Att läsa en bild ...

... kan vara hur spännande som helst. Bakgrunden till de här berättande bilderna är att ljuset var så starkt att mina ögon tårades. Vinden virvlade runt och jag bländades mycket - i verkligheten såg jag knappt vad jag fotade förutom att det fanns isformationer där förstås.

Allra först tänkte jag strunta i att fota alls, tyckte det var meningslöst men något "tvingade" mig ändå att ta flera bilder på samma motiv. När jag kom hem och såg i datorn vad som fanns i bilderna så rös jag.

I den översta bilden här ovan skönjas i mitten till vänster en slags långsmal figur som nästan ser skrämmande ut ...

Inne i det andra fotot har figuren fått något rundare former. Vad kan det vara?

Här i den tredje bilden ser jag ett tydligt öga, en nos och ett öra ovanför en långsmal hals med ett vitt bröst inunder. Dessutom ser jag framben, ett bakben och en lite rundad kropp.

Kan du se det jag ser?

Det går att klicka på bilderna så blir de större.

Jag känner vördnad över ett sådant här fruset ögonblick i naturens skådespel. Jag blir lycklig av att det går att avbilda med ett enda klick.

Det kan behövas en viss fantasi att läsa en bild men om man gör det, kan det bli hur spännande som helst, eller?

Allt för nu

Världen är liten, så liten Susanne Boll ...

... som skrivit boken MORGONGÅVAN. Det är förunderligt hur vägar kan korsas på flera än ett sätt.

För det första så har jag rört mig otroligt mycket i Morgongåvans beskrivna miljö på alla de ställen som karaktärerna rör sig på. Jag flyttade från Kungsholmen för några år sedan, min exmake bor fortfarande kvar i samma lägenhet.

För mig var miljön alltså kristallklar och tydlig, jag såg allt som på film - även det som skrevs om Vasastan eftersom jag dessutom är infödd Stockholmare.

Bokens intrig upplevde jag som tydlig och klar. Lätt att följa, med tanke på att varje karaktär hade sitt eget kapitel med sitt eget namn under. Det är en balansgång att ge mig som läsare lagom mycket information så att jag hänger med och känner mig smart.

Till en början var det kanske en smal spång att balansera på, men ju längre in i handlingen så blev det en ganska bred planka att gå på utan risk att ramla ner. Mer om det senare i inlägget här.

Språket var inte svårt på något sätt, rent av tilltalande. Ville gärna läsa vidare, helst läsa ut den på en gång. Nu är jag ingen snabbläsare - men jag läste ändå ut den på kort tid. Bra!

Upplägget tyckte jag mycket om, själva storyn och karaktärernas namn också. Ett plus för de ibland insprängda korta meningarna.

Titeln - nja, jag hade köpt den tidigare om jag kollat vad andra bloggare tyckt och sagt om den. Jag uppfattade titeln MORGONGÅVAN som en titel som drog åt det romantiska hållet och en bok i den genren kommer sist på min läslista.

Jag borde ha läst baksidetexten! Där ser man hur viktig den är - om jag läst på baksidan, ja då hade jag köpt den direkt.

Eftersom jag på Ann Ljungbergs Skrivarmingel (12 januari i år) personligen hörde Susanne berätta om boken så tvekade jag däremot inte en enda sekund att köpa och läsa den.

Jag är ingen recensent, men skriver själv så kanske är det därför jag lagt märke till någon småsak som jag vill nämna. Men inte för att låta negativ - inte alls, så får man inte ta det.

Jag hade önskat att intrigen skulle ha spretat lite mer än den gjorde, jag uppfattade den som en anings för tillrättalagd. Nu vill jag inte berätta handligen eller ta något exempel eftersom jag inte vill förstöra för någon som inte läst boken ännu.

Om jag säger så här: Hela boken igenom fick jag utan överraskning en höger - och en vänsterhandske. Oh, om jag då och då hade fått prova mig fram med två högerhandskar istället, leta lite efter den vänstra ett tag.

Men de handskar jag fick var ändå väldigt sköna och mjuka inte tu tal om det.

Nu när jag ändå är igång med "petet" - så finns det många, många 'började' och 'medan' och jag är övertygad om att Susanne's nästa bok är rensad från de upprepningarna. Jag ser sådana ord som jag själv ofta använder och ändrat på i mitt manus. Hade 22 'började' i mitt råmanus, men efter att jag gjort Words genomsökning är de nu minimerade till två stycken av 67 800 ord. 'Plötsligt' är också ett sådant där nono-ord - jag har inte ett enda plötsligt såg jag när jag kollade. Man lär sig.

Ett stort plus var att jag ända till sista sidan var engagerad och jag blev mycket berörd, vilket jag uppfattar som positivt. Trodde inte att jag skulle gråta - men det gjorde jag, yeh! Jag kommer aldrig att glömma den - den är levande för mig.

