... även mina barn och barnbarn. Jag menar då på grund av att min mamma och pappa täffades, fattade tycke för varandra och sedan ... ja ni vet. De gifte sig för 65 år sedan. Pappa var 27 och mamma 7 år yngre.
Den här brudgummen var redan då en belevad man när han ingick sitt andra äktenskap och han var upp över öronen förälskad i flickan som skulle bli min mamma. I breven han skrev till henne under sin utlandstjänst stod det "Älskling" med stor bokstav på var och varannan rad.Han levde i 85 år min söta pappa. När han dog hade han varit skild från min mamma i 47 år.
Den här brudens hjärta var egentligen upptaget av en annan mans kärlek, men de tu fick aldrig varandra annat än platoniskt. Som blivande fru till den man som skulle bli min far - gjorde hon det allmängiltiga och klassiska för att bli accepterad i den dagens samhälle. Magen doldes väl bakom brudbuketten. Ovetande om det låg min bror ännu ofödd innanför klänningstyget.
Min mamma är nu fyllda 85 och har varit änka sedan 1994. Hon hann vara gift med min styvfar i 34 år (hon gifte allstå om sig med en annan man ett par år efter skilmässan från min pappa).
- Pappa han hade redan två barn när han och mamma träffades. Sin första dotter fick han på sin egen 17-årsdag! Jag är hans tredje dotter och jag var den som föddes sist av alla hans barn. Alla vi fyra fick likadan näsa som pappa och min farmor gav den i arv till honom.
Nu vet också du att jag finns på grund av att pappa mötte mamma ...
Allt för nu
Vad härligt att de träffades så att du blev just du!
SvaraRaderaKramar!
Underbart att höra om din pappas enormt stora kärlek till din mamma. Och vad lik du är din mamma. Tack för att du delade med dig av så personliga ting.
SvaraRaderaAnneli: Ja annars vet jag inte hur jag skulle ha kunna sätta in det här fotot på mina föräldrar:)
SvaraRaderaKramar
Helena: Pappa, han var en sådan där mjukischarmör men ändå med bestämda åsikter - ja, som att få mamma:)
SvaraRaderaJag förstår att du tycker det - jag har ju hennes ögonbryn.
Annars är jag nog en riktig blandning - jag ser det på min äldsta halvsyster eftersom vi är lika pappa båda två.
På senare år har jag dock fått mer fyllighet i ansiktet - förr var det bara mest avlångt och smalt som pappas.
Kram
Där fick jag veta lite mer om herr Lars Larsson. Mannen som tog med mig på mitt livs första fotbollsmatch. Hammarby var det ena laget men vilket det andra var minns jag inte, Hur det än var, så slutade det, för att göra en lång historia kort, med att Göran och jag blev bollkallar . och det var på stockholms olympiska stadion !
SvaraRaderaVilken underbar historia!
SvaraRaderaTack för att du delade med dig.
Ibben: Såklart att du bara minns ett lag - för pappa fanns ju bara Hammarby:)
SvaraRaderaInte kommer jag ihåg att ni båda blev bollkallar där på Stadion - kul!
Vem var jag och Göran mest lik - så som du såg det på den tiden? Du kanske inte reflekterade över det - bara tog det som det var? Eller?
I vilket fall är jag så glad över att du har så fina minnesbilder av pappa och av min styvfar Svante - de har båda påverkat ditt liv - men på olika sätt:)
Kram
Eva, mångmamma: Så gärna - bara roligt att få dela lite:)
SvaraRaderaFint porträtt av dina föräldrar. Det finns en historia bakom allt och alla.
SvaraRaderaPernilla: Ja - det finns mycket bakom varje människa. Det är bara att försöka göra något bra av varje story - eller hur?:))
SvaraRadera