dina armar är som ett slotts försvarsmur med vallgrav som hindrar grymma förföljare att slå ner mitt mod
din andedräkt är som en vapendragare med bröstharnesk och svärd för att fäkta bort alla förgörares hot
dina ord omsluter mig som en blommas kronblad vakar över pistillens heliga hemligheters vilorums djupa brunn
din leende mun möter alla mina oförnuftiga motståndare som solens strålar smälter ner snödrivorna varje ny vår
dina fingertoppar använder du som om du stryker bort alla typer av åklagare som tjänstgjort i varenda målsbiträdares munnar under mina tidigare levnadsår
dina ögon ser på mig som om en sky av älvlikt dis ständigt befinner sig på linsens konkava ytas brytningspunkt så att du inte kan beskriva hur jag egentligen ser ut för en fientlig omvärld
din hand smeker som en fläktande bris i somrig tyllgardins rörelse för öppet fönster över mina nästan orörda höjnigars böljande landskap som får tidigare antagonisters ord på fall
dina tänders mellanrum symboliserar styrkan i det bett du biter ifrån med när ovänner påstridigt vill hoppa över mina ords staket
Massa konstiga ord bara? Tja - det bestämmer man själv. Det är det som är så härligt med dikter - det är fritt fram bara. Ja om det inte är en sonett eller en haiku eller dyl man ska skriva.
PS Bilden är på Brad Pitt & Claire Forlani från filmen: "Meet Joe Black"
Allt för nu & Kramar till er
Jag tycker att det är poetiskt, fantastiskt!
SvaraRaderaKram!
Anneli: Tack! Jag tycker som du (om det går för sig).
SvaraRaderaKramar