En väldigt bra debutbok - ingen tvekan om det! LÄS DEN!!!

From februari 2012 (snart alltså) finns den som e-bok för försäljning på HOI Förlag - House of Independents (http://hoi.se)

Hänvisar också till http://www.susanneboll.se

... för det andra - det där med att världen är så liten ... jag brukar varje dag hänvisa på Facebook om mina inlägg här på bloggen.

Efter att jag skrivit på bloggen om att jag träffat Susanne Boll IRL på Anns mingel och köpt boken Morgongåvan så kom det en kommentar på FB från en av mina vänner som inte alls finns där på grund av mitt skrivarintresse. Nejdå, hon finns där eftersom vi är mycket nära vänner sedan många år ...

Till saken, min vän skrev:

"Henne (Susanne) känner jag genom mitt barn och hennes barn ... vi bor inte så långt från varandra ... !"

Förunderligt kan man utan tvekan säga - världen är verkligen liten, så liten - iallafall för oss tre!

Allt för nu

Skrivarträff i ljuvliga Stockholm ...

... igår (lördag) - då samlades ett gäng från sommarens Skrivarsafari på ett alldeles speciellt ställe och utförde olika skrivuppgifter. Vi värmde upp med att ta en mening från boken "365 BÖRJOR". Det blev både glada skratt, tillrop och allvar när vi sedan läste upp för varandra det vi skrivit. Vi skrev på tid.

Nästa uppgift blev att spåna och hitta på. Vi tittade oss runt på det ställe vi var och hittade på olika karaktärer - ex.

"Vaniljsåskillen" Micke, 27, fd kriminell, numera nyanställd och ambitiös på arbetsplatsen samt gay.

Saga, 61 kassabiträde, grå knut, glasögon och gift sedan 5 år med chefen och ägaren Torsten, 65,5.

Betty, 35, kallskänka.

Huttande Angela, 48, stamgäst.

Något som var nytt på det här stället tog vi med också och det blev en scen - ja, en sådan man uppträder på med mörkröd sammetsridå alltså.

Sedan var det bara att skriva fritt med det här som bakgrund i 30 minuter.

- Det blev ännu mera skratt under uppläsningarna och en del som man rös av för att det var så otroligt fint skrivet och gestaltat.

Vi åt också en massa smarriga saker: Räkmackor, köttbullsmackor, bakade potatisar och tog fikapaus med äppelpaj, choklad beskvi och annat mums.

Här sitter StenO - vi kallar honom så - och använder sin penna. Det blev många trevliga ord.

Lisa var allert och hängde på när vi spånade fram karaktärerna. A ritade och skrev ner "baklandet" åt oss.

Anna - hon skrev så roligt så vi kved sedan när hon läste upp det. Så härlig hon är!

Jag själv fick bara vara med på en halv bild - det kan ju bli för mycket annars, eller hur?

Nästa Skrivar(safari)träff beräknas i mars, datum ej spikat ännu.

Vi diskuterade också om att försöka göra en större grej längre fram med flera deltagare - som att hyra in oss på någon båt, slott eller vad nu någon kan komma med förslag på ...

Vi har varit en trogen liten skara på 5 - 6 st de senaste träffarna - men hoppas på att de övriga i safarigänget ska kunna närvara - vi längtar efter Er alla ... häng på!

Allt för nu

Motiveringen gjorde mig rörd ...

... ja nu när du själv har läst den så förstår du väl? Utan överdrift kan jag väl säga att min dag blivit förgylld av den här fina gesten.

Motiveringen har jag fått av Nina som har bloggen: http://ninasskrivarlya.blogspot.com och den hängde ihop med den här underbara ONE LOVELY BLOG AWARD.

TACK goaste Nina för att du tänkte på mig, din motivering gjorde mig både lycklig och ödmjuk.

Det här med bloggvärlden är ett fantastiskt fenomen som ger livet en extra krydda.

I min tur vill jag gärna dela med mig av den här awarden eftersom det alltid är speciellt att få en sådan. Det är lyckligare att ge än att få, sägs det och jag håller med helt och fullt. Dem jag skickar den till är:

Helena (http://frndrad-frvandlad-frdlad.blogspot.com): För ljuset du sprider i blogsfären, de fina eftertänksamma inläggen och de varma och empatiska kommentarer du själv gör här hos mig.

Eva-mångmamma (http://hemsktmycketbarn.blogspot.com): För att du är en fantastisk människa som knepar och knåpar med det mesta och får ihop det på något för mig okänt sätt.

Monika (http://monikahaagg.blogspot.com): För att du på alla sätt verkar så levande och för att du så generöst delar med dig av dina tankar och planer både genom böckernas, musikens och naturens underbara värld.

