Tjoolahoppsan!

Ja något vackert att titta på behöver vi alla - håll tillgodo ... tills det kommer ett nytt inlägg med dito bild.

Tjoolahapssansa - tills dess:-)

Allt för nu & Kramar till er

Ska följa med myran på upptäckssafari ...

... och jag vet inte riktigt vad jag ska finna. Kanske en massa ord i självet eller själva ordet?

Åka längs bladets nervtrådar på en vattendroppe? Får jag följa med på den?

Kittlande mage som kurrar på färden över den hinnsprända ytans glatta resa. För så blir det väl? Va - så säg?

Vilket som, kommer jag kanske inte - osäkert ännu - att blogga så mycket under tiden då myrans och min egen balansakt försiggår.

Ett framforsande längs en upptäckarsafari blir det i vilket fall som helst för vännen myran och mig.

Vänta bara tills vi landat igen i en virvlande våg ... då "ses" vi här - om ni vill ...

Allt för nu & Kramar till er

Tänk om ... ifall ...

... det finns något barn någonstans som är mitt brorsbarn!

Bara tanken på att det inom min egen släkt "dök upp" ett vuxet okänt barn för något år sedan - när fadern som alltså inte hade kännedom om att barnet fanns (eller hur det nu var ... han kanske visste men inte faderns övriga barn) gör att det inte behöver vara en utopi att reflektera så.

OM det skulle dyka upp ett vuxet brorsbarn i mitt liv skulle jag vara lyckligare än lyckligast. Tro mig när jag säger att jag aldrig tidigare tänkt den tanken ens en gång. Aldrig!

Hur skulle brorsbarnet hitta mig? Kanske barnet inte ens vet om att min bror är pappa till det? En del barn får inte någonsin veta vem som är dess far. Många får lov att känna sig en aning udda i hela sitt liv och kämpa för att passa in.

Tur att jag är kvinna - jag vet om jag fött barn eller ej ... och jag vet hur många egna barn jag har.

PS Min bror dog när han var sjutton o ett halvt år - han hade sk tjejtycke. Han hade fast sällskap - men man vet ju aldrig ... DS

Allt för nu & Kramar till er

Fångad - Vad håller jag på med? ...

... är något jag undrar över.

Här sitter jag fast på samma vis som Lemurerna är fångade i nätet.

Precis som Lemurerna är jag inte ensam heller. Många, ja till o med mängder av människor sitter på fel sida om förlagsantagningsnätets snaror.

Hoppas Lemurerna på frihet?

Jag hoppas i vilket fall som helst hela tiden på att min väntan ska ta slut. Inte på ett slutgiltigt besked att ingen vill ge ut min bok - NEJ - jag väntar på friheten på andra sidan reptrasslet.

Att bli antagen, skriva kontrakt, bli publicerad och läst som bara den - det är målet. Ändå undrar jag vad jag håller på med?

Ska jag ge upp min vision - mitt hopp? ALDRIG må det hända!

Allt för nu & Kramar till er

"JAG ÄLSKAR DIG INTE"

Köpte jag på ICA i Ockelbo - lånade Daniels hus där (inte prinsens dock) och började läsa den direkt. Och jag måste hålla med andra som har uttalat sig om CHRISTINA STIELLIs debutbok - det är en bladvändare.

Jag tyckte så mycket om den och hennes sätt att skildra ett äktenskap i kris och vad som händer inom den som blir över.

Ett ord som återkom ofta, var: "LUFT" - skulle vara kul att se Worddokumentet och använda sökfunktionen.

Roligt att CHRISTINA STIELLI rosar SKRIVARAKADEMIN - där har jag också gått:-) Det bådar gott när elever därifrån når fram till publicering.

Om jag ska ge "JAG ÄLSKAR DIG INTE" ett betyg som många andra gör, så blir det 10 av 10!

Jag är uppriktigt glad över att jag har läst den:-)

Allt för nu och Kramar till er

Hälla i och njuta ...

... tänker jag göra nu. Ett svalt vitt vin ska det bli efter dagens stora tvättdag. Hade inte tvättat på nitton dagar så det blev många maskiner. Det går åt en hel del lakan när jag är på besök här och var med hunden. Jag använder dem till att täcka över soffor och sängar för att han inte ska håra ner för mycket. Sedan behövs det ombyte till där vovven ligger och sover också.

