... det finns något barn någonstans som är mitt brorsbarn!Bara tanken på att det inom min egen släkt "dök upp" ett vuxet okänt barn för något år sedan - när fadern som alltså inte hade kännedom om att barnet fanns (eller hur det nu var ... han kanske visste men inte faderns övriga barn) gör att det inte behöver vara en utopi att reflektera så.
OM det skulle dyka upp ett vuxet brorsbarn i mitt liv skulle jag vara lyckligare än lyckligast. Tro mig när jag säger att jag aldrig tidigare tänkt den tanken ens en gång. Aldrig!
Hur skulle brorsbarnet hitta mig? Kanske barnet inte ens vet om att min bror är pappa till det? En del barn får inte någonsin veta vem som är dess far. Många får lov att känna sig en aning udda i hela sitt liv och kämpa för att passa in.
Tur att jag är kvinna - jag vet om jag fött barn eller ej ... och jag vet hur många egna barn jag har.
PS Min bror dog när han var sjutton o ett halvt år - han hade sk tjejtycke. Han hade fast sällskap - men man vet ju aldrig ... DS
Allt för nu & Kramar till er
Jag hade nog blivit ganska förvirrad om det plötsligt dykt upp något halvsyskon till mig, eller varför inte en kusin! Jag har nämligen varken syskon eller kusiner. Märkligt med tanke på att min mamma nog hade över 50 kusiner!
SvaraRaderaMonika Häägg: Det var just precis en kusin jag fick!
SvaraRaderaJag blev inte förvirrad,bara glad - värre var det för de andra kusinerna.