Anneli (http://tryingtofollowmydreams.blogspot.com): För att du är den du är i min värld och för att du är nära genom cyberspace fastän att du är så långt borta geografiskt sätt. Det går inte en enda dag utan att jag kikar in hos dig för att få ta del av det du så oreserverat bjuder på. Jag vet att det är många, många som läser din blogg - men det känns ändå som om det är till mig.

Det finns massor av bloggar som på alla sätt är förtjänta av den här awarden - men "less is more" och jag har en förhoppning om att de som jag har skickat till i sin tur kommer att skicka den vidare. Det blir ringar på vattnet ...

TACK ännu en gång Nina för det vackra du skickade och sa!

Allt för nu

Min vinst ... har kommit!

Den anlände genom brevinkastet i ett silvergrått kuvert. Avsändare: Raraste Anneli på bloggen http://tryingtofollowmydreams.blogspot.com. Mitt hjärta dunkade av förväntan och längtan.

Det låg mer inuti än självaste vinstarmbandet inslaget så fint. Titta här bara, det är dukat till fest!

Egentligen tål jag inte choklad (migrän) men vad tusan - är det fest så är det! Mums - försökte suga långsamt, men glupsk som jag är på dylika ting försvann den fort. Åhh, så gott det var!

Som av en händelse råkade jag ha ett par örhängen liggande sedan många år som passade utmärkt till det vackra armbandet. Är det verkligen en tillfällighet? Det tror inte jag - tror att det var meningen att vinsten skulle komma just till mig.

Åh Anneli - jag gillar inte alls armbandet - jag ÄLSKAR det!!!

TACK ännu en gång för att du gjorde den här utlottningen och att turen var på min sida!

Allt för nu

Kärlek/Makt, Kärleksmakt ... egen skrivtid ...

... det går ypperligt att leka med de här ordens innebörd. Ofta är förhållandet mellan Kärleken & Makten dikotomiskt. Om det verkligen uppfattas som ett motsatsförhållande är frågan: "Vad innebär det?"

Utan att krångla till det för mycket går det förstås bra att ta ett exempel, så är det upp till var och en sedan att avgöra vilket som passar.

Exempel:

Du sitter i det lilla matrummet där du ordnat din egen skrivplats, du har en deadline och alltså massor att skriva.

Genom hallen, som är lång, hör du att maken/partnen/kärestan sätter på tv:n där borta i vardagsrummet. Du kan inte se in dit. Ljudet är först ganska lågt sedan höjs det. Skönt då har han något intressant att titta på, du behöver inte ha dåligt samvete tänker du. Du åker in i din skrivbubbla, trivs med att vara där och flyta omkring bland orden.

Du hör någon ropa. Försöker ignorera, bli kvar i bubblan. Vill desperat vara där utan störningar. Kollar på klockan, du har suttit för dig själv i det lilla matrummet i en kvart. Rösten som ropar blir högre:

"När är du klar med det där?"

Det blir ett litet, litet hål i bubblan. "Inte ännu på ett bra tag - det här tar tid."

"Men kom får du se, det är ett cykellopp i Frankrike - jätteintressant. Du MÅSTE bara se det här!"

Bubblan får ett större hål, så stort att det går att köra in en långtradare med två släp.

"Inte nu ..." Du motar ut långtradaren, lappar igen hålet.

"Du vill alltså inte vara med mig?" Ljudet sänks. En paus. Han väntar på svar.

Den jävla långradaren tjuter med sitt signalhorn, vill med full fart köra in i bubblan igen. Du håller emot.

"Du älskar mig inte - jag förstår det eftersom du inte vill vara bredvid mig här i soffan."

Bubblan spricker - plopp!

"Om du vill vara nära mig så kan du väl komma hit till matrummet, sitta här under tiden jag skriver. Du vet ju hur mycket jag älskar dig - säg?"

Ljudet höjs, tv-speakern Jakob Hårds röst låter högt i dina öron ... du och orden sitter kvar i matrummet utan bubbla.

Kärleksmakt? Från vems sida. Dikotomi - kanske? Hur ser du på det hela? Och vad skulle du göra åt saken?

Allt för nu

Att bry oss om varandra ...

... är lätt att göra om det inte kostar för mycket. Om vi har/tar oss tid. 24 timmar. Lika för alla. En del prioriterar hårt, andra slipper det beroende på omständigheter. Mycket beror på var i livet man befinner sig.

Jag är i en annan del än vad jag tidigare befann mig i - tidigare.

Vad vill jag säga?

Att jag tog mig tid att ringa upp en av de bloggerskor som tidigare varit flitig och skrivit mängder med inlägg men som nu varit tyst under ett bra tag.

