söndag 10 juli 2011

I MÅNSKÄRANS SPRÖDA SKEN ...


... är en dikt jag skrev för en del år sedan. Det var då jag trodde att diktskrivandet var över - att det tillhörde en förgången tid.
Så fel jag hade:-) Det är jag lycklig för att jag upptäckte:-)
Nu har jag inga bra erfarenheter av att skriva text här på bloggen - Blogger gör visst som de vill med det jag skrivit. Jag gör mellanrum och ställer upp texten på ett speciellt sätt - sedan blir det inte alls som jag tänkt vissa gånger - även om det ser så ut innan jag publicerar inlägget. Nu får jag bara hoppas på att det blir som jag vill - om inte får vi alla stå ut ändå - eller hur?
I MÅNSKÄRANS SPRÖDA SKEN
RISTER till i gryningstimmans
isande köld
Smekar varsamt - ömt
Bevaras i sinnlighetens sjö
BRISTER snart av sjudningens
värmande hetta
Berörs stilla i vita - tunna
silketstygets vävnadstråds
säkra fäste
VILJORS slitande puls pumpar
vid skapelsens vridande kants
vibrerande fäste - försiktigt
Vid illusionens nakna
känslotryck, bara lätt - lätt
Som glashinnor brister
vid pistillens tunna medaljong
En glidning mot - glans
Känslonervspröts ljuva skälvning
Darrar vid vår kärlekspunkts höjd
i månskärans spröda sken
vid glitterkristallens flämtning
Copyright "krummelur" ebbarange2011
Så kan det bli när jag inte skrivit någon dikt på många år - men med eftertankens klara ljus vet jag att jag kommer att fortsätta skriva dikter och det länge ...
Allt för nu & Kramar till er

2 kommentarer:

  1. Poesi är en källa till rikedom! Ord som ger kraft och styrka, fortsätt att skriva!

    SvaraRadera
  2. Monika Häägg: Sant! Sant! Sant! alltihop:-) Slutar inte:-)

    SvaraRadera

Kommentera gärna - det gläder mig!