Första gången ...

 

... idag som jag lämnade den här gynnaren och begav mig till stan.

 

Frågan var inte om han skulle klara av det - för det trodde jag!

Det hängde mera på om jag skulle ha modet att lämna honom en timma längre än de två som han  annars brukar vara själv när jag handlar och gör övriga ärenden på hemmaplan.

 

Måste ju tillägga att han var ganska så trött när jag gick hemifrån.

På förmiddagen var vi länge nere på Grimstafältet. Han racade som en tok. Ja han till o med voltade när han skulle bromsa in - snurrade ett helt varv och landade utslagen på rygg. Såg ganska förvånad ut - som om han tänkte: "Hur hamnade jag här matte?"

 

Efter racet gick vi en lång promenad runt hela Hässelby Slott och lite till ... han gick såå fiiint i kopplet, som om han aldrig gjort annat. Sötingen!

 

När jag kom hem och rasslade av mig jackan hörde jag ett litet, litet gny ... dörren var stängd in till köket. Men han låg kvar när jag kom in, såg lugn och trygg ut ... Stora lilla Qillen min <3

 

 

Allt för nu

Hej Tiden ...

(bilden hämtad från nätet, färgändrad av mig)

 

 

 

 

... vart tog du vägen?

 

 

Nyss var du ju här ... i överflöd ...

 

 

Allt för nu

"Sommarhuset" - Fredriksson

... ja, den boken har jag "hållit på med hela sommaren lång".

Ville verkligen läsa den - hade hört så många goda vitsord - men det var tvärstopp ändå.

Jag packade ner den när jag åkte iväg till S:t Anna skärgård, packade upp den när jag kom hem och packade ner den igen när jag åkte upp till Dalarna - men jag kom bara till sidan 17 - där var det tvärstopp.

Nu så här i efterhand så förstår jag varför - den var så otroligt berörande i mitt eget liv - det gjorde alldeles för ont.

Men NU när jag äntligen har läst ut den måste jag säga att den är mer än läsvärd - alltså läs den . Om det gör ont att läsa - läs ändå!

Allt för nu

Tävla och komma först ...

(bilden hämtat från nätet)

... har egentligen inte varit min grej.

Nu hittar jag på talar jag sanning. Det jag menar är att jag gärna tävlar med/mot mig själv.

Som när jag för en massa år sedan började powerwalka.

Då gick jag ett spår i Ursvik (finns kanske inte kvar nu längre när det står en massa nybyggda hus i det vackra naturreservatet?).

Nåväl jag gick 5 km-slingan med backar och krökar. Min starttid var 46 minuter. DÅ infann sig tävlingsmänniskan i mig.

Mitt mål varje gång jag var där i spåret - minst 3 ggr/vecka - var att få ner min personliga tid. Och det fick jag också ganska så snart. Kom ner i 45,05 min. Efter en massa vändor var jag nere i 43 minuter!

På det här viset gillar jag att tävla.

Men inte att tävla om en plats hos förlagen ... ändå har jag bara en sak i skallen - jag vill komma först. Konstigt va - jag som inte gillar att tävla mot andra utan bara mot mig själv.

Vad göra?

Ändra inställning kanske? Tänka att jag tävlar mot mig själv och inte en massa andra författarämnen.

Jo - så kanske jag måste tänka för att gå vidare. Slipa på manuset, byta ut orden, förfina och göra det bättre ... jaga efter att bli bättre och bättre.

Någon gång kommer jag att komma ner till 43 minuter också vad gäller manuset - inte bara i 5 km-slingan ... eller hur?

Allt för nu

Mina barnbarn är bortskämda ...

... fast det vet de inte om. De tar det för givet, för så har det alltid varit i deras liv.

De har haft tillgång till farfars ö under hela sina liv - so far ...

Kanske att det kommer att förändras pga en kusin till barnbarnens farfar.

