... ikväll är jag ledsen eftersom en av mina rikedomar haft otur - igen:-( Det är inte ens fyra veckor sedan han var in en sväng till sjukhuset pga en skada. I dag var han så glad och lycklig, hade varit vid glassbilen och handlat. På väg därifrån snubblade han till och föll rätt ner i asfalten med ansiktet före utan att ta emot sig. Så hela högra halvan - från hakan upp till pannan är sönderslagen nu. Jag har inte sett honom live, bara på en mms-bild. Det som ändå var glädjande var att tänderna inte blev skadade.Annars har hans farmor (jag dår'a) haft tvättstugan ikväll. Då är det inte bara att tvätta som gäller för mig. Nej - jag manglar också så att lakan, örngott och handdukar blir som hårda plankor. Sedan blev det soffan. Nu är det bara bäddning av sängen kvar - om det nu inte varit en liten fé där och bäddat åt mig redan. Hoppas kan jag ju göra:-)
Hoppas också att min lille rikedom kan sova i natt utan att ha för mycket smärta. Det gör ONT i mig när barnbarnen gör sig illa eller om någon av dem saknar sin mamma & pappa de gånger jag är barnvakt. Jag har blivit mycket blödigare med dem än när jag var ung och mina egna barn var små. Inte för att jag har glömt näsroten som slogs i elementet, pannan i träkuben, tv-apparaten över hela kroppen som landade på foten, intrampad glasbit, hissdörren på tån så att nageln ställde sig rätt upp, överarmen som gick av, Mr Mixer som skar av en bit av fingret, axeln ur led, delad tumme (av en skridsko) eller ögat som höll på att mista synen ... etc. Phuuu ...
Allt för nu & Kramar till er
Stackars plutt! :( Det är så hemskt när barnen gör sig illa, och ni verkar verkligen ha haft er beskärda del av olyckor. Hu! då får jag ändå påstå att mina barn klarat sig förvånansvärt bra, trots en vildbasare till fyraåring! Men han har ju några år kvar... ;)
SvaraRaderaKram och hoppas lillkillen mår bra.
Nina: Ja - han blev så chockad, mådde illa, likblek och svimfärdig.
SvaraRaderaHan såg sig i spegeln, blodet rann och han sa: "Jag är så FUL, jag är så FUL nu!"
Han får vara hemma med pappa idag o imorgon. På lördag är det kalas för hans lillasyster o pappa - han bävar för vad släkten ska säga. Så liten han är så har han bekymmer.
Kram
*Ryser*
SvaraRaderaTur att det inte var värre, kan man trösta sig med. Och man brukar glömma de där olyckorna man hade som barn rätt bra.
Jag har alltid varit blödig, undrar hur jag kommer vara som mormor (inte för att det verkar vara aktuellt just nu)?
Kram!
Maria E: Oj - som sagt det är mycket värre med barnbarnen. Kanske har med åldern o erfarenhet att göra?
SvaraRaderaJag var ju bara 21 när jag fick mitt första barn. Sonen var inte så vild - men det var dottern. Såklart att det var sonen som alltid skadade sig värst - en hel del inläggningar på sjukhus blev det.
För att hålla klyschorna vid liv så är barnbarn verkligen "livets efterrätt":-)
Kram!
Stakars liten! Vad skönt att det gick så bra ändå.
SvaraRaderaHoppas att den lilla fén hade gjort sitt med dina lakan :)
Kram!
Anneli: Usch ja - fick en ny mms-bild idag och jag ryser. Ser eländigt ut, fastän mamman tyckte att det såg bättre ut idag.
SvaraRaderaJo du - fén hade varit där, vet inte riktigt när - hon måste ha smygit bra eftersom hon inte blev utskälld av hunden:-)
Kramar