Och få alltihop att flyga. Blanda ihop så att två blir som en enda. Utan någon som helst planläggning.
Det skulle kunna vara temat på det jag upplevde igår kväll, så sent att jag nog skulle kunna säga i natt.
Jag satt med hörlurar på och skrev på min roman "Trappan". I lurarna hade jag en samlingscd ABSOLUT LOVE SONGS/2009. Romanen handlar väldigt mycket om sorg, en sorg som bearbetas under handlingens gång.
Jag sjöng med i låtarna, skrev samtidigt, dessutom grät jag över en av huvudkaraktäernas öde. Det var i det här läget som min nyaste sorg la sig i, började mixas & blandas med orden jag skrev. Sången övergick i högljudda hulkningar, men jag skrev hela tiden - vad, visste jag knappt. Hulkningarnas intensitet ökade eftersom, jag höjde volymen för att kunna höra musiken alls. Sorgerna nådde en pik tillsammans som höll mig vaken till klockan 04.00 - hela tiden hade jag dokumentet uppe. Skrev trots tillståndet.
Kanske låter skrämmande att kunna gå upp i en sorggråt på det här viset? För mig är det inte det.
Den sorgen som finns med i romanen är en som varit konserverad i 40 år, så det var verkligen dags för den att ohämmat få komma ut. Nu fick den ett fint sällskap också med min färskaste sorg som jag har efter att min allra, allra bästa vän som inte längre finns kvar i livet.
Faktum är att den här mixen gör att jag kan gå vidare till sorgens olika faser som ska leda fram till ljuset i tunneln - sedan ... jag är på god väg ... men inte utan den livsnödvändiga gråten.
Allt för nu & Kramar till er
Låter som en mäktig upplevelse. jag tror det är sådana känslor och tillstånd man måste ta till vara på som författare (för det är vi ju, även de av oss som inte blivit utgivna än), precis som skådespelare registrerar känslor när de upplever dem för att kunna ta fram dem vid senare tillfälle då de behöver gestalta dem. Ofta tycker jag man skriver som bäst när man är som "besatt" av en särskilt känsla, precis som du säger så vet man knappt vad man skriver.
SvaraRaderaAtt skriva är ett sätt att bearbeta som jag tycker är helt outstanding.
SvaraRaderaEn period i mitt liv mådde jag väldigt dåligt( hade gått i den där berömda väggen). Hade enhel del sorger att bearbeta. Då sa en klok psykolog en sak som jag bärt med mig i många år.
"För att kunna bearbeta en ny sorg måste du först gå igenom de gamla. Människan är så funtad att den tar hand om sorgerna i turordning."
Trodde inte riktigt på honom då. Men har upptäckt att det faktiskt stämmer. Kramar
Gråten är så frigörande. Jag grät också igår, kunde inte sluta. När barn far illa så blir jag så fruktansvärt ledsen.
SvaraRaderaVad skönt att det flyter på för dig med skrivandet, även om det är sorgligt.
Kram!
Katarina: Ja, det beskrev du bra med ordet mäktig för mäktigt var det. Inget som händer ofta som tur är.
SvaraRaderaAnnika: Ja, skriva är det absolut det bästa för mig oxå.
SvaraRaderaDet var väl så att min färskaste sorg hjälpte den äldre nu och det var skönt.
Sinnrikt det här med hur vi människor är funtade.
Skönt att du kan bearbeta din ryggsäck med sorg och att du skriver & målar nu för tiden:-)
KRAMAR
Anneli: Frigörande, ja verkligen. För cirka 15 år sedan hade jag en period när jag inte kunde gråta, var som permafrost inuti, det berodde på en chock. Efter det välkomnar jag varje liten eller stor tår.
SvaraRaderaJag kan varken se barn eller djur när de far illa, utan att beöras på djupet.
Idag har det inte blivit många ord, blev nog för känsligt men jag vet att jag måste vidare o jag vill.
Har blivit förkyld idag - får se vad jag orkar imorgon.
KRAM