Jag ville utbyta några tankar, höra hur det är nu, berätta att jag saknar och att jag bryr mig om.

Hon blev glad att jag ringde fastän att jag störde henne i det hon höll på med. Hon tog sig tid! Vi pratade en god stund, skojade och pratade om allt möjligt. Mycket om att skriva böcker och att läsa dem. Fick ett boktips - ska kolla upp det.

Jag frågade om det var okej för mig att skriva här på bloggen att vi pratat idag, jag vet att det inte bara är jag som tänker på henne - ofta.

"Visst, sa hon - men inga detaljer, speciellt inte om mitt ev. hälsotillstånd."

Jag svarade: "Inga problem, jag hör ju hur bra du mår Maria (Engelwinge)."

Mitt 24-timmarsdygn är fortfarande lika långt/kort - men mycket mer innehållsrikt än innan jag tog mig för att bry mig om en medmänniska som berört mig - mycket.

Allt för nu

Jag har vunnit!!!

Och jag ser det som en dyrbar gåva att jag fick vara med i utlottningen när Annelis blogg (http://tryingtofollowmydreams.blogspot.com) fyllde 2 år.

Jag började naturligtvis (för så gör man väl?) - att gråta för att jag blev så rörd och glad.

Det här SWAROVSKI-armbandet kommer jag bära med stor glädje och stolthet.

Så snart jag får tillfälle kommer jag att berätta hur det gick till när jag fick vara med i utlottningen av armbandet och att det var just jag som blev den lyckliga vinnaren:-)

Tack raraste och sötaste Anneli för gåvan - du kommer vara och är (ändå) alltid i mina tankar:)

Hur ska jag nu avsluta den här glädjestunden? Som alltid annars för enkelhetens skull kanske:

Allt för nu

Utmaningslista ... även hos mig ...

... och den har jag fått från Anneli (http://tryingtofollowmydreams.blogspot.com) så nu är det bara att sätta igång:

1. VAD GJORDE DU FÖR 10 ÅR SEDAN:

2001 var ett fruktansvärt år i vår familj men också i världen. Så 2002 blev ett nydanande år, ett år som gjorde skillnad. Fastighetsannonser lästes. Åkte från Stockholm där jag och maken alltid hade bott, till Dalarna - inte som turist alltså. Gick på visningar. Fixade snabbt som ögat ett banklån. Skrev kontrakt. Huset var på 160 kvm. Tog med mig mamma som fick två rum, eget badrum, stort förråd, egen uteplats mm. Packade ner hela hemmet, inte ett frimärke skulle lämnas kvar. ALLT skulle vara med på ett enda flyttlass. Done!

2. VAD GJORDE DU FÖR 1 ÅR SEDAN?

Njöt av att jag just skickat in mitt första manus till förlag. - Väntade på att bli publicerad (jo, det är säkert!) - Fick också någon refusering (va?) - Gladdes enormt åt att jag alldeles själv kunde fixa till en blogg och överöstes av gensvaret därute i Blogglandia. - Tillät mig att känna efter hur jag mådde (dåligt!) - Gick till läkaren och fick veta att jag var väldigt sjuk, b la var det sköldkörteln som löpte amok, hade medicinerat sedan 1988, men nu spårade allting ur och så var det D-vitaminbrist som var mycket allvarligare än jag någonsin kunnat tro (allt är i balans nu!:-) Började på ett nytt manus som jag skickade till lektör - idag.

3. FEM SNACKS DU GILLAR:

Nötter. - Morötter - och gurkstavar med dip av yoghurt, salt och mynta. - Brieost på sked med valnöt och honung. - Russin. - Saltlakris - gärna till ett glas vitt vin (Sant!)

4. FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:

Du gamla du fria. - Den blomstertid nu kommer. - Luciasången. - Nästan hela Stilla Natt. -Nu tar vi den (nubbevisa).

5. FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU VAR MILJONÄR:

Se till att mina barn och barnbarn fick allt de skulle behöva. - Köpa ut den "kusin" som hotar med att sälja ut mina barns dyrbara och ursprungliga arvegård på en ö i S:t Anna skärgård. - Skaffa en miljon fadderbarn - minst. - Ge en stor summa pengar till hund - och kattstallet. - Köpa en SAAB och en korthårig Collie (oj - det blev visst 6 saker!)

6. FEM DÅLIGA VANOR:

Tror alltid att jag inte har några dålig vanor:-) - Läser bloggar istället för att skriva vidare på det aktuella manuset (ändå har det blivit åtminstone 2 st! Hur det nu gick till?). - Tror att blommorna ska växa utan att de får vatten. - Inte diskar på en gång. - Optimist i alla lägen - tror att allt ska fixa sig (kanske det gör också?!)

7. FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:

Pussa på/leka med barnbarnen. - Skriva. - Promenera. - Läsa. - Att ändra uppfattning om någon som jag först har tyckt illa om - superduper härligt, började med det när jag var 18 år:-)

8. KLÄDER SOM DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I ELLER KÖPA:

Glansig täckjacka. - Glittrig top utan axelband. - Överdel som slutar över navelhöjd. - Just nu som utbudet ser ut på KappAhl - inte en enda klädtrasa. - Gudrun Sjödénkläder - fastän jag älskar hennes färger och strukturer - men jag har provat många, många plagg, de får mig att se ut som om jag väger mer än 15 kilo än vad jag gör i verkligheten. Synd!

9. FEM FAVORITLEKSAKER:

Datorn. - iPhoenen. - Cykeln. - Snorkel & Simfötter. - Vattenskidor (men dem har jag inte kunnat använda på ca 25 år - men jag vill, vill ...)

10. 10 PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UTMANINGEN:

Så många fler än tio skulle jag vilja se göra den här utmaningen - men jag tycker att det ska vara valfritt. Vem som helst som känner sig manad kan väl haka på - nu eller längre fram när det passar.

Tack Anneli för att du skickade vidare till mig:-)

Allt för nu

Yeh ... det kunde hända ...

... för jag kunde inte hålla mig längre!

Igår kväll skulle jag bara ligga på soffan, sa jag. MEN så blev det inte alls.

Jag har ju den senaste veckan hållit emot, lagt locket på vad gäller det förra manuset (1:a) - men idén om att skriva om manuset på ett nytt sätt har pockat på och igår kunde jag inte stå emot längre.

Det har rumlat runt en massa tankar och strukturen har sakta tagit form - så jag var bara tvungen att se med egna ögon hur det skulle se ut i ett nytt dokument - med breda marginaler.

Jag kommer hädanefter kalla manuset för "HÄNDA" för enkelhetens skull och jag antar att jag kommer att få orsak att längre fram få göra flera inlägg här på Skrivarvisioner om det.

Hela 14 sidor blev klara igår. Yeh ... så roligt, så bra! Nöjd & Glad!

Allt för nu

Ehh .. berättarperspektiv ...

... kan man tala mycket om och länge. Men ... tja - vi tar det en annan gång. I kväll ska jag bara slappa på soffan.

Jo - bara som en liten parentes - jag skriver i första person efter att jag testat mig fram. Hur det blir i mitt tredje manus, ja - det vet´i sjutton?

I vilket perspektiv skriver du? Eller rättare - vilket föredrar du?

Allt för nu

Skriva har sin tid och ...

... så ska det vara. För mig är det ändå en ständig balansgång, jag är inte sedan tidigare van vid att lägga en stor del av min tid på mig själv och det som jag personligen brinner för - men som jag nu gör.

När jag sitter här vid datorn och härjar fritt bland orden pickar det dåliga samvetet ständigt på mitt hjärtas dörr. Inte bankar, men pickar ihärdigt.

Den här veckan har jag dock legat på plus eftersom manuset i princip är färdigt att skickas iväg till lektören. Istället för att lyssna på de ny(gamla) ideérna som pockar på att få komma in i ett nytt dokument har jag lagt locket på några dagar. Jag har valt att prioritera det som är det viktigaste av allt:

Jag har redan nämnt i ett annat inlägg att jag var hos min dotters familj häromkvällen och i eftermiddags tog jag tillfället i akt att besöka min sons familj eftersom sonen var ledig idag.

Både min dotterdotter Ida och min sondotter Leah har nu hunnit bli 3 1/2 år - det skiljer bara 6 dagar på dem. Vilket i deras fall innebär att de vill bjuda sin mormor resp. farmor (mig) på sin låtsasmat som de lagar vid sina små leksaksspisar.

Hos Ida fick jag tygpannkakor med sås gjord av knappar och hos Leah fick jag plastägg med ketchup och hett te som jag fick blåsa på innan det gick att dricka. Det räckte förstås inte med en enda portion - nej, rätterna lastades på plast- och porslinstallrikar ett tjugotal gånger. Jag blev mätt!

Båda flickorna var också väldigt noga med att deras dockor fick samma mat som jag. Idas docka heter Maja och Leahs heter Bäbis.

Det är intressant det här med olika kön på barnbarnen - för jag har aldrig blivit bjuden på låstasmat av sonsonen John, inte heller av Robin. Däremot har jag blivit tilldelad olika bilmärken som ska stå på särskilda platser i trägaraget:-)

Kan man ha det så mycket bättre än vad jag har det - jag både skriver och har en underbar familj i mina barn och barnbarn?!

Allt för nu

Äntligen funnit BLOMMAN OCH FJÄRILEN

Vilken lycka! Vilken otrolig lycka det är för mig att jag hittat det jag sökt sedan min barndom/ungdom.