Tycker det blir för varmt med en fäll till honom i bilen, därför blir det ett svalt täcke med lakan på. Han spydde i bilen och det ombytet fick jag tvätta upp innan det blev tvättstugedags förstås. Tur jag hade med mig extra:-)

Varför spydde han som inte är åksjuk kanske någon undrar?

Jo - han blev alldeles till sig när vi kom ut i våra äsklingsskogar. Razz fullkomligt älskar ormbunkar - han betade och svalde utan att tugga - i mängder. Det blev en del vomerande, dock inte i bilen de andra gångerna. Till sist fick jag vaka som en hök över honom - inte så lätt när han springer i långlina och jag ligger på knä och plockar kantareller. Lurifaxprinsen passade på då.

Nu är både Razz och mina lakan rena, manglade och doftar gott.

Det vita vinet har redan immat glaset på utsidan - ser förförande smarrigt ut. SKÅL!

Allt för nu & Kramar till er

Pepp som satt långt in ...

... fick jag ikväll av min mamma.

Hon är en "annorlunda" person som inte har dunkat mig i ryggen en endaste gång genom livet. Hon är alldeles för självfixerad i vanliga fall. Nu är hon 84 och ett 1/2 år och plötsligt när vi skulle avsluta telefonsamtalet sa hon: "Jag hoppas att du till sist blir en berömd författarinna - så som du ansträngt dig."

Inte utan att jag blir förvånad! Vad an detta??

Kan hon verkligen gå utanför sig själv? Varför sitter det såååå långt inne??

Jag är inte njugg utan tar emot det jag kan få när det nu för första gången kommer positiva ord ur hennes mun.

Hon är annars en hejare på att uttrycka sig negativt - i alla sammanhang - var ni glada att ni slipper.

Men nu ska jag och övriga vältra oss i det positiva peppet - TACK MAMMA:-)

Allt för nu och Kramar till er

Bara varit ...

... under två härliga veckor. Utan nät, radio, tv och tidningar. Upplevt vacker natur och alla sorts väder.

Vandrat timmavis i skogen och runt tjärnar. Plockat svamp, renast, stekt och mumsat upp den i underbara omeletter och i sallader.

Trätt smultron på strå.

Pratat eller läst all vaken tid.

Sovit i snitt 9 timmar per natt - ja, det är sant:-)

Blivit pussad över hela ansiktet - lääänge ... av min andra hund som börjar se gammal och sliten ut. Tror att det var sista gången jag fick känna hans nos mot min kind. Jag är lycklig över varje sekund han lever och alla åren jag hittills haft möjlighet att dela med honom. Gråter gör jag sen när jag måste ... längre fram, inte nu.

Livet har varit njutbart för mig, min hund Razz och min "bästis" M. Dessvärre var det förfärligt att komma hem och få dela den hemska nyheten om vad som hänt i Norge. Mitt inre kvider och jag tänker på alla som dött och alla deras anhöriga ... sådant får livet att stinka och göra ont. Så hemskt när det kan vara så annorlunda i den harmoniska ljuva skogen.

Allt för nu & Kramar till er (kul att "ses" igen)

JAG ÄR KÄR ...

... i livet:-)

Du trodde väl inget annat!

Tänkte passa på att njuta av stunden jag har här på jorden - men inte just här på bloggen ...

Vi "ses" en annan dag ... längre fram ... skriver om/när jag får tillfälle ...

Allt för nu & KRAMAR till er (jag glömmer er inte, Ni är alla så fina - NJUT Ni oxå:-))

I MÅNSKÄRANS SPRÖDA SKEN ...

... är en dikt jag skrev för en del år sedan. Det var då jag trodde att diktskrivandet var över - att det tillhörde en förgången tid.

Så fel jag hade:-) Det är jag lycklig för att jag upptäckte:-)

Nu har jag inga bra erfarenheter av att skriva text här på bloggen - Blogger gör visst som de vill med det jag skrivit. Jag gör mellanrum och ställer upp texten på ett speciellt sätt - sedan blir det inte alls som jag tänkt vissa gånger - även om det ser så ut innan jag publicerar inlägget. Nu får jag bara hoppas på att det blir som jag vill - om inte får vi alla stå ut ändå - eller hur?

