Att vara i skrivBUBBLAN ...

... är bland det ljuvligaste som finns. Tror att det är många som håller med. Ofta när jag svarar i telefonen säger jag ."Oj, jag hoppade högt av signalen - jag var i en annan värld".

Det är så fascinerande att kunna resa tillbaka i tiden och VARA på en annan plats än den fysiska. Även om det inte är århundraden det handlar om för min del utan det kan vara under min egen livstid. Att få känna dofter, smaker, lycka, smärta, glädje, kärlek, förtvivlan, lära känna nya männsikor, djur, natur, hopp och tro utan att förflytta sig från stolen är inte alla förunnat (jo - dem som skriver). Det är ett fenomen som inte är ett dugg mystiskt - men magiskt när man väl får uppleva det.

När jag tidigare hörde författare uttala sig och säga: "Jo, då kom huvudkaraktärens familjeförhållanden till mig och propsade på att bli nedskrivna." Då tyckte jag att det lät flummigt, som att vara i en annan dimension. MEN det var innan jag själv skrev och hamnade i andra ordvärldens magi.

Nu är jag bara en vanlig människa (tycker jag iallafall:-)) och är inte mycket för flum över huvudtaget - likväl befinner jag mig i skrivBUBBLAN titt som oftast.

Kanske är som att vara drogpåverkad - vad vet jag som aldrig har rökt hasch eller knarkat?

Allt för nu & Kramar till er