Hur skriva vackert om ...

... att jag under gårdagen inte kunde göra som den här balettdansösen? Jag hade svårt att stå alls och än mindre på ett ben.

Genast i gryningen, som inte inföll på den vanliga tiden igår och inte heller inom mig - trippade jag över det kalla golvet i sovrummet - det är alltid kallt eftersom fönstret mot gatan står öppet från skymning till morgonrodnad. Jag fortsatte genom hallen, dörren till badrummet stod på vid gavel, ljuset från badrumsfönstret träffade mina sömndruckna blå.

I det kaklade utrymmet stod en kritvit tron värdig en ballerina och den blev också bestigen av mig. Det kändes oroligt i det som låg fördolt under huden i mitten av torson. Disharmonin därinne ignorerades dock. Vattendroppar nådde insidan och utsidan av händerna innan jag lämnade badrummet bakom ryggen och skred ut till regionen för frukosttillredning.

En vacker elfenbensvit tekopp fylldes upp till kanten med Liptons Yellow Label Tea och två slanka citronskivor. Solgul och iskall tropisk juice gjorde att kristallglaset på fot fick vätskepärlor utanpå. Kylskåpskallt smör blev omsorsfullt utbrett på dinkelskorpor. Allt placerades på en bricka med mönster av lavendel.

På tå - dock inte som en ballerina, återvände jag till bolstert och bädden. Gosade ner mig och la en servett av lin över bröstet. Läppjade på Liptons, förde en skorpa mot mina rosenröda läppar - de kunde varit det om jag använt läppstiftet som låg vid spegeln i det kaklade badrummet - mina tänder som såg ut som vita getter på bete tog en liten bit av skorpan och tungan krullades av den salta smörsmaken. Med fingret gjorde jag ett mönster på det sirliga juiceglaset och förde vattenpärlorna åt olika håll. Tog en sipp och lät smaken fördela sig runt om i munnen. På så vis genomfördes hela min frukostering medan jag läste unika ord ur ett bokverk.

In under hudens lager i det fördolda meterverket stegrade det sig som av små hästars hovar mot min finlemmade hand där den låg ovanpå och försökte beskydda mig från den värsta smärtan.

Jag kastade bolstret åt sidan och vräkte mig upp från bädden. Trippade inte utan sprang som en vinthund genom sovrummet och hallen. Nådde fram till den elfenbensvita ballerinatronen i tid. Hästarnas hovar la sig tillrätta i sina spiltor. Allt blev lika lugnt som en havsfjärd utan vind.

Men det blåste upp igen, det blev vindar i kanalerna. Tillbaka till tronen.

På urtavlan förflyttade sig visarna framåt, tiden tickade på allteftersom det omväxlande fortsatte att storma och vara kav lugnt.

Medtagen och matt önskade jag att det skulle bli en annan och ny dag.

Nu är den här - underbara måndag:-) Jag kan låtsas att jag kan dansa som en ballerina eftersom jag känner mig fjäderlätt och lycklig idag för att gårdagen är över.

Allt för denna gång - ses igen & Kram på er

Glöm inte att du får en stor applåd av mig när du lämnar en liten kommentar här:-)