I MÅNSKÄRANS SPRÖDA SKEN

RISTER till i gryningstimmans

isande köld

Smekar varsamt - ömt

Bevaras i sinnlighetens sjö

BRISTER snart av sjudningens

värmande hetta

Berörs stilla i vita - tunna

silketstygets vävnadstråds

säkra fäste

VILJORS slitande puls pumpar

vid skapelsens vridande kants

vibrerande fäste - försiktigt

Vid illusionens nakna

känslotryck, bara lätt - lätt

Som glashinnor brister

vid pistillens tunna medaljong

En glidning mot - glans

Känslonervspröts ljuva skälvning

Darrar vid vår kärlekspunkts höjd

i månskärans spröda sken

vid glitterkristallens flämtning

Copyright "krummelur" ebbarange2011

Så kan det bli när jag inte skrivit någon dikt på många år - men med eftertankens klara ljus vet jag att jag kommer att fortsätta skriva dikter och det länge ...

Allt för nu & Kramar till er

Stor om ett as ...

... men ändå är den inte så stor som jag trodde vad gäller bagageutrymmet. Kanske inte ens får in det jag ska frakta.

Men tänker kanske någon - då fixar man väl en Van eller dyl. Jag vill ha bästa möjliga komfort i prisklassen som gäller - så då blev det den här.

Jag är glad att det blev någon alls för klantskallen som tog emot min beställning den 14 MARS i år har missat att lägga in den!

Hur glad blev jag då när jag varit så förutseende? Kan inte påstå att jag slog ihop klackarna och samtidigt tjöt av lycka. Lugn sa jag till mig själv och till den som läser, jag lät inte snubben förstå hur upprörd jag var. Tänkte att jag spar det om han inte lyckas få fram en bil i tid. Nu fick han ju det - fast den är stor hade jag tänkt mig en större. En Volvo V70 hade varit bra:-)

Jag har haft körkort i över 40 år och älskar att köra bil. Jag sålde min bil i september 2009. Den var nästan 10 år gammal och därmed blev det ingen sparbössa om jag säger så.

Nu ska jag njuta av friheten att kunna handla och ta de turer jag vill under ett tag framöver.

LYX är det av allra högsta grad och igår höjdes bensinpriset. "Marknaden" måste haft på känn att jag skulle ha bil - annars hade de inte höjt:-)

Allt för nu & Kramar till er

Mail från ett FÖRLAG ... Hoppla!

Ja, hjälp - förlaget ville läsa ett smakprov, tyckte mitt manus verkade intressant. Schysss ... jag vågar inte prata så högt bara.

Jag viskar lite försiktigt eftersom det är på fredagseftermiddagarna som man brukar få refuseringar annars. Det verkar som om förlagen tömmer inkorgen innan de går hem för veckan.

Att det kunde vara åt andra hållet - jag menar att de tömt inkorgen och skickat iväg ett positivt besked - det har jag inte ens tänkt på!

Nu har jag förstås suttit här och plöjt igenom en del sidor och - oj, oj - skickat iväg ...

Vet inte om jag vågar vara glad - jo - klart jag är glad - överlycklig - det här har jag hittills aldrig varit med om tidigare.

HOPPLA!!!

Allt för nu & Kramar (STORA) till er

Oj - vad jag gnor ...

...och håller på. Men det blir ingen ordning precis. Tvärtom. Ju mer jag tar mig för ju värre blir det.

Nu är det inte jag på bilden förstås - för jag är ju blond (ja, ja - grå är jag väl). Jag färgar i samma färg jag hade redan som barn. Men jag skulle vilja ha mycket mörkare. Det går inte för då syns UTVÄXTEN (ingen knopp alltså, utan grått hår i botten) och det blir inget snyggt. Så blond får det bli tills den dag jag känner mig gammal nog att se mig som jag verkligen ser ut - det lär dröja tills jag blir nittiotvå och ett halvt, inte förr.

