Blott Er närvaro ...

... skrev jag för ett år sedan. Fick ett ryck och ville skriva något helt annorlunda. Glömt bort den tills idag, jag bläddrade igenom dokumenten och såg då den bortglömda titeln.

Blott Er närvaro

Han:

Förtrollad av Era andetag beder jag Er tag vila någon dag. Tjusningen av Ert stilla skratt bereder mig frid i sinnet, Ni är ej njugg mot Ert hjärtas kär.

Hur stor mängd av mina egna högt flyende planer är tvingade att stå stilla för att min sjudande mule trängtar komma loss undan nosgrimmans återhållande garn? Vet Ni det o fagra furstinna, min fägrings dimma? Säg, tala nu med Era ords skygga fröjd. Var ej som ett flimrande dis.

Hon:

Varken mitt blod i köttets sköte bör tala som en främling inför Er eller nåden i min huvudskåls innandöme bör lista ut vad som lika sig bäst för nu. Kunde jag bara låta glimret som föder vår hunger efter stjälkarnas möte vara? Klyvas itu?

Blott Er närvaro lyfter gungan mot skyn, det hissnar innanför de blekrosa hinnornas värme. Bliv ej stilla med svärdet o riddare i mitt rike. Låten det ske som Ni likat i tusende dagar.

Han:

Hästarna skenar med vagnen i släptåg ty de äro fastkopplade invid varandra o kära, o kära. Ska kusken förgöras? Förtälj Er hemlighets innersta rum i detta spörsmåls avgörande fråga.

Förvägra mig ej tillträde dit in där humlor stilla bygger bo i sorkarnas gångar. Freda mina tankars krokiga stigar längs vindlande banors dikesrenar. Finnes frid bredvid?

Hon:

Drag hårt i tömmarna, säg det till kuskmannens ovilliga bevingade tankar. Bed honom kedja fast dem snarast möjligt vid stallets dörr. Låt honom ej ta det personligt bara. Parterna äro två, en selar på och den andre selar av. Likväl den som styr dit hästen ska gå i morgon dag.

Riddare o käre - kan Ni se hagarnas grönska över vidsträckta fält?

Han:

Rapsens gyllene blomsters mättnads värme skänker glädje - ja, frid. Hingstar betar bredvid ston bakom staketens störar raka. Hur ska det annars vara? Min furstinna, Ni rara o så fina - kan Ni säga annat?

Hon:

Riddare, o du räddnings fine skrake - min sjungande stut och glammande vän, så får vi båda vänta tills herden lagt sitt veto. Sedan kommer fridens make att lägga sin sko mellan gatan och hov. Kan jag förutan den tralla till Ert lov?

Kommer ihåg att jag var oerhört road av att skriva den här texten eller dikten eller vad det nu är. Kanske skulle jag Copyrightskydda den - då gör jag det nu och här: Copyright "krummelur" ebbarange2010.

Allt för nu & Kramar till er