En kvinna som Sukie - tilltalande

Den boken fick jag av min mamma på våren 1991. Titeln och omslaget
föll jag för direkt. Namnet Sukie gick rätt in.
Den handlar om nämnda Sukie, Elaine, Joanne och Diana . De föddes alla under 1940-talet och har med sina drömmar om livet speglat ett Amerika i förändring. De var tonåringar under 50-talet när sex fortfarande var lika med synd, och blev unga kvinnor o mödrar under det dynamiska 60-talet. Deras barn är nu lika gamla som de själva var när John F Kennedy blev skjuten, Vietnamkriget började och Rörelser o Frigörelser drog dem med sig i en ny tid.
Så förändras deras liv på nytt. Sukie, deras älskade och begåvade Sukie, dör mitt i livet. Inför begravningen minns de tillsammans de liv de levt med förhoppningar de en gång hade. Det blir ett veckoslut av konfrontationer och avslöjanden, då helt nya sidor om Sukie kommer i dagen.

På försättsbladet skrev jag i den här inbundna och tunga boken:
Sparade den här boken till att ha som semesterbok. Trots att jag riskerade övervikt på planet till Mallorca den 10 juni. Den var så tung att jag knappt orkade hålla i den när jag låg på stranden. Läste den mest när jag solade ryggen o kunde ha den framför mig. Det blev bara korta stunder och efter tre veckor var den fortfarande inte utläst. Vi flög hem igen - boken och jag. Läste i den då och då hemma - men läste inte ut den - den fick bli semesterbok en gång till. Boken, jag och M flög till portugal i slutet på augusti - trots att jag ännu en gång riskerade övervikt. Men den blev inte utläst i det landet heller. Kånkade hem den igen och en månad senare var den äntligen utläst.
Ändå var den bra - men tung när man bara ligger ner och läser. Det här är den mest beresta bok jag någonsin haft - förutom en annan som alltid följer med, men den är inte så tung som den här.

Som fotnot skrev jag: Jag tänker ofta på L - om några veckor är det ett år sedan hon dog - jag saknar henne så mycket ...

Det här är således en bok jag aldrig glömmer - så härligt det är med sådana. De blir som en del av ens eget liv. Står där i bokhyllan och påminner om flydda tider ...

//Kramar om