... som innebär lite förändringar. Sent igår kväll/natt bråkade tankarna i huvudet. Jag försökte lugna dem eftersom jag var sovtrött. Men det gick inte att få tyst (ja, ja - det är aldrig tyst längre pga tinnitusen). Det var bara att ge efter och lätta på förlåten och släppa fram namnbyte efter namnbyte. Nej, nej - inget titelbyte den här gången. Jo förresten - men inte mer än att jag här på bloggen förkortat "Uppför marmortrappan" till att numera kallas enbart "Trappan" som arbetsnamn. Bra va´?Men min huvudkaraktär och nästan alla de andra i boken genomgick en namngivningscermoni vid pass klockan 01.20 och det utan vittnen. Det gick så bra ändå - tro mig:-)
Jag hade så roligt och samtidigt var det halvsvårt att bestämma sig. När det väl stämmer är det inte längre något tvivel. Underbart!
Varför byta namn? Behöver lite input och frihet. Frihet framförallt. Tidigare har jag tänkt att den här boken "Trappan" ska hänga ihop med Manus 1 som ligger hos förlag, men det har jag upplevt som hämmande ju längre historien fortskridit. Ho, ho - vilken skillnad i tänket det blev nu. Även om jag inte haft tillfälle att gå in i dokumentet för att ändra både förnamn, efternamn OCH årtal - ännu. Åhh, vad jag längtar att ta tag i det ...
Tänk att man kan bli så nöjd och glad av att göra lite förändringar:-)
Allt för nu & Kramar till er
Jag tror det är bra att inte stenhårt hålla fast vid att det måste vara en koppling till ett annat manus om det inte är väldigt påtagligt eller känns naturligt. Ibland kan det vara en lite del i manuset som kopplar till det andra ändå. Har precis läst en bok av en författare som just använder kopplingen på det sättet. De tre böckerna hör ihop men det handlar om helt olika karaktärer och händelser men bara en ytterst liten del vidrör de andra böckerna. Skall skriva om dessa böcker på min blogg men eftersom den sista boken ännu inte haft boksläpp så har jag lovat att vänta med mitt i inlägg.
SvaraRaderaMonika Häägg: Tänkvärda ord och reflexioner. Jag har inte ens tänkt på om det känns naturligt eller ej, bara tagit för givet att de hörde ihop. Men NU tänker jag att det är nog mest inom mig som det är så - och det vet ju ingen annan.
SvaraRaderaDe kommer att ha en liten koppling till varandra, med andra karaktärer nu då. Men en eller två scener blir samma i båda böckerna. Undrar nu om man kan göra så?? Alltså det blir samma årstid, omgivning, miljö, doft, färg - allt är likadant förutom karaktärerna eller årtal...
Så nyfiken jag blir på de tre böckerna du ska blogga om - ser fram mot det:-)
Underbart! Ofta är det som om det gnager lite i en. Man vet inte riktigt vad som är fel med berättelsen, men när man hittar det och kan åtgärda det så är man så lycklig :)
SvaraRaderaKram!
Anneli: Bättre än så kan det knappast beskrivas:-)
SvaraRaderaTänk att det är så lätt att bli lycklig:-)
Kram
Inget nytt än från förlaget?
SvaraRadera