Jag har i "alla år" frågat olika människor om de känner till en visa som heter: "BLOMMAN OCH FJÄRILEN" - ingen kände till den.

Jag har vad jag själv känner till aldrig hört den på skiva utan bara sjungit med min älskade styvfar och min mamma när de spelat och sjungit den. I vår familj var det förr en vanlig företeelse.

Senaste gången jag hörde den var i början på 1990-talet - min styvfar dog i galopperande cancer och därmed även alla visor.

Du kan tro att tårarna strilade nedför mina kinder när jag alldeles nyss hittade den på Youtube - inte för att jag blev ledsen utan för att jag blev lyckligast av alla lyckliga!

Ta dig mer än gärna tid för att lyssna på den - det är "Blomman och fjärilen" värd. Den är sorglig och tänkvärd och numera odödlig iallafall för mig.

Det måste ha blivit något fel - det finns ingen klickbar bild här uppe. Nåja - det går ju att googla för den som är intresserad.

Allt för nu

Fröjd ...

... är det för mig att förbereda och laga hälsosam mat - som gärna räcker i flera dagar så att jag kan ägna mig åt skrivandet utan för långa avbrott. Kanske att någon blir inspirerad? Överst: Steg 1 som ska bli min special "Soppegryta"

Steg 2 - fräser rotfrukterna i god olivolja och kokar sedan i så pass lite vatten att det bara täcker i ca 20 min, med lagerblad men utan salt och ev. kryddor.

Steg 3 - häller på en burk krossade tomater, vatten, Thai sweetchilisås, salt, vit balsamvinäger, sockerärtor och stora vita bönor. Kokar upp.

Steg 4 - efter uppkok lägger jag i 400 g fisk överst som är förkryddad med salt, peppar, chili och rivet citronskal. Låt sjuda i ca 5 minuter. Klart!

Steg 5 - häller upp i en stor djup sopptallrik och njuter riktigt grundligt sedan.

Efter att jag gjorde den här jätteransonen och åt en stor portion - i måndags kväll, så vaknade jag på tisdagsmorgonen pigg och glad - och sedan åt jag en tallrik till lunchen ... kunde inte hålla mig till middagen. Det var tur det för jag åt inte hemma på kvällen utan hamnade oförberett hos min dotter, svärson och dotterdotter och de bjöd på Indisk supergod mat & ett glas rött. Så härligt!

Allt för nu

Färre ord ...

... kvar nu när jag petat i manuset - kanske bäst att jag bjuder på en bild med några av dem innan de försvinner nästa gång dokumentet öppnas. Varsågoda!

Undrar om just de här orden kommer finnas kvar den dag boken blir publicerad? Det återstår att se den dagen när du och jag håller den i vår hand - på riktigt.

Allt för nu

Skrivvila + annan aktivitet ...

... blev det denna dag.

Var och handlade drygt 3 kg äpplen, 2,5 kg grapefrukt, annan frukt och mat så att jag klarar mig någon vecka eller mer. Jag är en riktig fruktoman.

Konstigt nog så ser det ändå inte ut att vara så mycket på fatet - kanske beror på att själva fruktfatet i sig är väldigt stort?

Man kan ju fråga sig hur jag fick hem frukten och all annan mat? Jo jag är en riktig sådan där kärring med barnvagn jag. Men, men jag försöker att dölja det kärringaktiga genom att klä mig vettigt, sminka mig lagom och le så där lite avmätt men vänligt mot andra kunder och butikspersonal - om jag måste. Helst vill jag ju inte att andra ska stå axel mot axel och viska till varandra: "Kolla nu kommer barnvagnstanten igen - hon brukar lasta på så mycket att man inte tror att hon ska kunna ta sig härifrån."

Om de nu stod där och viskade fick de iallafall långnäsa när jag packade så fint, log och med ryggen rak (ja, jag kan inget annat - jag är ju steloperarad!) - sköt vagnen framför mig med mina svarta skinnhandskar o dito nya skinnskor utan att stånka av bördan.

Just nu - precis nu tittar jag i verkligheten på samma "stileben" som det är på bilden här.

Varje dag sedan min älskade Razz dog tänder jag det här ljuset till minne av vår speciella vänskap. Inte för att jag behöver påminna mig utan mer av respekt för att just jag fick förmånen att bli hans bästa vän och han min. På fotot är han bara 8 veckor och tre dagar gammal.

Han fattas mig varje mikrosekund, varje andetag, i varje tår - dvs ständigt ... och så kommer det att förbli i mitt hjärta så länge jag lever.

Oavsett skrivvila eller ej så försöker jag äta massor med frukt och andra nyttigheter så att jag kan hålla mig frisk. Det är hälsan som är målet med (skrov)målet.