Kroppsformen ser nästan ut som jag iallafall - för nu har jag bara vägt 58,8 kilo i två dagar i rad:-)

Det jag ställt till med är att jag tagit upp en massa grejer från källarförrådet. Sorterat och fixat med hundens fäll, täcken (köper barntäcken på secondhand) och lakan. Han har en egen ryggsäck som varit min dotters, där har han plockauppåsar, kortison (mot ormbett), en kong, extra koppel, spårlina, säkerhetsbälte, godis (som är hans vanliga torrfoder egentligen) och lite annat smått.

Av någon anledning så luktar sådana där hundgrejer PYTON efter ett tag. Så jag har tvättat ryggan, spårselen, säkerhetsbältet, extra kopplet, täcke, lakan, fäll, en magväska plus lite till.

När jag ändå var i farten så åkte min egen rygga in i en annan maskin. Så blev det flera maskiner med mina kläder, handdukar mm.

Nu ligger allt det där nytvättade och fina huller om bulller och jag orkar knappt titta på alltihop eftersom ryggen värker som f*n. Jodå - jag manglade vovvens lakan oxå och annat tyg som jag har till skydd för all päls han fäller. Han borde vara en nakenhund vid det här laget - men det syns ingen skillnad på honom - bara på golvet och i sängen - där ligger lika mycket päls som borde räcka till en hund till utan att den skulle behöva frysa.

Apropå frysa - det gör man inte här i Stockholm idag. Såklart att jag prickade in en av de varmaste dagarna den här sommaren med källarförrådgenomgång och tvättstugan ovanpå det.

Sådan här färg har min vovve Razz på sin fäll:-)

Allt för nu & Kramar till er

-Jag älskar dig ...

... sa hon.

-Jag älskar dig, sa han.

De klamrade sig fast vid varandra som två drunknande. Kunde inte få nog av den närhet de varit utan under mer än tjugofem år.

Kärleken levde under alla de åtskilda åren fastän att de båda försökt hålla den borta. Ingen av dem trodde att det någonsin skulle bli de två - igen. De levde sina liv var och en för sig, visste ingenting om varandra. Jo - hon visste att han levde för hon hörde hans röst.

Utgångsläget ändrade sig en dag - då gällde det att fånga dagen ...

-Jag älskar dig, sa hon.

-Jag älskar dig, sa han.

-Jag ska aldrig lämna dig - igen, sa hon.

-Mm ... jag älskar dig, sa han.

Längre fram packade hon ner sina tillhörigheter som ändå inte fick plats tillsammans med hans.

-Jag älskar dig, sa han.

-Du dödar min kärlek, sa hon.

-Stanna kvar hos mig, sa han.

-Jag kan inte, sa hon.

Hon fick en vacker lägenhet på bara en vecka och flyttade ifrån honom.

De träffades senare över en lunch. Hon prasslade med något i väskan, la ett papper på bordet mellan deras tallrikar.

-Jag vill att du skriver under här - äktenskapet betyder ändå ingenting för dig, det sa du redan ifrån början. Du gifte dig med mig för min skull, för att jag ville det.

-Jag älskar dig, sa han.

-Jag vet.

-Jag tänker inte skriva under.

Månader passerade och han skrev under till sist.

-Från och med nu vill jag aldrig mer ha något med dig att göra, sa hon.

-Men om jag vill dig någonting kan jag ringa dig då?

-Nej! Isåfall kan du skicka ett mail.

-Det är ju det värsta jag vet, sa han.

-Just det, sa hon.

-Men vår trettioåriga långa kärlek då?

-Vilken kärlek? sa hon.

-Men ...

-Den är död!

Allt för nu & Kramar till er

Vad finns i skrivarskrinet?

Ja i det där skrivarskrinet jag har inom mig. Är det något värdefullt eller något förkastligt?

Först gäller det att hitta den rätta nyckeln så att skrinet går att låsa upp. Ord som skrivs bredvid ord är för mig den rätta nyckeln. Men sedan då?

Ibland kan jag känna att det ligger bra saker i mitt skrivarskrin. Men det räcker inte med det. Någon annan som har stor kunskap behöver granska mitt guld. Det är spännande och sporrande att få veta om det bara är kattguld som glimmar eller om det är 18 karats värde på det skrivna.

Jag har fått repons på några sidor av en riktig "Guldsmed".

