvecklats en hel del. Men fick göra en hel del tillägg med förtydligande gestaltning mm. Sen var det klart att skickas iväg. Nu är det väntan som gäller parallellt med ett nytt manus som är på G.
//Kramar om
Det är roligt att se att det sker en utveckling. Att det inte står stilla och stampar. Så är det med allt som händer och sker. Hur trist vore det inte om allt bara stampade vidare i gamla hjulspår.
SvaraRaderaMan utvecklas hela tiden i sitt skrivande, det är bara att hoppas att det går åt rätt håll. Har läst några författare som jag älskat, men som efter några år har fått en så krångligt och "fint" språk att det inte varit kul att läsa deras böcker längre.
SvaraRaderaTror inte det är någon risk med dina berättelser!
Kram Kim
Monika Häägg: Så sant. Ibland är det kul att se tillbaka och inse att det inte var bättre förr - vad gäller ens egen utveckling.
SvaraRaderaKim: Hoppas att jag slipper bli en som skriver krångligt och fint i framtiden. Väljer att tro på ditt omdöme:-) /Kram