Allt för nu

Dokumentet klart igen o ljuset kommer ...

... vare sig vi tror att det dröjer eller inte.

Dokumentet är färdigmonterat i det skick det ska vara när jag skickar iväg det till lektören. Även om jag fick en vecka till på mig innan det ska swischas i väg genom cyberspace. Nåja - något litet till kan jag väl hitta som behöver petas i om jag gör en extra kontroll under lupp.

I mitt sovrum som vetter mot öster tränger sig ljuset in bakom gardinen nu om morgnarna. Hoppfullt, eller hur?

Här en detaljbild på min sovrumsgardin som har ett otroligt välarbetat mönster. Gardinen hittade jag i en butik strax norr om Borlänge för en del år sedan och blev handlöst förälskad. "Den ska jag ha!", sa jag utan att tveka mer än när den skulle betalas. Eh ... hm ... den blev min iallafall. Har aldrig ångrat mig.

Blir lycklig varje dag när jag slår upp mina blå som möter blomsterängen på väggen och det vackra handarbetet med glimrande paljetter och stenar på gardinen.

Allt för nu

Skrivarmingel ... även jag ...

... var med på den mysiga tillställningen som Ann Ljungberg anordnade igår kväll. AC Collin började med att berätta att hon tagit av sig om fötterna vilket förstärkte den behagliga stämningen.

Varg Gyllander höjde skrattnivån i lokalen på Söder.

Jag stiftade en ny bekantskap med deckarförfattaren Ingrid Boström och det visade sig att vi hade en del geografiska gemensamma, nära beröringspunkter. Kändes otroligt tyckte vi båda två.

I minglet träffade jag på en tidigare bekant, ingen mindre än min rektor från Sundbybergs FHS/Skrivarlinjen - Åke Sandahl, som förövrigt slutade där för något halvår sedan.

Det var kul att se Pernilla Alm (på bilden) och Simona Ahrnstedt i verkliga livet. Simona och jag kom i samtal om en gemensam vän och om katter förstås.

Susanne Boll berättade om sin bok MORGONGÅVAN - hur det varit på vägen till egenutgivning.

Jag passsade på att köpa ett signerat exemplar eftersom jag inte läst boken. Tack rara Susanne!

Och tack Ann Ljungberg för att du ordnade denna trivsamma stund för oss alla!

De senaste dagarna har jag - sammanlagt fått skörda inte mindre än tre "Liebster Blogaward". Tack käraste bloggvänner för er generositet.

Allt för nu

Redigering/check/ läkarbesök/check o nya foton = check!

Redigerade i manuset på förmiddagen så nu återstår bara 45 sidor. Glad för det. Eftersom vädret visade sig från sin bästa sida för årstiden även den här dagen, skippade jag kommunala medel och tog en promenad till läkaren.

När jag såg de vackra isformationerna funderade jag ett mikroskopiskt ögonblick på om jag skulle komma försent om jag stannade upp för att ta ett par bilder. Doktorn kan vänta, resonerade jag och pillade upp iPhonen ur fickan.

Det jag föll för i första hand var dels formen men det häftigaste var ändå de underbara färgkontasterna - det röda i grenen och den gröna lilla mosstuvan som kan skönjas i höger överkant mot de isiga tapparna.

I "Isbergets mun" fanns det långa tänder. Berget är förövrigt oansenligt som ingen egentligen lägger märke till i vanliga fall - utom jag då kanske?

Hos läkaren fick jag veta hur jag mår och ska höja tillbaka Levaxindosen där jag låg tidigare.

Dessutom skrev han genast en remiss och skickade mig på röntgen tvärs över gatan. Det är min vänsteraxel som dummar sig lite grann. Fy på den!

Kanske att min röntgenbild blir lika vacker som den här ovan med de sirliga iskristallerna.

I verkligeheten - hann tyvärr inte filma - så åkte det stora bubblor under istäcket, lika stora som enkronor ungefär - de rörde sig långsamt över bergskanten. Urläckert, skulle velat stå där en hel timme för att se på skådespelet. Men som sagt, doktorn kan ju inte vänta hur länge som helst.

För övrigt kom jag förstås i tid.

Skrivit inlägg i bloggen = check! Klar för den här dagen med gott innehåll.

Allt för nu

Skönt för ögat och sinnet ...

... är för mig lika nödvändigt att uppleva som att andas och utan allt det där blir det inget skrivet heller. Jag tog en nästan två timmars promenad ner till Mälaren i det speciella ljus som fanns här i dag på eftermiddagen. Det är fortfarande öppet vatten och svanen var så villig att posera undertiden hans partner sov med huvudet under vingen (hon kom dock inte med på bilden). Det är alltid svårt att ta bra bilder i motljus - ser ut som det är sen kväll men det är klockan 13.50.

