... och jag vet inte riktigt vad jag ska finna. Kanske en massa ord i självet eller själva ordet?
Åka längs bladets nervtrådar på en vattendroppe? Får jag följa med på den?
Kittlande mage som kurrar på färden över den hinnsprända ytans glatta resa. För så blir det väl? Va - så säg?
Vilket som, kommer jag kanske inte - osäkert ännu - att blogga så mycket under tiden då myrans och min egen balansakt försiggår.
Ett framforsande längs en upptäckarsafari blir det i vilket fall som helst för vännen myran och mig.
Vänta bara tills vi landat igen i en virvlande våg ... då "ses" vi här - om ni vill ...
Allt för nu & Kramar till er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera gärna - det gläder mig!