Hon vill sälja bort "hela skiten" - i eget intresse (läs pengar) och har inte en tanke på att den delen av ön/gården varit i släktens ägo i flera hundra år ...

Inom mig gråter jag när en människa sätter så lite värde på arvet efter dem som levt och byggt upp den här tillvaron.

Tror inte  ens att mina barn förstår hur det här arvet "egentligen" kunde förvaltas och vara värt att slåss för.

På bilden är det mitt yngsta barnbarn Leah - hon som skulle kunna ärva denna underbara ö tillsammans med sina syskon och sin kusin - om inte girigheten rådde ....

Allt för nu

.

Spagetti ...

(bilden hämtad från nätet)

... med köttfärssås. Oh - det är så gott. Särskilt när det var flera månader sedan jag åt det senast.

Men idag gjorde jag ett undantag när min sonson var här. Han gillar för övrigt när spagettin är hel så att det går att rulla den på gaffeln till en stor boll. Där tycker vi lika han och jag!

Sonsonen lade också märke till att min valp "Qillen" inte riktigt får samma plusportion i sin mat såsom "Razz" fick när han levde. Alltså får inte "Qillen" någon naturell yoghurt på eller vid sidan av sin matportion. Kanske att han får det senare i livet. Vi får se.

Just nu mår "Qillen" iallafall väldigt mycket bättre på det nya f

Så underbart när hunden kommer nära, nära ...

... på ett sådant där speciellt sätt. När vovven vet och känner på sig att matte och han själv behöver komma varandra nära inpå skinnet.

När vovven och man själv kan pussas hur länge som helst (utan att han biter vilket han ALLTID gör annars!) Bara vara tätt intill och hunden knorrar i en underbar känsla och närhet.)

Det fick jag uppleva för första gången idag med valpen Qillen. Kan nog inte beskriva den känslan egentligen. Den är så STARK och så ÄKTA och så SANN.

Vill inte jämföra den känslan med annat som man kan uppleva när livet når en pik - det här är på en annan nivå.

Önskar att ALLA kunde få uppleva det här!

Allt för nu

Ansiktsmålningar ...

... kan verkligen se olika ut.

Den här fick min dotterdotter Ida på Cirkus Scott i helgen som var.

Hon önskade sig en drake och det var precis det hon fick också. Och mycket bra målad dessutom!

Häftigt värre tycker jag.

Allt för nu

.

Patrik Sjöberg - Det du inte såg ...

... har jag läst nu. Fantastiskt eftersom jag hade kommit av mig helt vad det gäller att läsa böcker!    Men jag fick ett bra tips här på bloggen att byta mot en annan genré. Så det gjorde jag. Good!

 

Vilken vinst det var vad gäller det personliga - inte för att lära mig något vad gäller mitt eget skrivande.

 

Näe - jag är så nöjd nu när jag har läst Patriks histora. Låter väl inte klokt men jag tyckte det var bra beskrivet - det han varit med om - stor sorg känner jag men också stor förståelse!

Som kuriosa kan jag också säga att det var bara på plussidan att läsa Patriks bok nu när OS har pågått. Jag har heeeela långa dagarna lyssnat på P4 och ibland kollat på TV-utsändningarna.

Och ikväll hade Patrik ett eget program på 3:an.

Måste bara säga att jag tycker att han är tuff som genomfört den här självbiografin!!!

Jag hittade endast 3 korrfel på alla dessa 412 sidor = BRA!

Om jag tycker att boken är läsvärd trots att man kan tycka både och det ena om Patrik så tycker jag att den är mer än läsvärd = alltså - läs den!

Yeh - läs den!

Allt för nu

 

Lindblomsgrön ...

... är en färg som jag verligen älskar.

Framförallt de små lindblomsgröna bollarna (blommorna).

I år är det senare blomning än andra år - kanske beroende på den regnrika och kalla sommaren?

I vilket fall som helst så vet de flesta här att lindar med blomning och allt spelar en stor roll i mitt manus som här kallas för "Trappan".

