... första gången 1972, det var till Gran Canaria. Jag skulle vara där i tre veckor med en tjejkompis, gillade långa semestrar jag.Men jag åkte hem efter tio dagar bara. Den återstående tiden av resan gav jag bort i utbyte mot en hemresebiljett. Det var sååå värt det!
Där nere på stranden Las Canteras var det enda jag hade i huvudet - det var att vara nära en toalett och helst hela dygnet runt. Jag blev sjuk och dagarna gick men jag blev inte det minsta bättre. Jag misstänkte redan när jag lyfte från Arlanda att jag var gravid. Nej fel - jag visste redan från det ögonblick jag blev gravid att det var så det var och det var inget negativt med det. Tvärtom.
MEN på den tiden kunde man inte köpa ett gravtest och gå hem och pinka på densamma. Nej då måste man gå till Apoteket, lämna in där efter ett visst antal dagar för att få svar och de dagarna fanns inte på min sida före resan.
Så - jag stod inte ut med dofterna eller maten utan att spy hela tiden därnere på Kanarieön. Ville bara hem till den blivande pappan och vår toa. Att fixa sådana där saker - i det där fallet - en hemresebiljett - det är en styrka, en fallenhet jag har - inget är svårt när jag ska nå ett sådant mål.
Vet ni att då, på den tiden hade man ju inga mobiler heller och det gick knappt att ringa alls. Så jag fick skicka telegram hem till den blivande fadern att jag skulle landa då och då och att han skulle ta med sig min vinterjacka - jag stack iväg i slutet av november utan ytterplagg. Allt gick så bra och han stod där så rar och älsklig med jackan och en varm famn.
Vad roligt att se foton och höra om dina resor!:-) Men oj, tio år utan att flyga. Det vill jag inte ens tänka på ... Flyg är det bästa färdmedlet vid resor tycker jag och så är det en viss tjusning med att se ett plan stiga mot skyn alternativt se hur allt blir mindre och mindre.
SvaraRaderaJag älskar att resa och önskar att jag kunde göra det mycket oftare men nu ska jag i alla fall iväg snart, längtar ... efter den där speciella reskänslan ... och till Paris! Senast jag reste var våren 2010, till Prag - mycket vacker stad, rekommenderas varmt!
Kram
Vad roligt att få se bilder på dig från förr. Jag älskar också att resa och skulle nog inte klara att inte få resa på så länge. Det finns så många ställen som jag vill se och uppleva. Och så vill jag visa barnen världen.
SvaraRaderaKramar!
Helena: Jag förstår precis din känsla:))
SvaraRaderaDet som gjorde att jag skrev det här inlägget var att jag såg ett plan på inflygning till Bromma flygplats, jag var på väg hem från tunnelbanan .. då mindes jag ...
Paris skulle jag gärna åka till precis som du.
Prag - ja där var jag 2001 och dit återvänder jag väldigt gärna ... kanske är lättare nu när jag inte har någon hund hemma längre ...
Till Prag ordnade jag en överraskningsresa - maken anade inget och visste inte vart vi var på väg innan vi stod vid invägningen ... allt blev så bra.
Nu är jag både "hund- och makelös" så nu gör jag som jag vill ...
Kram
Anneli: Ja, det är så där jag ser mig själv - inuti - fortfarande ...
SvaraRaderaDet är inte så att man upphör att uppleva bara för att man inte flyger längre (om man har två hundar) - det är nog mera så att man upplever Sveriges och Norges vackra natur ännu så mycket mera när man väljer att vara på 'hemmaplan'.
Aldrig att jag ångrar de där åren med hundarna i Sverige - de är värda varenda sekund. Men kanske att det ändrar sig snart - nu ..?
Men den ena vovven lever ju ännu - snart tio år - får tänka på saken ett tag till ...
Kramar