Sällan haft sååå roligt ... dialogdubbeln ...

... gick av stapeln idag. Ja, alltså så här gick det till.

• Mitt manus, utskrivet i två exemplar. Sedan var alla dialoger markerade med överstrykspennor i olika färger.
• Ett exemplar var redan klart när X kom och vi satte igång att göra det andra färdigt tillsammans.
• Sorterade och gjorde allt klart i buntar.
• Matlagningspaus/Middag avnjutet med utsökt vitt vin.
• Läsning och det var nu det roliga började ...

Hur knasig kan en historia bli utan att man läser handlingen som finns emellan dialogerna. Jag säger bara: TESTA!

Han, X - visste ju inget alls om själva storyns uppbyggnad. Ändå hade han många "roller att spela".

Till exempel utspelade sig en liten del av handlingen på en mycket sorgsen begravning och vad hände när vi läste?

Gapflabb är bara förnamnet. Jag - vi, kved och glädjetårar forsade. Hur tokigt som helst. Befriande! Ibland var det omöjligt att fortsätta. Skrattet bara välde fram, om och om igen. Ögonen blev som tårfyllda springor och det var omöjligt att läsa vidare. Det - skrattet - måste få klinga av ordentligt innan det gick att skärpa till sig ... så där höll vi på i timmar!

I slutet frågade X på allvar ändå: "Framgår det av dialogerna vem "boven" är - eller ska jag gå härifrån sedan och inte få veta?"

Om jag bara vetat om tidigare att ett sådant här "dialogarbete" kan vara så roligt - ja, då hade jag gjort det med mitt första manus också. Men det är ju inte försent ännu. Får bjuda X på ett knippe markingspennor i olika färg, middag med vin och genomläsning. För roligare än så går det inte att få.

Ett gott skratt förlänger livet, sägs det. Prova själv - du har inget att förlora. Jag menar skriv ett manus bara ...

Allt för nu