Lindar gör mig förövrigt lugn och väldigt glad.

 Är det så för dig också - eller kanske är det andra träd som påverkar dig ännu mera?

Allt för nu

Har firat och läst ...

... min älskade vovve "Hector" som härom dagen blev 10 år!

Han bor kvar i Dalarna och jag trodde aldrig i livet att han skulle överleva älskade "Razz" som bara blev 7 år.

Men nu är verkligheten sådan och jag gläds för varje dag som "Hector" har livskvalitet.

Han är fortfarande aktiv i skog och mark. Kör viltspår som en kung var och varannan dag. Där emellan blir det apport i tjärnarna runt omkring.

Så "dyktig" som bara "Hector"  kan vara. Pussgubben min!

Har läst och håller på att läsa boken som Patrik Sjöberg har skrivit - mycket intressant ...

återkommer om den ...

Allt för nu

Ibland blir man trött och konfunderad ...

... sa "Qillen" och somnade som en stock efter det att jag kommit hem från mina ärenden. I en timme fick han klara sig själv och det gick så fint. Bara lite gnäll i början för att testa om jag skulle smälta för det. Gjorde jag inte. När jag kom hem var tystanden lägrad, likväl som lugnet.

Den där anden som ligger mellan "Qillens" ben var en hit från allra första början. Han älskar den. Obeservera att anden har samma färger som vovven. Kul!

Det här fenomenet att matte syns både i spegeln och i verkligheten fortsätter att förundra den lille killen.

Ni missar väl inte hjärtat på "Qillens" rygg?

Allt för nu

Läsa böcker är ...

... bara så underbart ända tills det tar stopp en vacker dag.

Har plöjt igenom en hel del bra böcker under våren och försommaren. Men sedan blev det helt enkelt inte alls så underbart längre -  gick det bara inte att komma in i en endaste. Då pratar jag om sk säkra kort. Vad hjälper det när läslusten är utbytt mot redigeringslust?

Men nu är redigeringen avklarad ... så ... Inte hjälper det!

Så vad göra?

Vänta!

Hur gör du?

Allt för nu  

Lugn ...

... har äntligen lägrat sig här hemma. Puh! 

Valpen "Qillen" har varit hur stökig som helst under tiden jag redigerade mitt manus. Inte på grund av det jag sysslat med - nej - det har hängt ihop med att han haft en mjölktand som suttit på svaj samtidigt som den permaneta tanden har tryckt på och gjort ont.

Men idag så fick jag ett bra tag om mjölktanden och drog till. Ute! Bingo!

Dessutom har jag vid det senaste målet (18.00) höjt upp foderportionen. (Hungrigare hund har jag aldrig skådat och jag har haft några stycken!)

Äntligen stämde allt och nu är det lugnt - så skööönt ska ni veta!

Men Susanne Boll har haft det ännu värre med Barbie som spytt nästan hela natten - så jag är lindrigt drabbad. Valpen "Qillen" och jag fick sova ostört i drygt 8 timmar i natt igen. Det Ni!

Allt för nu

Målet är nu uppnått och ...

... klart!

Gick fortare än kvickt så här på sluttampen - vem trodde det mer än jag?

Jag pratar naturligtvis om redigeringen av manuset "Trappan" - vad annars!

Har varit målmedveten trots att valpen "Qillen" varit ganska så krävande idag. Han har ju sin utveckling med lösa tänder mm så det är inte så oväntat egentligen. Jag tar det med ro ändå. Tänk att han redan väger 14,5 kilo - va! Nu är det bara drygt tio kilo kvar innan han är fullvuxen.

Träffade min granne idag som har en Malle-tik redan och hon berättade att hon ska hämta en 8-veckorsvalp, en hane, på måndag - så då blir säkert "Qillen" och "Bozze" valpkompisar ett bra tag framöver - iallafall tills de blir könsmogna. I bästa fall för tid och evighet. Vi får se.

Allt för nu