Jag hittade, inte så långt från svanparet - en av naturen skapad isskulptur. Samtidigt som det finns en gracil skönhet upplever jag den också som ett ismonster på väg upp ur djupet för att slingra sig om mina ben. Huuhuu ... Vad tycker du?

På vägen hem tog jag en sväng in på ICA och köpte ett sexpack ägg för bara en tia. Tonfisk och övrigt fanns i skåpet hemma redan. Blev en smaskig (vardags) tonfisksallad och till den en god dressing med fransk senap.

Den här dagen har varit som en total kontrast till de andra två dagarna före den här. Då bytte jag bara morgonrockar. En naturvit i sängen och en rosa i soffan. Inte sjuk alltså. Nejdå - jag har plöjt igenom mitt manus med högläsning. Blev klar under den mycket sena kvällen igår.

Nu har jag börjat föra in ändringarna i manuset ("Trappan") och har bara knappt nittio sidor kvar.

Men det är också skönt för ögat och sinnet att se mitt manus bli klart för att snart skickas till lektör.

Allt för nu

Liebster Award

... smög in så där lite oförbemärkt ... här är den ändå och jag har fått den av käraste Anneli (http://tryingtofollowmydreams.blogspot.com)

• Liebster betyder ju käraste på tyska
• Det är meningen att man ska skicka den vidare till 5 andra bloggar som har färre än 200 läsare - ska försöka med det
• Så klart ska man tacka den man fått den av

Annelis motivation för att skicka Liebster Awarden till mig lät så här:

Skrivarvisioner som är min följeslagare i min skrivande värld. Vi följs åt och stöttar, uppmuntrar och hjälper så gott vi kan.

Tack Liebster Anneli för att du tänkte på mig och att du är min trogne vapendragare. Till de här skrivande bloggarna vill jag skicka den här uppmuntrande awarden till:

http://ninasskrivarlya.blogspot.com som är en riktig kämpe på så många vis och som delar min passion för orden.

http://sogniemenzogne.blogspot.com för att hon kan behöva lite uppmuntran i drömmarna, lögnerna och bokmanusskrivandet.

http://hemsktmycketbarn.blogspot.com så uppfinningsrik och passionerad som läser, skriver, snyter, syr och allt annat som behövs.

http://frndrad-frvandlad-frdlad.blogspot.com tjohooo - målmedvetna Helena som ska ge ut sin bok så att vi alla ska få läsa.

http://thewritefulblog.blogspot.com oj - Katarina nu blir det visst två till dig. Det får väl gå för en gångs skull.

Det här var ett axplock av de fantastiska bloggar jag brukar följa - skicka vidare nu ...

Allt för nu

Brevskatt - bildbevis ...

... och alla stämplar gjordes 1947. Det var efter andra världskriget som korrespondensen skedde.

Min pappa hade utlandstjänst genom Rädda Barnen. Han körde genom det tidigare så krigshärjade Europa som nu började resa sig ur ruinerna - men det han i första hand arbetade med var att se till att barnen i Ungern och delvis i Rumänien överlevde svälten. I Rumänien var det värst, där låg det ihjälsvultna människor - både barn och vuxna överallt på gatorna, berättade han.

I just det här brevet hälsar han till min mormor, morfar och farbror, även till kompisar.

Min pappa var verkligen kär i mamma - vet inte hur många gånger, breven igenom - som han skriver "Min egen Älskling" och "Älskling" - bara på den här lilla snutten ser jag det åtminstone två gånger. Söta pappa!

Här skriver han också adressen som mamma kunde skriva till. Jag tog mig för att googla den.

Den kom upp direkt - jag rös och rös ... Så häftigt.

Kanske sätter in någon bild på mina föräldrar - så som de såg ut det där året 1947 - om det kan vara av intresse?

Allt för nu

Här också ...

... skulle man kunna tro att julen håller på att städas ut. Det var inte min tanke - inte idag. Men det verkar vara som om julpryttlarna vill städa ut sig själva ...

Nu är det inte första gången som staken rasar ner i golvet. Det är tredje gången gillt. Första gången hade jag själv ner den, det var före tredje advent.

Andra gången var det min dotterdotter som sov över här i mellandagarna och som förskräckt fick tröstas efter att hon puttat ned den. Det smällde så högt när metallen och alla glasknappar slog i parketten ... stackars Idaliten. Jag sa att det inte var någon stor olycka bara hon själv var hel och det var hon.

Och idag var det min tur ... så nu ska den väl inte ställas fram igen förrän om en massa månader. Tror jag får byta plats då när den dagen kommer - något stadigare ställe än vitrinskåpet. Borde ju lära mig något av misstagen, eller?

Allt för nu & Kramar till er