Beröringspunkter

Beröringspunkter har jag haft i över tjugo år med A. Våra vägar har korsats på det mest märkliga sätt genom åren. Genast tyckte jag mycket om henne. Enkel, rak, kärleksfull, ärlig, varm, en djurälskare och mycket, mycket mer.

Egentligen var det A's mamma jag träffade först och hon hade ofta hand om sitt barnbarn - som alltså var A's son. Så rara båda två. Ibland dök A upp, men vi umgicks inte då. Men senare umgicks hon väldigt mycket med några av mina bästa vänner. Vi visste alltså om varandra från olika håll eller vi hade beröringspunkter hela tiden. Vi möttes ibland. Jag var glad då. Åren gick.

A:s mamma och dottersonen träffade jag däremot ofta, ofta ... Hörde att A gjorde det och det ...

Min son som inte alls rörde sig i samma kretsar som jag - träffade för 10 år sedan en tjej. När vi träffades han och jag så kvittrade han. Det riktigt bubblade ur honom av glädje. Jag visste att han verkligen inte hade planerat att träffa en tjej just då. Han var säker på att han skulle leva singelliv - länge. Han sa: "Den här tjejen är så fin, söt, gullig och blygsam - hela hon tilltalar mig. Jag är kär!"

Nästa gång lät det likadant. Jag frågade: "Den här tjejen som du är så kär i, har hon något namn?" Vi gick längs prunkande rabatter, det var fågelkvitter i luften och han himlade med ögonen. "Ja - hon heter A!"

"Gulligt namn - men vad heter hon i efternamn då?"

"Jo, hon heter G." Jag stirrade på honom och skrattade och sa: "Är det sant? Då måste hon var släkt med A!" Sonen såg förvånad ut och frågade varför jag kände till det där efternamnet så väl och jag berättade om det jag skrivit om här ovanför. Han satt han skulle fråga tjejen.

Min slutsats var riktig. A var lillasyster till A. Våra beröringspunkter korsades nu ännu mer. Systrarna A.G ordnade en fest för våra famliljer. Vi ruskade på huvudet och förundrades över sammanträffandet. Systrarna A.G var oerhört lätta att ta till sig och älska - båda två!

A berättade att hon och hennes familj inkl hund & katt var på väg att flytta upp till Dalarna - jag la inte orten på minnet. Tänkte att det var synd att hon skulle flytta nu när vi äntligen kunde börja umgås ordentligt. Vid det tillfället hade jag ingen som helst aning om att jag oxå skulle flytta upp till Dalarna ungefär 1 1/2 år senare. Här blev det nya beröringspunkter, vi bodde nära varandra däruppe!

Sonen och hans tjej A blev ett etablerat par och tyckte det var väldigt praktiskt att ha både syster och svärmor (mig) på så nära avstånd från varandra när de skulle hälsa på däruppe.

A och jag träffades annars flera gånger i veckan eftersom vi hade samma intressen, utöver att vi båda hade hundar som fick träffas mm. Hennes hund var ingen utställningshund, men det var min och hon gick upp kl. 04.30 för att följa med som min support till olika städer i landet och det gick alltid bra när hon var med - hon gjorde mig så lugn och glad. Vi pratade i timmavis. Oh, vad jag tyckte om henne.

Min son och hans tjej A blev fästfolk och deras första gemensamma barn föddes, (min sonson) och vips så blev vi släkt A och jag. Beröringspunkten då var att hon blev moster till mitt barnbarn och hennes barn blev alltså kusiner till mitt barnbarn. Det kom ett barn till som hon blev moster till och kusin till hennes barn.

Men det skulle blir fler beröringspunkter än så - hon genomgick en skilsmässa och började se sig om efter någon som kunde reparera huset hon bodde i för att sedan sälja. Denne någon hade då redan lagt golv i mitt och makens hus. Så genomgick jag en skilsmässa huxflux! Tid passerade och i ungefär samma veva blev det en beröringspunkt till - hon flyttade tillbaka till StorStockholm och jag gjorde likadant. Vi bodde i och med det på ungefär samma avstånd som vi gjort i Dalarna! Men det där var bara en tillfällighet att det blev så.

Igår kväll ringde min svärdotter A under tiden jag satt och skrev här på bloggen. Hon berättade att hennes syster A blivit akut opererad för tarmvred. Sjukhuset hade ringt och sa att andningen höll på att upphöra och att familjen måste komma dit. Min svärdotter var i chock och jag började störtgråta (jag som borde varit stark och tröstat) - men jag förstod allvaret och tänkte att det här kommer inte att gå vägen. Min svärdotter visste inte hur hon skulle köra för att komma till sjukhuset, jag visste vägen för på samma sjukhus är min dotterdotter född med akut kejsarsnitt hela 12 veckor för tidigt. Men i min gråt kunde jag inget säga, jag tänkte att jag kan vägen men fick inte ur mig ett ord. Hon fick hjälp av två andra så hon hittade på en gång sedan. När svärdottern kom till huvudingången mötte hon A's yngste son, som berättade att hans mamma redan var död. Läkarna hade försökt med upplivning i 42 minuter efter att hon slutat andas, men det gick inte att rädda henne.

Nu är A död endast 44 år - ung.

Jag är både chockad och bedrövad, precis som alla andra i familjen och släkten - det kom verkligen oväntat och det känns så tomt.

Allt för nu & Kram till er