18 karat: "... ett sådant grepp gör både berättelsen och karaktären unik."

Kattguld: " ... detta låter tillkrånglat."

18 karat: " ... jättebra, minnesvärt."

18 karat: " ... mycket bra återblick som fördjupar karaktären och skapar både nostagi och vila."

18 karat: " ... du bygger upp detta väldigt bra, berörande."*

Kattguld: " ... en transportsträcka, är det av betydelsefullt för storyn?"**

18 karat: " ... fortsatt mycket bra, lätt att leva sig in i berättelsen."

* Tjolahoppglad blev jag speciellt över den här kommentaren!

Det textavsnittet/scenen (av mig kallad "GETINGEN") har jag fått så mycket negativ kritik för när jag gick på Skrivarlinjen så det känns som en verklig seger att få positiv respons nu efter allt mitt filande. Inte bara personligt för mig utan för att jag nu måste erkänna att kritiken var befogad. Men det var enda, säger enda gången jag grät över att få negativ kritik och för att den var något plumpt framförd.

** Det här var alltså en "Kattguldskommentar" - men den VÄRMDE så mycket - utan den skulle jag ha fortsatt på samma sätt och förstört mer än byggt upp. Den försiktigt negativa kommentaren blev för mig genast omgjord till att har 18 karats värde.

Mitt mål är att bara ha äkta 18 karats guld i mitt skrivarskrin - men dit kommer jag inte utan att jag tillåter en riktig "Guldsmed" att ta sig en titt ner under skrinets lock.

Men det är jag som har nycklen och jag måste hela tiden vara alert så att den passar.

Allt för nu & Kramar till er

Kan man vara ledig på måndag?

Ja, jag kan!

Ses imorgon igen:-)

Allt för nu & Kramar till er

Bok som betytt ...

... en hel del för läslusten är JOHN STEINBECKS "Riddarna kring Dannys bord". Tänka sig att utgivningsåret var 1935!

Ja - såå gammal är inte jag förstås och jag läste den inte heller förrän på 2000-talet. Den fanns i min - ja, i vår bokhylla om rätt ska vara rätt under en hel massa år utan att jag ens plockat ner och tittat på den. Så en dag var jag riktigt läshungrig och det var snöstorm ute, så att ta bilen in till stan för att köpa en bok var inte att tänka på.

Jag blev helt gripen av Dannys nya situation - att ÄGA något. I det här fallet att bli husägare. I och med det steg hans position på samhällsskalan och hans vänner (Riddarna) flyttade in och delade allt som gick att dela. Det var en gallon vin eller en kvinna eller både ock. Ett till synes lättjefullt liv.

Det finns ett dubblet och tänkvärt budskap som Steinbeck på ett underfundigt, men till synes enkelt sätt förmedlar till läsaren.

Tyvärr så blev boken kvar i den där bokhyllan jag nämnde tidigare - jag ska kolla om jag får tag på den igen. Vill otroligt gärna läsa om den.

Allt för nu & Kramar till er

Träningen är igång ...

... och jag lär mig något nytt hela tiden. Testar att ta bloggledigt en dag till.

GLÖM INTE ATT JAG ÅTERVÄNDER I MORGON ...^^

Allt för nu & Kramar till er

Diskat ...

... har jag inte gjort - men jag borde. Ohh - så mycket jag borde göra som jag inte gör.

Det är ju fördelen med att vara upptagen med författeri - då bryr jag mig inte så mycket. Eller försöker att inte bry mig iallafall.

Jag är annars FÖDD med DÅLIGT SAMVETE - åtminstone vet jag inget annat. Det kunde väl inte bli annorlunda än så med en pappa som var hyperpedant och en mamma som är pedant - jo, jo - nu orkar hon inte pedanta sig särskilt mycket längre - men känslan sitter i min ryggmärg att det aldrig duger det jag gör.

En gång när jag var ca 9 år - våttorkade jag och bonade alla golven hemma på eget initiativ. Så kommer mamma hem och märker (förstås!) ingenting.

Så där är det, om det är någon som undrar hur det är att leva i ett pedanthem - där det aldrig är skitit ... ingen märker om man gjort sig till någon gång.

Äsch - jag diskar en annan dag!

Allt för nu & Kramar till er